Ann-Marie Begler heter generaldirektören för Skolinspektionen. Hon har en bakgrund som socionom. Detta är ett yrke som notoriskt undviker vetenskap och beprövad erfarenhet, har haft tunga inslag i sina studieplaner av marxistisk utdaterad ekonomisk teori, samt ett aktivt avståndstagande från evolutionspsykologisk forskning och popperiansk vetenskap i allmänhet, till förmån för bevisligen förfelat tabula rasa-tänkande: d.v.s. att alla problem har sociala orsaker, könen är sociala konstruktioner, brottslingar är oskyldiga offer för sociala omständigheter och “kapitalismens rovdrift”, “rasism” med mera, med mera.
Allt detta förklarar en del av det semantiska svammel som Skolinspektionen håller sig med t.ex. i sitt “värdegrundsarbete” där man bl.a. bandar ihop demokrati, som är en politisk beslutsform för lagstiftning, med medmänsklig respekt, mänskliga rättigheter och jämställdhet (matematisk?). Se t.ex. denna tragikomiska akt >>.
Skenbart godhjärtat och fint, men bakom detta ligger ett grumligt kollektivistiskt tänkande helt utan den “självreflektion” som man kräver av andra. Jag har just fått upp ögonen för detta erbarmliga snömos och får anledning att återkomma i ärendet.
Nu till saken. Generaldirektören har just visat prov på uselt ledarskap i det hon omgående stängt en i det hela väl fungerande skola med 200 elever p.g.a. av en s.k. nollning som spårat ur. Nu kan man tycka att denna mobbning är hemskt och det är den förstås, kanske måste skolan stängas, men att som skolinspektionen göra tala om att man absolut inte får kränka ungdomar samtidigt som man utan respit ställer 200 elever som vill gå kvar på skolan och trivs där på bar backe och trasar sönder kamratskap och en hög kompetensnivå och tradition som trots allt finns på skolan, är inget annat än hyckleri. (Vi kan väl för en stund glömma att det är “överklassbarn” som det minsann inte går någon nöd på, rätt åt dem typ. Jag vidhåller däremot att de ska ges mänskliga hänsyn som alla andra.)
Det visar att det i själva verket är ett illa dolt hat mot skolans ovilja att till bokstaven följa det likriktande ideologiskt dubiösa drev som inspektionen riktat mot skolan under en längre tid, som ligger bakom stängningen, plus en ganska obehagligt manifesterad lust till diktatorisk maktdemonstration från generaldirektörens sida.
Vad hade en ledare som verkligen haft omdöme, (d.v.s varit en sann ledare) gjort om man såg sig nödsakad att stänga skolan? Naturligtvis hade man sagt typ följande: “Från och med nästa termin, 1 januari 2014 stänger vi Lundsberg för vidare utredning.”
Denna respit hade då möjliggjort för eleverna att under ordnade former hitta nya skolor för nästa termin och inte kastat ut dem i förtvivlan som nu skett, enbart för att göra en maktdemonstration.
Istället får vi bevittna ett ledarskap av sämsta sort, en sort som alliansregeringen tillsatt och befordrat.
Jan Björklund var en gång av person som man kunde ha ett visst förtroende för. Men det har allt mer visat sig att ha saknar kraft och förmåga att stå emot all idiotism som frodas inom svensk skolvärd, trots att den inte är särskilt väl kamoflerad med vackra fraser.
