Hög tid för ett trovärdigt försvar av Gotland

De senaste två decennierna har varit kraftigt präglade av en minskad, eller obefintlig, hotbild mot Sverige, Norden och västra Europa. Sovjetunionen upphörde att existera, och Ryssland var svagt. Europa bands samman av ett expanderande EU och NATO, som en gång för alla raderade de tidigare begreppen öst och väst från de centrala delarna av kontinenten. Ett krig uppfattades som omöjligt. Så är det även idag, men horisonten är inte riktigt lika molnfri längre.

Europeiska Unionen knakar i fogarna under den enorma pressen som de ekonomiska problemen orsakar. Är vi kloka nog att lära av historien inser vi snabbt att allvarliga ekonomiska problem också brukar leda till social oro, demonstrationer, våldsamheter och missnöjesyttringar. Extremistpartier vädrar morgonluft, och hänför den desperata befolkningen med förenklade lösningar och syndabockar. I Grekland kan vi redan se att nynazister valts in i parlamentet, och i allt fler länder i Unionen har nationalistiska partier fått ökat inflytande.

De länder som har starka ekonomier har befolkningar som kan bli nationalistiska då de tröttnar på att pumpa in pengar i länder som misskött sin ekonomi, och åt andra hållet växer nationalismen när befolkningarna känner sig överkörda av utländska reformkrav och skulder. Motsättningarna växer. Brunskjortor och populister turas om att bygga upp hat mot grannländer och EU. Det är inte helt självklart längre att unionen är så stabil som vi trott.

Parallellt med detta ser i att Ryssland fortsätter sin stora satsning på militären, och att den odemokratiske och starkt nationalistiske Putin återinstallerat sig på presidentposten. Ambitionen är att stärka sin position i Europa och världen, och markera styrka. Vi minns alla kriget i Georgien 2008, där den rysktalande befolkningen i Sydossetien och Abchazien kvickt tilldelades ryska pass och ryska medborgarskap, för att kunna användas som ursäkt för kriget. Ryssland har som bekant en lag som säger att presidenten kan använda militära medel för att skydda ryssar var som helst i världen. Så finns inga ryska medborgare men en rysktalande befolkning i ett land är det snabbt gjort att göra dem till ryska undersåtar. Därifrån är inte tanken på de stora ryska minoriteterna i Estland och Lettland långt borta.

Det finns många scenarier där Ryssland börjar uppträda mer aggressivt mot Baltikum och Östersjöområdet. Ett sådan scenarie är i det fall EU skulle falla samman, och resultera i en förvirrad politisk-militär situation. Med Nord Stream genom hela södra Östersjön är det inte otänkbart att Ryssland uppfattar turbulensen som ett hot mot dess vitala intressen, och därmed bestämmer sig för att militärt ta kontrollen över området. Gotland är då av avgörande betydelse, eftersom den som kontrollerar ön också kontrollerar hela södra halvan av Östersjön. Sverige har idag i princip ingen möjlighet att skydda ön, i synnerhet som vi har extremt låg kapacitet för luftvärn, och inte särskilt stora resurser vad gäller infanteri och pansar.

Ytterligare ett scenario är att Ryssland intervenerar i Estland och/eller Lettland med anledning av den ryska befolkningen där. Dessa länder är NATO-anslutna, men frågan är om NATO verkligen skulle vara beredda att gå i krig för dessa stater i ett läge när hela västvärlden plågas av ekonomisk kris och sociala oroligheter. Särskilt inte om Ryssland skulle genomföra ett överaskande anfall som skulle lyckas besätta baltstaterna på kort tid, säg 1-2 veckor, och därmed lyckas frånta NATO möjligheter till ett brohuvud. För att förhindra NATO skulle det vara av mycket stor betydelse för Ryssland att besätta Gotland, och där stationera luftvärn och andra stridskrafter. Alla sidor är medvetna om öns strategiska betydelse, och också det faktum att den är i det närmaste oskyddad. Ryssland skulle därför kunna besätta ön för att ”beskydda” den, eller dylikt. (Detsamma skulle även NATO kunna göra i ett skarpt läge, oavsett vad Sverige skulle tycka om saken eftersom de på samma sätt som Ryssland ser det höga strategiska värdet.)

Nåväl. Vid en uppkommande kris, oavsett art, är det viktigt att Sverige har en trovärdig förmåga att försvara Gotland och att vi har ett fungerande luftvärn. Idag har vi ett extremt litet luftvärn som dessutom har kort räckvidd. Flottan har inga fartyg med tillräckligt luftvärn, vilket alltså betyder att vi inte heller kan skeppa stridskrafter till Gotland eller Baltikum utan extremt hög risk för attacker från luften. Vårt flygvapen kan upprätthålla ett visst luftskydd, men inte alls så som ett fungerande luftvärn med lång räckvidd.

Om Sverige kan visa en kapacitet att dels försvara luftrummet över hela södra Östersjön (från Gotland) och dels förmåga att försvara Gotland kan detta i sig ha en kraftigt avkylande effekt på alla planer på militära operationer i Baltikum och Östersjön, oavsett det politiska läget och EU:s situation. En sådan kapacitet kan möjligen vara bland det klokaste vi kan lägga skattepengar på, eftersom det kan bidra till att stabilisera Norden i en framtid som riskerar att vara skakig.

Jag tror inte att Ryssland avser eller ens vågar utföra några aggressiva militära operationer åt vårt håll, särskilt inte med tanke på att deras största huvudvärk finns i Kaukasusområdet (och på sikt i fjärran östern vid gränsen till Kina). Men om det är något annat vi lärt av historien är det att Ryssland kan vara oförutsägbart.

Ett trovärdigt militärt försvar av Gotland kan vara en billig försäkring. Och som sagt – även de västliga makterna kan möjligen någon gång se sig tvingade att besätta ön med våld för att säkra denna strategiska plats i norra Europa.//