(Skapad 2009-11-23 och överförd från kommentaren.nu 1.0)
Den 18/11 skrev Carolina Neurath en kolumn i SvD Näringsliv. Titeln var “Jämställd fond på sin plats”. Hon argumenterade där för att man borde sluta köpa aktier i bolag med manliga styrelser – oavsett hur framgångsrika de var. Hon hade av den anledningen slutat köpa aktier i byggföretaget Skanska. Artikeln tycktes mig typiskt i sin bristande konsekvensanalys, så jag skickade några frågor till Carolina. Väntar forfarande på svar…
Hej,
Såg din krönika i dagens Svd och blir ytterligare en gång bekräftad i min uppfattning att den matematiska jämställdhetens apostlar tyvärr inte kan tänka helt klart. Men jag är alltid öppen att revidera mina åsikter och ställer därför några enkla frågor som jag hoppas du kan reda ut och därmed vinna över en ny proselyt.
1. Så vitt jag vet finns det inga vetenskapligt trovärdiga undersökningar som visar att “jämställda bolag” är mera lönsamma? Har du hittat någon så tar jag tacksamt emot en länk.
2. Även om det fanns 100 undersökningar som visar detta så är det svårt att se något argument för att den som startar (ofta med pantsättningar av egen egendom etc) och driver ett företag som sedemera blir framgångsrikt inte ska få bestämma över styrelsens sammansättning? D.v.s. att med risk och ansvar följer också beslutanderätt om ledningsfunktioner?
3. Ett företags huvudsaklig uppgift är ju att tillfredsställa behov på marknaden (kundperspektivet) och att därigenom ta hem vinster till ägarna (ägarperspektivet) och i den processen ge människor arbete och utkomst (samhällsperspektivet). Skanska som du tar upp och fördömer gör vad jag förstår allt detta eller har du kritik mot hur bolaget sköts affärsmässigt? I så fall är jag helt med dig och ser den gärna framförd och ansvar utkrävas.
4. Din kritik går istället ut på att ett visst kollektiv (kvinnor i detta fall) saknar representation i styrelsen och att förtaget därför måste fördömas och aktieägare ta sina händer ifrån det. Trots alltså att det uppfyller alla de kriterier man kan ställa på ett marknadsekonomiskt verkande bolag enligt punkt 3. Kan verkligen representanter för ett kollektiv som inte är representerat i en styrelse ställa krav på att få vara med och styra annans egendom? Får inte ihop det. Om så är varför bara kvinnor, varför inte människor av visst ursrung t.ex. samer eller människor med utländska föräldrar m.fl. De saknar ju allt som oftast också “representation”?
De s.k. “germanerna” kunde ju sägas vara i majoritet i befolkningen men saknade ändå plats i viktiga affärsrörelser? Varför skulle de hindras av traditioner och judiska nätverk att nå ekonomisk makt (= att leda företag med syftet att genom innovation och produktion möta behov på en marknad)? Har svårt att se att du skulle tycka det – ändå är det där du hamnar med en konsekvent kollektivistiskt baserad representationspolitik i affärsrörelser.
