Kulturskymning på väg

Postat den 12 oktober, 2017 av LeifVE

Jens Liljestrand på Expressen tillhör de ”progressiva” personer som inom sig tycks ha ett bubblande kulturdestruktivt våldskapital som bara väntar på att förlösas. Han skriver i en kolumn i Expressen 17/8 att han väntar på de första ”spadtaget” i avsikt att ta bort Kar XII i Kungsträdgården i Stockholm. Vi kan i andanom höra AFA-mobbarna skandera sina ”ned med krigshetsaren” anförda av Jens med sin megafon samtidigt som man går lös på fundamentet medan hackor medan ölburkar och bråte haglar över statyn. Public Servicejournalister är förtipsade och dokumenterar den nattliga räden men ingriper förstås inte eller ringer polisen. Man är ju konsekvensneutrala som det heter. Sedan har Liljestrand en lång lista på många andra monument i Sverige som förtjänar att tippas över ända. Inte ens poeten Esaias Tegnér går fri. Hallå, några SD:are har ju läst dikter vid hans fot! That’s enough, på med dekalen ”Ta ner den!”.

Vi ser detta överallt i den postmoderna vänstern: detta våldsbaserade förakt för det FRIA ORDET (talare ska inte få yttra sig på universitet och andra ställen, kommer de skapar man kravaller och menar sedan att talaren i fråga skapar ”otrygga rum”) för MÖTESFRIHETEN (demokratiska partier ska inte få hålla sina möten i fred utan ska skränas ut och lokaluthyrare som ger plats för dem hotas och hängs ut) för ENSKILDA PERSONER SOM HAR FEL ÅSIKTER (oftast innefattande att man är mot öppna gränser eller står upp för den självklara politiska devisen Sverige först eller anser att islam är djupt problematisk utifrån den västerländska upplysnings- och jämlikhetstanken), blir av med sina arbeten efter att vänster- och/eller islamistmobbar kontaktat och skrämt upp ängsliga arbetsgivare.

Nu ska alltså historiska monument i backen. ”Take it down” som det står på de dekaler som den progressiva vänstern i USA och Kanada sätter på de lämningar som inte passar med den postmoderna värdegrunden. Visst kan vissa monument, särskilt de från diktatorers och totalitära systems tid, förpassas till lämpliga museumområden, men i de flesta civiliserade länder är detta nedrivande rent barbari. Dessa monument är en del av kulturarvet, en spegel av dess samtid för lärdom, heder och kritik. Man kan kritisera gestalter (som ständigt omvärderas i olika riktningar) och idéer i historien utan att riva ned och destruera dess former i det offentliga rummet.

Det är inte svårt att se hur denna snöflingetrend snabbt kan urarta till sådant som att ett monument föreställer en ”man” och därför måste tas ner eftersom det är ett ”underskott” av kvinnliga statyer etc. I Kanada har man nyligen satt en dekal på en Jeanne d’Arc- staty. >>  Antingen såg den för krigisk ut eller så vara det bara det att det var en ”vit” kvinna. What the heck, fram med rep och hackor, nu kör vi!

Som Fredrik Sjöberg skriver i SvD 22/8 >> så skulle inte ens den Heliga Birgitta och än mindre Carl von Linné passera det postmoderna ”progressiva” kränkthetsfiltret. Möjligen skulle Raoul Wallenberg få vara kvar (tveksamhet dock kring hans judiska bakgrund med kopplingen till de imperialistiska sionisterna…). Lika bra att ta ner det också. För säkerhets skull. Voila! Den postmoderna kulturella öknen är ett faktum.

Denna trend är inget annat än kungsvägen (om uttrycket tillåts) till kulturskymning och civilisationens sammanbrott. Vi närmar oss under ledning av Jens Liljestrand & Co barbariet med stormsteg. De behöver stoppas i farstun. En staty av Carl Bildt på Kastellholmen som Sjöberg föreslår (Lars Vilks tycks ha nappat!),

Publicerat i Historia och identitet, Konst och kultur | Lämna en kommentar

Den skattefinasierade hemspråksidén håller inte för granskning

Postat den 7 september, 2017 av LeifVE

På Facebook finns ett inlägg av mannen i en till Sverige inflyttad kroatisk familj (se även SvD 4/9-17). Han beskriver i inlägget den svenska skolan inför häpna läsare i hans hemland. Inläget har fått stor spridning. Det mesta är sådant som vi kan vara stolta över som fri mat till eleverna men så kommer den svenska separerande, ovetenskapliga och lätt rasistiska multikulturalismen in och blir tydlig på sitt ”verkstadsgolv”. Det gäller hemspråket. Här ska familjens barn på skattebetalarnas bekostnad skjutsas till annan skola för att läsa kroatiska och läraren på den självklara frågan om man inte bör prata svenska hemma får svaret: ”Inte alls. Hemma bör Ni tala Kroatiska”.

Hela denna gentemot assimilering och sunt förnuft motsatta politik går tillbaka på den sedan länge falsifierade tanken (se bl.a. C.H. Rossell 1998) att barnet lär sig bättre om det är ”tvåspråkigt” samt att svenska staten, d.v.s. svenska skattebetalare, har någon slags skyldighet betala för att barnet ska få behålla de invandrade föräldrarnas språk – vilket de förstås inte enligt någon rimlig etisk eller logisk princip har. Det är upp till dem.

Problemen med hemspråk eller ”modersmålsundervisning” som det numera kallas, (bara för att vi inte ska få för oss att svenska är och bör vara modersmålet för alla barn födda i Sverige) är flerfaldiga:

  1. Det fjärmar barnen från de som skolan betraktar som ”riktiga” svenskar. Barnen få således indirekt den skadliga informationen att de inte tillhör denna grupp. De lyfts ur klassen för att läsa svenska som ”andraspråk”. En mångfald empiriska data visar att detta är sårande för eleverna. De blir lätt att inte uppleva sig som en av dem – ett förfrämligande.
  • ”Resultaten visar att eleverna upplever ett starkt utanförskap i relation till såväl lärare som skolans övriga elever.” Eleverna upplever att de är ”särbehandlade i mindre grupp, varvid de upplevde undervisningen som en lägre form av svenska”. (Parszyk 1999).
  • ”Deras stora motivation att få tillhöra gjorde att de kämpade för att få vara kvar i gemenskapen” (Torpsten, 2008).” Fler fakta kring detta finns. Se t.ex. denna rörande video: https://youtu.be/i7IRArT6b8M
  1. Via detta fokus på ”modersmålet” tvingar skolan isär eleverna från sin svenska tillhörighet och signalerar att det land deras föräldrar kom ifrån är deras verkliga hemland. I Sverige arbetar man. Övrig lojalitet eller anknytning är inte nödvändig. Man bygger således in utanförskap och försvårar integrering och assimilering i själva pedagogiken. Ett mer självdestruktivt system för nationella sammanhållning och byggande av ett starkt socialt kapital är svårt att tänka sig.
  2. Kostnaden för hela hemspråkscirkusen är svår att få fram men en lågt satt beräkning landar på runt 4 miljarder kr per år. Pengar som kunde användas till en förstärkning av svenskundervisningen för de nytillkomna medan de födda i Sverige inte längre behöver slitas från sina klasser och svensktalande kamrater.

Detta defekta system talas det inte mycket om bland de politiska partierna för närvarande (det har förekommit men ignorerats: se t.ex. denna vettiga inlaga >> men det är, som alla torde förstå av ovanstående, centralt att det avvecklas snarast om vi ska kunna behålla ett sammanhållet land byggt på sunda integrationsdrivande principer och som inte urholkar det så viktiga sociala kapitalet.

I Danmark har man förstått allt detta sedan ett bra tag tillbaka, se t.ex. detta: >>  ) liksom i de allra flesta västländer. Men i Sverige har vi kolossalt svårt att frigöra oss från den relativiserande multikulturalistiska drogen som sänker oss allt djupare i etnifiering, enklavering, utanförskap och onödiga kostnader. Hög tid för en tillnyktring.

 

Leif V Erixell
Författare och fri debattör

 

Några källor (många fler finns):

C.H. Rossell 1998, ”Mystery of the bilingual express”

Parszyk 1999. ”En skola för andra: Minoritetselevers upplevelser av arbets- och livsvillkor i grundskolan”

Torpsten 2008: ”Erbjudet och upplevt lärande i mötet med svenska som andraspråk och svensk skola”

 

 

 

Publicerat i Historia och identitet, Migration & integration, Migrationsfrågor | Lämna en kommentar

Multikulturalimens offer

Postat den 16 augusti, 2017 av LeifVE

Stark text med fingerade namn:
”Faster Eva tar fram en rakkniv, Anna förstår inte vad som händer, och börjar tycka att det är obehagligt och gråter. Mamma och moster tröstar henne samtidigt som de griper tag om hennes armar. De två andra kvinnorna håller i hennes ben medan faster närmar sig hennes underliv. Smärtan är outhärdlig, hon skriker, gråter och vädjar åt dem att sluta. De gyllene skorna är förstörda av blodet som runnit ned på dem.”
(Nuri Kino på SvDs ledarplats 18/6-17)

Denna text kommer säkerligen att väcka i alla fall några av alla de systembärande politiker som måste ha en rejäl dos av känslor för att fatta vidden av ideologiska problem man ständigt är upptagen med att förneka och förtränga.

För vad handlar detta i grunden om? Jo förstås: den svenska statsideologin – multikulturalismen, ”alla kulturers lika värde” (av vilka den svenska ändå ologiskt ska ha en undanskymd plats, inte förhäva sig).

Patriarkala klankulturer med hederstänkande, vare sig de islambaserade eller inte, är enligt denna statsreligion på samma nivå som den upplysningsbaserade jämlikhetskultur som Sverige och andra västländer tillkämpat sig genom århundraden av frihetlig kamp (kvinnofrid lagfästes f.ö. redan 1280 genom Alnö stadga).

Visst är könsstympning av flickor förbjudet i Sverige men det är alldeles uppenbart en lag skapad under galgen, man kan ju inte gärna bara låta det ske. Men pojkar omskärs fortfarande på skattebetalarnas bekostnad i Skåne, motiveringen är typisk: ”Delar av etiska rådet menar att ett förbud skulle kunna uppfattas som ett uttryck för intolerans och främlingsfientlighet.”(SvT Nyheter 30/11-16)
Vi ska alltså inte hävda våra jämlika frihetliga värden. Någon kan ju bli förnärmad och det kan verka som att vi har en mer utvecklad kultur och bättre värdegrund. Det kan vi ju i multikulturalismens namn förstås inte hävda. Bättre då att låta de medborgare som står för upplysningstänkandet FINANSIERA eländet. Argumentet att man gör det för att förhindra ”köksbordskirurgi” är ju lika illa det. Vi tillåter inte sexuella övergrepp i landet och ännu mindre på religös grund p.g.a. kvinnor anses förtjäna det eftersom de av förövarna anses vara ”otrogna” och visar det i sin klädsel. Bättre då att övergreppen får ske inom landstinget så att vi kan säkerställa att de går hygieniskt rätt till.
Hårddraget? Absolut, men signalerna är de samma. Vi står inte upp för att vår kulturs dominerande värden är värda att slåss för, tvärtom: vi stapplar oss fram med dåligt upprätthållna förbud och värderingar under hot från multikulturalistiska snedseglare om att vara ”främlingsfientliga”.

Det borde vara enkelt:

1, Tillämpa lagen om könsstympning (Lag 1982:316) konsekvent i den övre delen av straffskalan. Signalerna som skickas måste bli övertydliga.

Föräldrar och alla anhöriga som kan visas ha medverkat och initierat det på barn utvisas om de inte är svenska medborgare. Barnet tas ur den destruktiva familjen för att lämnas till betrodd laglydig släkting om sådan finns annars till en kärleksfull familj (jag är verkligen otroligt emot att ta barn från sina föräldrar men i detta fall är det svårt att se några alternativ. Signalen måste bli tydlig också till alla potentiella stympningsbenägna föräldrar om vad som kan hända. Finns det bättre skonsammare lösningar med samma effekt så är jag förstås öppen för det.)

2.Den multikulturalistiska relativiserande skrapa med foten-ideologin ”alla kulturer är ju lika” skrotas (inkl. i grundlagen 1 kap § 2 ) till förmån för att i Sverige gäller Svenska värderingar: relaterade till vår historia i de delar som rör humanism, demokrati, upplysningstänkade,rationalitet, jämlikhet mellan könen och barns rätt att slippa kroppsliga övergrepp innan de är mogna att själv bestämma – med mera. Minoritetskulturer har självklart rätt att utvecklas i det civila samhället av egen kraft – så länge de inte bryter i sak och lag mot nämnda värderingsgrunder – men ska inte ”främjas” med statliga medel.

Den här relativiserande vänsterrörelsen för tvehågset agerande mot förtryck och övergrepp i multikulturalismens blodbesuldlade namn måste få ett slut.

Nu. För tusentals barn är det dock försent. Och det är Ni svenska exekutiva politiker som i högsta grad är delansvariga för detta.

Sov på det.

Publicerat i Migration & integration, Migrationsfrågor | Lämna en kommentar

Sport och identitet – du kan inte ha det ena utan det andra

Postat den 31 maj, 2016 av LeifVE
Warning: realpath(): open_basedir restriction in effect. File(/storage/content/38/142638/media.kommentaren.nu/public_html) is not within the allowed path(s): (/storage/content/38/142638/nya.kommentaren.nu/:/storage/configuration/wrappers/38/142638/nya.kommentaren.nu/:/tmp/) in /storage/content/38/142638/nya.kommentaren.nu/public_html/wp-includes/functions.php on line 2102

Nu lite sport, närmare bestämt ”uniformens” betydelse för identitet och koppling till fans och supporters.

Det finns en anledning till att tröjorna i NHL i princip har sett likadana ut i decennier – och hittills har varit fria från synlig reklam – i kommersialismens hemland! Man har förstått att ett lag (liksom all sportutövning) byggs av tradition och kultur. Samma tröja som faderns lag gillade går i arv till son och döttrar som bildar en kedja av sammanhang kultur och identitet. Lagtröjor är inte, kan inte och ska inte vara en tummelplats för egotrippade designers som dels har noll känsla för det lag man designar för och dels inte begriper något om vad kultur, igenkänning och identitet betyder inom sportvärlden. Deras naturliga fokus är att sätta sitt namn på ”designkartan” d.v.s. de vill vara originella (ungefär som modernisterna inom arkitekturen som också har noll koll och känsla för tradition och sammanhang) och kan absolut inte tänka sig att underordna sig den så viktiga lagkulturen och fansens (brukarnas) behov av igenkänning.

71rn29ko0FL._SL1200_

Svenska lag i de högra divisionerna är lekbollar för sponsorerna, som går fram som helt okänsliga bulldosers. Om man backade ett slag och tänkte efter skulle man stärka både sitt eget och klubbens varumärke mer – liksom fansens så viktiga anknytning – genom att köra kringevenemang vid matcher och sälja souvenirer istället för att propsa på att göra dräkterna till ständigt förändrade julgranar av osammhängande loggor i ett gytter. Se ett skräckexempel nedan från Gefles fotbollsdräkter.

Gefle-extra-Nya-matchstallet-presenterat

 

 

 

 

 

 

De nya svenska bortadräkterna för fotbollslandslaget (uppvisade på hemmaplan! 30/5 i Malmö) är ett utmärkt exempel på hur man gått vilse i när det gäller den så viktiga identiteten och igenkänningen. I utbyte mot fria tröjor och sponsring så säljer men ut själ och kultur för landslaget utan minsta tvekan. En designtomte från Adidas har fått fritt spelrum och resultatet blir det förväntande. He don’t care a shit about swedish football. Hans prioritet är att vara chick och originell. Det är så designers tänker. Inte svårt att räkna ut på förhand. Ha vill således införa ”nya färger” till den svenska landslagsdräkten som ju av logiska skäl alltid präglats av blått och gult. Nu ska Sverige se ut som Skottland i mörkblåa pyjamasar! Så dumt och självdestruktivt – med förbundets goda minne  dödar han identitet och tradition – att man baxnar.

sveriges-bortatroja

”Det är enligt en överenskommelse med vår samarbetspartner Adidas. Sen vill vi också gärna visa upp vårt snygga bortaställ även på hemmaplan”, skriver landslagets presschef Niklas Bodell i ett sms.

Presschefen uttrycker här det som kallas rationalisering. Han vill ha Adidas pengar och förtränger då alla någonstans insedda tvivel och försöker proklamera ett positivt estetiskt värde ”snyggt” som om det i sig skulle kunna vara avgörande för ett lags speldräkter istället för är det PASSANDE i den inarbetade och identitetsskapande traditionen. Svaret måste då bli ett absolut nej. Ett nej som inte har med en relativ ”smak” att göra överhuvudtaget. Att sedan presschefen står tämligen ensam i sin syn på ”snygghet” framgår av de enkäter som kvällstidningarna gjorde igår där en överväldigande majoritet gav tröjorna bottenbetyg. Min övertygelse baserat på ovanstående är att det beror på att man förolämpat den identitet, minne och kultur kring landslaget som traderats över tid, till förmån för ett banal och fullständigt förfelat modevisningsupplägg där designern hamnar i fokus. Att man inte satte ned foten tidigt i denna process visar att man tyvärr inte har rätt personer på plats i fotbollsförbundet. Väsentliga insikter saknas. Det är oroväckande för svensk fotbolls framtid.

Samma sak hos My Bäck, ”nordisk sponsordirektör” hos Adidas. Hon försvarar sig med att hon faktiskt läst några positiva recensioner och att det hela är väldigt ”subjektivt”. Nej, My du har inte fattat någonting. Det är inte subjektivt vad som är ett lags identitet och etablerade kultur. Den finns tillgänglig svart på vitt. Och Sverige är inte Skottland, och laget spelar fotboll och ska inte ställa upp i ett pyjamasparty och nej ett landslags tröjor är inte som att skapa ett nytt vårmode varje år. Det är känsligare saker på gång här. Djupare saker som du – och tyvärr alltför många sportledare – tyvärr inte förmår begripa. De som förlorar på detta i det långa loppet är försåts lagen själva och intresset för den sport där dessa ständigt ompyntade julgranar ska verka. Till yttermera visso är dessa tröjor inget snabbt och panikartat hugskott utan man har ”jobbat länge med det tillsammans med landslaget” ??

Hur man kan jobba länge med detta utan att inse grundläggande fakta för att skapa en kultur kring ett lag är nästintill obegripligt.

Avslutar med en kännare av fotbollströjor som intuitivt har känt att dessa bortatröjor är helt fel för sitt lag (från Expressen).

”Den italienske fotbollsjournalisten Tancredi Palmeri twittrade ut följande recension av tröjan till sina över 120 000 följare på Twitter.

Official Sweden pajamas for Euro2016. No wait it’s 2nd kit pic.twitter.com/bdXW1yqFFn

  • Tancredi Palmeri (@tancredipalmeri) November 12, 2015

SportExpressen ringde upp Palmeri för att få honom att utveckla.

– Jag är en samlare av fotbollströjor. Jag har 250 stycken. Varje gång det kommer en ny tröja vill jag bidra med min åsikt.

Och det här var inte en av dina favoriter?

– Absolut inte! Det var en besvikelse. Förstatröjan är helt fantastisk, den funderade jag på att köpa. Men den andra ser ut som en pyjamas, vilket är bra om man ska få försvararna att somna.

Varför tycker du att den ser ut som en pyjamas?

– Den är grå, vilket inte har något med de svenska färgerna att göra. Sen har vi en kontrast med en blå färg, en blå nyans som man hittar i pyjamasar. Och den grå linjen i mitten påminner också om en pyjamas.

Tycker du att den är värdig att bäras av Zlatan?

  • Jag säger så här: en tröja kan vara hur ful som helst, den kommer att bli älskad om laget gör bra ifrån sig. Folk köper vackra tröjor som bärs av förlorande lag. Folk köper fula tröjor som bärs av vinnande lag. Men ingen köper fula tröjor som bärs av förlorande lag. Så Zlatan har dubbelt ansvar nu.”//

 

Ridå!

 

 

 

Publicerat i Sport | Lämna en kommentar