Senaste nytt från idéernas museum avdelningen “mörka återvändsgränder”.
I DN 18/10 berättas det om en Marx-konferens i Stockholm. Rubrik “Roligt att så många unga är med”. Men hur roligt är det egentligen att unga nu tar upp en ideolog vars recept för att skapa ett nytt och bättre samhälle i stort sett bara bestod i “proletariatets diktatur” och en därefter oförklarad övergång till ett statslöst tillstånd där piprökande gentlemän kunde odla sina intressen utan alltför mycken arbetsbörda.
Ett ytterligare deprimerande element i att en del unga nu söker sig till den museala marxismen är förstås dess historiskt verifierade användbarhet som motivmanual för massmord i en skala som mänskligheten aldrig tidigare skådat. Men självklart har inte Marx och hans klasshat och domedagsretorik någon del i detta, det var ju liksom bara en slump, kan man höra deltagarna på konferensen hävda. En ren otur att man använde just hans teser som förevändning för alla nackskott och gulagarkipelager.
Att unga söker sig till trosvissa ideologier vare sig de är religiösa eller kvasireligiösa är ett naturligt fenomen i ett samhälle som inte erbjuder tillräckligt engagemang för ungdomar, en tillräcklig vision att engagera sig i, ett gemensamt sammanhållande kitt. När centrum rämnar skapas en centrifugal kraft av sekterism som till slut bryter ner hela samhällskroppen.
Sverker Lenas på DN ställer inte en enda skarpt kritisk fråga (surprise!) till den gulliga ungdomen som nu vill ge det gamla skägget en ny vår. Tvärtom han är uppenbart positiv.
Kanske tog det galna kvartsseklet aldrig slut, det var bara en kort paus, nu är det snart igång igen. Frågan är om det finns tillräckligt med motkrafter för att balansera det växande vansinne som bl.a. visas i Johan Lundbergs nya lysande bok “Ljusets fiender”. Läs den och häpna över hur djupt en stor del av den s.k.”intelligentian” i Sverige har sjunkit.
Nu ledes delar av ungdomen in i mörkrets ideologier utan att någon rör ett finger. Ljusets fiender är många och finns mitt ibland oss.
