Om Kommentaren.nu 2.0

I den här bloggen ligger fokus på politik, filosofi (förankrad i människors faktiska liv), konst och kultur. Inom politiken är konstitutionella frågor av särskilt intresse eftersom en konstitution sätter de grundläggande spelreglerna för ett samhälle och därmed ramarna för människors frihet, politikernas maktvilja och samhällets potential att utvecklas. Till detta måste läggas kulturhistoriska apsekter liksom frågor om vikten av en stark nationell identitet. Inom kulturen har jag ett särskilt öga till arkitekturen. Mycket handlar om Sverige, av det naturliga skälet att det är här jag bor och verkar.

Frågor som intresserar mig: finns det en punkt när en civilisation sakta börjat brytas ned mot ett begynnande naturstadium? Från en gemensam grundsyn till en kalabalik av oförsonliga enklaver, våld och till slut kaos och förfall? Stam mot stam? Är vi på väg mot en sådan punkt, finns det tecken på det eller är allt frid och fröjd? Eller är det så att en kultur eller ett land kan nå en punkt där förnuftet slår över i sofistik och knappologi och där de stor perspektiven drunknar i småttighet och där konsekvensen blir en defekt frihetsinskränkande lagstiftning med påföljande otrivsel och stagnation? Frågor som söker sina svar.

Vår tes är: Det svenska samhället är i mångt och mycket i sämre skick än det kunde vara. Vi har försvårat ungdomens möjligheter att skapa egna självständiga liv  i och med den tilltagande igenspikningen av ingångar till arbetsmarknaden för våra unga och de med låg utbildning. Detta accellererade och blev särskilt allvarligt i samband med finanskrisen i första hälften av 1990-talet  och den enorma utslagningen av arbetsplatser/företag som följde på detta samt det oflexibla regelverk – styrt och reglerat av rigida insiders och flata räddhågade politiker – som ännu präglar arbetsmarknaden. Till detta kan läggas en ännu mycket ogenerös politik gentemot nyföretagare och entreprenörer samt dåliga incitament för högre utbildning, ansvars- och risktagande. Slutligen finns en extremt ogin politik gentemot gåvor till ideella ändamål och till sparande generellt. Synen på medborgaren är instrumentell, hon ska konsumera så att hjulen hålls igång. Först då får hon ett verkligt värde som kugge i en ekonomisk ekvation – och politiken styrs utifrån detta axiom.

Den svenska politiska makten har genom sin politik eller brist på politik förnekat stora grupper av invandrare den självkänsla och stolthet som bara en egen försörjning kan ge.

Trots ett av den demokratiska världens högsta resursindragningar från det civila samhället (skattetrycket) har vi bevisligen inte världens bästa vårdsektor eller världens bästa skola. För att inte tala om försvar, polis och rättsväsende. Om det svenska välfärdsstatens påhejare, motiverare och konstruktörer har rätt så borde vi rimligtvis ha det. Ty finns det något annat skäl att ha rekordhög resursindragning från medborgare och företag om man inte kan svara upp med rekordbra leverans inom nämnda områden? Svar emotses. Tackar på förhand.

Här följer i samband med detta ett citat från en svensk i Australien (DN 5/12-11): ”Här i Australien betalar man 10 % moms (mat undantagen) 20 procent i skatt och 15 procent i sociala avgifter varav 9 procent går till den anställdes egen pensionsfond. Behöver man en ambulans kommer den inom några minuter – utan tjafs. Behöver man besöka en läkare knallar man ner till den lokala läkarstationen och väntar några minuter, sedan är man hos doktorn”

Alternativ finns således. Det är bara dumhet och flathet som låter våra kostsamma och skruvade system få fortleva.

Något är inte som det ska. Tyvärr. Vill inte svartmåla men om verkligheten är mörkare än den kunde och borde vara så finnas få anledningar att blunda – ändå är det alltför många i beslutande ställning som gör just detta – blundar. Med den attityden fortsätter det bara utför. En ny konstitution krävs, som kommer att generera en ny typ av politiska ledare, en mer direkt demokrati och kanske till och med statsmän/-kvinnor med blick för det väsentliga och mod att ta beslut.

Och hur ser det ut med de grundläggande värderingarna om människovärdets helgd i skolor och daghem? Hur ser det individuella karaktärsbildandet och civiliseringsprocessen ut inom skola och uppfostran? Och hur ser det ut inom den kollektiviserande barnomsorgen – där man f.ö. med skattemedel tycks vara inne på att hjärntvätta de små liven till ett förmodat könlöst lyckorike? Har vi inte hört det förut någonstans: detta att bygga ”den nya människan”, redo för utopia?

Är det således inte uppenbart att tilltron till medborgarnas egna förmåga att välja och få välja sina egna liv inte är särskilt stor hos många av de styrande och lagstiftande? Och är inte, om möjligt, denna tilltro till medborgaren ännu mindre hos de s.k. intellektuella trots att de ju borde ha som sysselsättning att ”tänka fritt”? Inom denna grupp tycks man dock mer benägen för konsensus och att förse politikerna med skygglappar. Men deltar gärna i låtsasleken att allt är bra som det är – i stort sett – och ännu bättre blir det förstås om man inför mer av statlighet, centralstyrning och tvångslagar/kvoteringar och förstås i slutändan någon form av (aldrig klart vilken) socialism: denna gamla hederliga lyckoskapande ideologi, så fylld av framgångsrik empiri…

De maktägande har också under lång tid arbetat för att ställa Sverige värnlöst ur försvarssynpunkt med hänvisning till det historiska läget. Är det historiska läget något att hålla i handen när vindarna plötsligt vänder mot storm…?
Det svenska försvaret klarar f.ö. inte ens av att räkna hur många man har anställt än mindre betala ut löner i tid till de som är beredda att offra sina liv utomlands (se t.ex. SvD 22/8-11)

Visst är det bra gjort svenska politiker och byråkrater inom försvarsmakten!
Man blir rörd och stolt…

I övrigt handlar denna blog om lite allt möjligt som engagerar för stunden: som sport till exempel eller konst, skönhet (= icke-modernistisk fy-ord). Omistliga delar av livet.

Mvh

Leif V Erixell

Författare, filosof och debattör.
Lite om övrigt: vd, varumärkeskonsult, ordf., Fil.kand. (äkta).
Privat: Är privat.

P.S.
Swish för stöd/donationer: 0767 01 44 87

(OBS! Detta nummer används inte för samtal. Endast swish.)
Tackar på förhand!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *