Johan Norberg heter en nyliberal profil som är klar och skarp i ekonomiska frågor, (utom när det gäller invandringens kostnader där han blev fullständigt detroniserad av Tino Sanandaji. Se här >>).
Ett typsikt karaktärsdrag hos högintelligenta tänkare av denna typ är en inte sällan högdraget raljerande ton mot de som hävdar legitimitet och relevans för djupare kända skikt i människans existentiella liv. Särskilt som de har svårt att få någon relevant känslomässig kontakt med dess skikt och heller inte förmår omvandla dem till logiskt sammanhängde algoritmer: och som de därför oftast avfärdar som en massa “hokus pokus”. Denna det fyrkantiga förnuftets “splendid isolation”, med vidhängande intolerans, har en naturligt slutstation i ateismen. Andra minst lika begåvade men rikare tänkare har inför universums underverk släppt sitt högmod och utifrån sin bildade men ändå fundamentala okunnighet insett att den ända rimliga hållningen är agnosticismen.
Metro publicerade den 4/11 en krönika av Johan Norberg med titeln “Varför vill SSU ha Jesus?” >> Kolumnen kan gå till historien som en av de mest arroganta och okunniga kolumner som skrivits av en person av någon betydelse.
Genom att klippa in några citat från Bibeln, ryckta ur sitt sammanhang, försöker Norberg få Jesus att framstå som en aggressiv säkerligen galen sektledare, präglad av våldsfantasier. Norberg avslutar med att han finner det obegripligt att “någon vill synas i hans sällskap”.
Bergspredikan och kärleksbudskapet tas (förstås) nogsamt inte upp i Norbergs “scrapbook” och alla miljoner genom historien som försökt i båda handling och gärning följa 10 guds bud, kärleksbudskapet och Jesus som vän av de fattiga och utslagna, framstår som fördomsfulla grundlurade fånar – och med dem hela den kristna civilisationen förstås. Det följer logiskt, det inser förstås Norberg som den logiker han är. Men han missar –symtomatiskt – att han då samtidigt sågar av den gren han sitter på. Ty det är ett faktum, klarlagt av alla seriösa tänkare kring västerlandet utveckling mot en allt större frihet och yttrandefrihet (och i förlängningen till stadfästande ev de mänskliga rättigheterna), att denna utveckling inte hade varit möjligt utan det kristna inflytandet i vår kultur – och således inte heller utan Jesus, grundaren.
(OBS! Detta innebär inte att jag gör någon trosbekännelse åt något håll, bara att jag korrigerar en förljugen bild av en religionsgrundare samt inser det positiva värdet av en levande kristen etik historiskt och i nutid. No more, no less.)
För Norberg – och alla andra som vill förstå grunden till den västerländska civilisationen – den hittills mest fantastiska, kraftfulla, kreativa och frihetliga civilisation som någonsin existerat – rekommenderas denna lilla klassiker: Idéerna som skapade Europa >> (eller ta hem den via ditt lokala bibliotek). Så mycket bildning, klarhet och förnuft på så få sidor! Plöj den Johan kanske något klarnar, men jag är inte väldigt hoppfullt. Tillståndet är förmodligen endogent.
Jag skulle också i all ödmjukhet vilja lägga till mitt egen Magnum Opus (hittills) Om den civila freden >> (eller se högerkolumnen). Jag tror den kan vara ett korrelat till alla existentiellt ytliga kändiskolumnister som dagens chefredaktörer har en sådan tidstypisk förkärlek för. Ett motgift.
