Gängkriminaliteten ökar. Det kan inte ens Brå dölja, men man kan göra försök inom andra områden – ofta tillsammans benämnda som ”det stora hela”. När man hör om oro bland medborgarna efter skjutningar i Göteborg och Malmö och en hög brottslighet i vissa områden tar man fram stora analysblocket för att lugna de stackars felinformerade medborgarna. Det mesta går egentligen åt rätt håll, är budskapet. Ingen orsak till alarm! DN drar sitt strå till stacken för att mota alla konservativa krafter som vill se krafttag mot brottsligheten, genom att kolportera Brå som den vetenskapliga kriminologins urkälla. >>
Liksom på beställning kommer alltså ett antal “analyser” från Brå som visar att det alls inte är så farligt med våld och brottslighet. Nej, nej. Politikerna är på rätt spår. Allt är i stort sett bara synvillor. Ungefär som ett Brå-snille vid namn Sven Granath sade 2007 angående en våg av våldtäkter: det sades bero på “värmen”. 2008 var han igång igen och hävdade att man inte skulle ta så hårt på sjukhusens statistik (som visade på en faktisk ökning av ungdomsvåldet). >>. 2010 var det samma märkliga bortförklaringar när våltäktsanmälningarna ökade med 42 % >>. Nej, våldet minskade generellt, så det där med empirisk statistik, som antal som uppsökte sjukvård, kunde man gott problematisera (alltså av någon oklar inte ta så hårt på i detta fall). Antalet ungdomar per kull är avgörande och dessutom vi vet att minusgrader är brottshämmande, slog Granath fast med hela tyngden av sin vetenskapliga pondus.
Vad vi ser är alltså en extremt basal korrelation förklädd till någon slags kausalitet. Men om man släpper ut 1000 Calvinister – ungdomar som gamla – eller djupt troende munkar i 35 grader värme är det då troligt att de genast börjat begå brott? Blir svenska turister mer tjuvaktiga när de ligger på stranden i värmen i sydligt land? Nej, förstås inte. Orsakerna ligger inte i vädret det ligger hos MÄNNISKORNA och deras moral och karaktär (hört det förut hos Brå? Nej tänkte väl det.) Sedan kan förstås vädret göra det mer eller mindre bekvämt att begå brott, men den kunskapen behöver vi ju inte finansiera en forskare på Brå för att få fram, kan man sådär lite ogint tycka.
Det gäller att se vad som drar ett ekipage: vagnen eller hästen. Detta är dock för svårt för vår citerade kriminolog. Denne Sven Granath figurerar typiskt nog även i DN:s “analys”, som man f.ö. inte kan utesluta är ett beställningsverk från högre ort för att kamouflera verkligheten i dagens Sverige – igen.
Jag tror personligen att det mesta i den statistik som produceras av Brå på goda grunder kan ifrågasättas. Förhoppningsvis kan någon driven statistiker med tid över sätta tänderna i detta uppenbara “löskött”.
Men här kommer i alla fall en liten lista på några konkreta konstigheter från DN-artikeln.
1. Statistiken från Södersjukhusets akutavdelning sägs visa att gatuvåldet minskar, men då undrar man varför visas inte a, statistik över samtliga akutsjukhus i landet? b, i fallet 2008 så slätade Brå över statistiken från sjukhusen som visade ökningar i våldet, varför är den statistiken från SÖS relevant nu då plötsligt?
2. Vad menas egentligen med “faktiska mord och dråp” som ju är avsevärt färre än antalet anmälningar? Är det mord som någon faktiskt dömts för eller lagförts för? Om det är det första fallet – och i betänkande av den svenska polisen låga uppklaringsprocent samt det svenska domstolsväsendets tendens att i flera fall fria för att de åtalade t.ex. skyller på varandra – så är det ju de facto inte en statistik över faktiska mord – och således missvisande.
3. Man vill motarbeta den ganska självklara uppfattningen att mord och misshandel ökar eftersom anmälningarna ökar i dessa kategorier. “Under 2000-talet har misshandelsanmälningarna gått upp med mer än en tredjedel i Sverige”, slås det fast MEN sedan kommer den så typiska Bråiska nedtoningen, så efterlängtad av statsbärande politiker. Den nya briljanta studien visar “att det nu för första gången är en större andel av anmälningarna som görs av någon som ser brottet än av den utsatta själv. Misshandel är i allt lägre grad en ”privat” angelägenhet, konstaterar kriminologer.” Ok, oj! Det var ett omskakande rön. Men vad betyder det egentligen? Att de som misshandlas inte vågar anmäla av rädsla för mer stryk? Och sedan rinner allt ut i sanden för ingen vågar vittna när det gäller? Frågorna blir hängande i luften – vilket indikerar ett dåligt utfört journalistiskt arbete.
4. Vi bör ändå känna en viss lättnad eftersom den faktiska ökningen av misshandel endast gäller “lindrigt eller medelgrovt våld”. Då ska det dock noteras att vad som menas med lindrigt våld är om du får ett ordentligt kok styrk men klarar dig med några blåtiror och en fläskläpp. Inte mycket att gnälla över eller hur? Att den typen av misshandel ökar, kan vi leva med liksom i det att samhället ju allmänt blivit mer “civiliserat” som övergurun vid Brå Jerzy Sarnecki låter meddela, från sitt vittblickande utsiktstorn. Medelgrovt eller “Mellangrovt” våld har lite flytande definitioner men kan sägas bestå i att du misshandlas väldigt grovt, slås sönder och samman, men att det i det korta perspektivet inte är någon fara för ditt liv.
Här en definition av medel- eller ”mellangrovt” våld från en uppsats vid kriminologiska institutionen vid SU:
“Våld som lett till synliga märken och/eller sjukskrivning. Exempel på̊ sådana skador är hjärnskakning, knytnävslag eller sparkar mot huvud/överkropp som orsakat kraftig smärta, axel ur led, sena eller muskelfäste som gått av, kraftiga stukningar/vrickningar, mindre tandskador, sårskador.” >>
Att denna typ av våld har ökat, ett våld som väl t.o.m. Granath skulle anse vara extrem traumatiskt att bli utsatt för, tolkar DN med hjälp av Brås snillen som en positiv trend (!) eftersom den verkligt grova misshandeln, där livet hänger på en skör tråd har minskat till “något enstaka fall”. I DN:s värld blir detta till att “graden av våld har minskat”. Jag säger att detta rent matematiskt är en omöjlig slutsats. Har ringa och medelgrov misshandel ökat så har graden av våld i samhället obestridligen ökat. Däremot har graden av extremt grov misshandel minskat eller utgör en mindre del av det mer vanligt förekommande våldet. DN:s slutsats är således ett retoriskt ljug. Varken mer eller mindre.
Till detta ska läggas det mycket goda incitament till upprepat våld av samma gärningsmän som det svenska rättsväsendet (läs domstolarna) erbjuder de tilltalade. Här ett typexempel:
“I rättsfallet NJA I 1990 sidan 84 II var det fråga om en helt oprovocerad misshandel på en restaurang. Gärningsmannen, som var kraftigt berusad, utdelade ett flertal knytnävsslag mot en person han inte kände. Angreppet fortsatte även sedan offret fallit på golvet. En majoritet i HD fann, främst med hänsyn till gärningsmannens personliga förhållanden,[hade alkohol- och narkotikaproblem…] att straffet inte skulle bli fängelse utan villkorlig dom jämte böter.” >>
Sedan dess har det blivit en viss straffskärpning, men obetydlig i faktiskt utmätta domar. Bordet inte Brå då i konsekvensens namn förorda strängare straff och längre inlåsningar för våldsbrottslingar? Det skulle ju otvivelaktigt ge den så eftertraktade positiva empiriskt säkerställda statistiken över minskat våld i samhället eftersom det ju skulle hålla folk borta från brottsmöjlighterna. Dessutom finns det luftkonditionering i de flesta fängelser och personerna behöver då alltså inte utsättas för den brottsframkallande värmen…
Förstås inte, det skulle ju göra att Brå skälvde i själva sina grundval som ideologiproducent satt att kontinuerligt injicera valium i samhällskroppen så fort politikernas samhällsexperiment visar lite för synligt otäcka sidor.
5. Varför har våldsbrotten gått ned? frågar därefter DN retoriskt. Men vänta nu misshandelsfallen hade ju de facto ökat?
Det var ju den allra grövsta misshandeln som enligt ej helt redovisad statistik visade sig ha minskat. Och visst var det så att även anmälningar om mord och dråp ökat, och att detta endast nödtorftigt bortförklarats i artikeln?
Jercy Sarnecki rundar av artikeln med sin oöverträffade visdom. Den sociala kontrollen i samhället har ökat igen, slår den gamle fast. Visst såg vi det alla i Husbybränderna och runt om i landet där bilar och skolor brinner i princip dagligen av ungdomar utsatta för en effektiv social kontroll, eller hur? Eller talar Sarnecki endast om “etniska svenskar”. Är det i så fall inte rasistiskt? Att bara fokusera på en etnisk grupp vid statistikredovisning?
“Vi har blivit mer civiliserade” säger sedan Jercy Sarnecki också, så där skönt positivt och lugnande.
Men återigen vilka är vi? Knappast de personer som sliter av guldhalsband av gamla damer, eller misshandlar och rånar pensionärer vid bankautomater?
Jag skulle säga – och där tror jag att jag har all mänsklig etiskt rimlighet med mig – att graden av civilitet i en kultur kan mätas i hur man behandlar de äldre. De som slitet ett helt liv, lämnat sitt bidrag och som är fysiskt sköra. Det ska till en mycket för att inte säga extremt LÅG grad av civilitet för att angripa äldre människor. Ändå sker det näst intill dagligen i vårt land. Det tog inte lång stund att samla ihop nedanstående fakta. Länksamlingen kunde lätt göras mycket, mycket mer omfattande.
1. >>
2. >>
3. >>
4. >>
5. >>
6. >>
7. >>
8. >>
9. >>
Det här ställer Sarnecki i ett kallt och avslöjande ljus. Visst är allt i stort sett OK Jercy? Vi är på väg åt rätt håll, hur var det nu ordet, just det “mer civiliserade” var det. Visst är vi tacksamma för att DN visar oss hur det EGENTLIGEN står till i vårt land. Eller ska vi säga att man fokuserar på det positiva men lägger ett piffigt kamouflage över det som verkligen är hotande och oroande? Jag tycker att den frågan är besvarad.
Sarnecki avslutar med slutsatsen – när nu hans adept Granath gjort grovjobbet – med att mena att vi kanske “är på väg mot en polarisering, där den organiserade brottsligheten står för en allt större andel av det grova våldet i takt med att detta minskar i resten av samhället.” Men vänta nu, hur logiskt är detta? Är det inte så att de kriminella nätverken lever på att hota medborgare och det civila samhället för att kunna klämma ut resurser ur det? Det är väl inte så att kriminella nätverk har varandra som målgrupper annat än för att hävda revir? Således: ökar de kriminella nätverken sin aktivitet i samhället så kommer också det civila samhället inklusive dess medborgare och företag att drabbas av både hot och våld? Det är svårt att se hur Brå ska kunna undgå att svar ja på den frågan och således se ganska så ertappade ut.
P.S.
Här är en annan trend som vi väntar på att Brå ska förklara med vädret, ökad anmälningsbenägenhet eller vad det nu är som ska få makthavarna att framstå som oskyldiga och det svenska samhällsexperimentet som fortsatt framgångsrikt. >>
Appendix
Här kommer nu till slut något jag inte gjort förut, citera ett helt långt stycke ur ”Metapedia”.
Anledningen är att det inte är några obetydliga personer som har uttalat sig om Brå och svårigheten att hitta någon som hävdar att Brå numera är ett under av vetenskaplig stringens, eller ens en habil institution, säger något om vad Brå egentligen sysslar med.
Tänk om DN åtminstone hade haft en aldrig så liten faktaruta där man redogjorde för kritiken mot Brå, samt tagit in någon från Brå fristående expert att kommentera Brås arbete? Då hade det ju faktiskt kunnat bli seriös journalistik även i DN.
För fotnoterna i nedanstående text se efterföjande länk:
“Sten Levander, professor i psykiatri och medlem av det BRÅs vetenskapliga nämnd, sa år 2002 att ” Det är katastrof överallt på BRÅ. Rapporterna som de gör är filtrerade, det utövas censur” och “BRÅ:s uppdrag är att serva regeringen med forskning och kunskap. Det gör de inte. BRÅ tillhandahåller istället önskad information på beställning av justitieministern och departementet.”
Johannes Knutsson, forskare vid polishögskolan i Oslo, sa att BRÅs generaldirektör hade försökte stoppa en kontroversiell rapport. Fredrik Reinfeldt, då oppositionspolitiker, sa att “Forskningen måste stå fri. Den måste vara opolitisk och inte bunden av regeringen” och “De säger att brottsligheten inte växer. Jag kan bara konstatera att åtminstone när det gäller våldsbrottsligheten och organiserad brottslighet så säger alla att det ökar – utom BRÅ.”[4] Reinfeldt har även sagt att “Brottsförebyggande rådet har under en längre tid varit ifrågasatt för att ständigt ha levererat partsinlagor i en kriminalpolitisk debatt där de egentligen borde förhålla sig neutrala.”[5]
Professor emeritus Sten Rönnberg som kvalitetsgranskade forskingen sa år 2002 att “Det görs så mycket dåliga undersökningar. Jag bara suckar över att nivån på ett sånt organ som Brå inte är högre” och “Brå har inte gott renommé i forskarvärlden. Jag har granskat ett par tre rapporter och ingen av dem har varit någon höjdare”.[6]
Leif GW Persson sa år 2002 samtidig som han arbetade för BRÅ att “Forskningen står inte fri” och att “Regeringen har Brå som något slags utredningsenhet och det hamnar en massa politiska uppdrag här. Beroende på vem som sitter i styret så kommer det naturligtvis att påverka innehållet i Brås så kallade forskning.” Docenten i straffrätt Hans Gunnar Axberger lämnade Brå och angav att “Brå ville inte längre ha den här lite mer kvalificerade självständiga forskningen”” och “Tidigare var Brå ett kvalificerat expertorgan, det är det inte längre.”[7]
Enligt olika källor påbörjade BRÅ en utredning om zigenares brottslighet som dock hemligstämplades/politiskt censurerades när data började anlända.[8][9]”
