Försvaret kommer inte att väckas av en vacker prins…

Angående försvarets djupa sömn under långfredagsnatten 2013 så är det väl inget att förvånas över egentligen. Försvar i gammeldags meningen är inte längre fokus för det som en gång kallades den svenska krigsmakten. Nu ligger allt fokus på att sänka kraven för olika personalgrupper samt att man anser att en jämnare könsfördelning är ett måste för att kunna möta utländska maxtränade elitförband…>> samt >>

Händelsen med den ryska inflygningen är ett led i ett tydligt framväxande mönster som borde oroa >> men som nattmössorna i regeringen inte ens har börjat att greppa. Den stora vittblickande militärstrategen och buktalaren A Borg försäkrar genom sina röstdockor Karin Enström och vice ordförande i försvarsutskottet Cecilia Widegren att allt är bra, No worrys! Sparbetinget på försvaret kan fortsätta.

Några korta ord till slut om insatschefen Anders Silwer. I Ryssland hade, efter en sådan här incident, motsvarande person sparkats så hårt och bestämt att man hade trott det var en komet som passerade förbi i världsrymden. I Sverige kan man förstås inte kräva personligt ansvar. Det är alltid någon annan eller något annat “systemet” eller “strukturerna”.

Hur som haver så är det en ständig oro för den militärstrategiska inkompetens som emanerar från alliansens borg och sedan fortplantar sig ut via HKV till minsta förband. Här om någonstans torde det vara rimligt att dra en “Sveland” – att man får ont i magen av sakernas tillstånd.

Jag ser ett mörkt mönster bildas, medan lallande naivister trallar på.
Det har jag dock inget för, förstås. Det ligger i sakens natur. Det är en röst i öknen.

 

Efterspel (27/4-13)

Ingen kommentar från Reinfeldt på de ryska provokationerna. De har ju ändå rört upp känslor hos många människor, något som det är en statsministerns uppgift att kanalisera och visa respekt för. Särskilt när det rör statens viktigaste och primära uppgift: att säkra sina gränser. Då räcker det inte med några goddag yxskaft från försvarsministern.

Men visst jag, försvaret är ju numera ett särintresse i statsministerns ögon. Sorry, glömde det. >> Men att hävda detta på fullt allvar ger faktiskt på intet sätt en smickrande bild av ledarskapet i regeringen. Intrycket blir oundvikligen att det är  för mycket av makttaktik och för lite av djupt kända principer och insikt i ledarskapets ansvar och förpliktelser. När bara makten i sig bli viktig blir omdömen avtrubbat, det finns ju inga principer mot vilka det kan utvecklas och hävda sig!

Ett bevis på detta gavs när statsministern kallade till presskonferens den 26/4-13 . Någon naivt hoppfull person hade säkert trott att han skulle kommentera incidenterna och trotsigt hävda att ett korsande av Sveriges gränser från främmande makt kommer att avvisas och att det misstag som skedde under påskhelgen kommer att utredas så att en upprepning inte kommer att kunna ske, samt att han nu tillsätter en utredning som snabbt ska komma fram till hur vi ska kunna skydda våra radaranläggningar bättre mot eventuella sabotageförsök.

“Fungerande förslag i denna riktning kommer att skyndsamt ges medel för implementering. Vidare:  Gotland, som har ett känsligt strategiskt läge mitt i Östersjön ligger ju idag helt oskyddat av svensk militär på plats. Något akut hot är inte förestående men det tar tid att återställa det som tidigare kortsynta politiker förstört. Regeringen därför samlats kring ett förslag om att sätta upp ett nytt regemente på Gotland bestående av avancerat luft- och kustvärn samt en rote med Jasplan. Det är en viktig markering från regeringens sida att svenskt territorium är och förblir okränkbart.”

Det hade vart ett svar som få svenskar skulle haft problem med och som skulle får Reinfeldt att plötsligt se statsmannalik ut. Popularitetssiffrorna för alliansen hade med stor sannolikhet gått upp: Men en sådant tal är förstås utopiskt, man är inte längre med i tidens rörelser, omdömet klickar.

Ty vad innehöll egentligen  presskonferensen?

Jo, djurgårdaren Reinfeldt kallar till pressmöte om att några ledare blivit hotade i hans lag och avgått. Detta, men inte de provocerande nattliga inflygningarna mot Sverige, upprör vår statsminister.

“-Det är viktigt att markera när en gräns har passerats, vilket skett här, vi  har att välja mellan huliganism eller demokrati och i alla fall för mig är valet enkelt, säger Reinfeldt som vill att snabbare åtgärder sker mot huliganerna och att samhället nu mobiliserar på alla plan.” >>

Låt oss nu spekulera i att ryssarna verkligen passerade eller kommer att passera Sveriges gräns. Vad säger statsministern då? Kanske använder ha samma ord?

Det är ju verkligen en form av huliganism att kränka ett annat lands territorium medvetet och/eller öva bombinflygningar emot det. Faktiskt skulle Reinfeldt inte behöva ändra en enda rad…!

Men av någon anledning ser jag inte att det kommer att ske (surprise). När Sveriges gränser kränks eller man övar bombräder mot riket, då ska det inte mobiliseras några extra resurser. Men när en idrottsklubbs ledare hotas, låt vara den egna klubben, jag då ska självklart samhället mobilisera “på alla plan”. Dumt av mig, Djurgården kommer först. Det borde jag förstås förstå. Sverige vad är det? Inte stort mycket mer än ett särintresse. Bör hållas kort.

 

Epilog  (29/4-13)

De som önskar bevara status quo vad gäller Försvarets minimala kapacitet att bl.a markera mot t.ex. främmande makts inflygningar mot våra gränser, hävdar regelmässigt att det inte finns något militärt hot mot Sverige och att det faktiskt inte förekom någon kräkning av en svensk gräns (säger man med 100 % trosvisshet). Bortsett från att sistnämnda påstående inte kan verifieras så är den första kommentaren av typen “jag resonerar gärna kring försvarsfrågor men jag har väldigt svårt att se längre än näsan räcker”. Inget vettig försvarsdebattör har förstås hävdat att det föreligger något omedelbart militärt hot mot Sverige. Vad man däremot hävdad är ett antal andra högst relevanta saker:

1. Den allmänna försvagningen av det svenska försvarets motståndskraft har pågått ända sedan försvarsbeslutet 1992 och visar, trots en allt tydligare rysk upprustning, ingen tendens att minska. Denna minskning har nu fått sådana effekter att svenska folket borde bli mörkrädda om bara något seriöst media och intellektuella reagerat och väckt opinion i frågan. Några exempel, som skulle kunna ses som tragikomiska om inte konsekvenserna kan bli så allvarliga att enbart ordet tragedi är adekvat, följer här: “Svenska flottans ytfartyg är de enda i vår del av världen som saknar luftvärnsrobotar mot flygangrepp (detta prutades bort av regeirngen 2007). Flygvapnet har för få vapen mot andra flygplan och saknar långräckviddiga vapen mot markmål. Arméns soldater saknar skyddsutrustning och hjälpmedel för att slåss i mörker. Bristen på tillräckligt mycket artilleri och luftvärn för att skydda svenska städer och de egna förbanden är andra blottor.” (SvD.s försvarsexpert Mikael Holmström i en chatt på svd.se 22/4-13). Lägg till detta underbemanningen av kvalificerad personal till flygvapnet och snart sett alla vapenslag. Vidare tycks man numera vara så fredsskadad att t.o.m kommunikationen mellan militära enheten är så undermålig att den kan snappas upp av ryska radioamatörer >> För att inte tala om det fullständigt blottlagda Gotland – en skandal med mytiska dimensioner och det allra största hotet mot Sverige i mina och betydligt mer namnkunniga analytikers ögon. >>

2. Den ryska upprustningen, som är offensivt inriktad, motsvaras inte av svensk förstärkning av sina resurser d.v.s över tid kommer det ryska överläget att bara bli större – och därmed också frestelsen att utnyttja detta när en chans dyker upp om en “preventiv åtgärd”. Detta är enkel logik, varför agerar man inte på den?

3. Det tar tid att bygga upp ett effektivt försvar och därför är det hög tid att börja nu, så att vår avskräckningseffekt betydligt ökar priset för äventyrligheter från en fientligt sinnads makts sida. Varför är detta så svårt att fatta?

Slutligen: om det nu inte föreligger ett akut militärt hot mot Sverige varför så upprörd?
Svar: se punkterna 1-3 ovan, men jag skulle också säga att det har med något så, för nymoderata försvarspolitiker, udda och annorlunda som heder och ära (jag vet, väldigt konstiga liksom mossiga ord inte sant?) men också att det handlar om ett signalvärde om vad vi står och hur vårt land värderar sin territoriella integritet (lågt är tyvärr den tydliga signalen i dagsläget).

Att blir utsatt för närgången test av huligantyp utan att kunna reagera är ett svaghetstecken. Så är det bara. Och jag tror inga medborgare i något land vill bli hunsade med, tvingas se åt annat håll och hoppas på det bästa för att i nästa steg ta en smäll på käften och sedan le och hoppas att man inte åker på en till. Sverige tappade helt enkel ansiktet och det är inget som imponerar på någon. Så har det också tolkats på många håll i minst från ryskt: >> . För en huligan är inte ett mjukt och undfallande sätt avskräckande, tvärtom det inbjuder till att ta för sig ännu mer!

Men detta med heder och att stå upp för sin integritet är kanske några slags konstiga gammeldags manliga värderingar? “Patriarkala strukturer” alltså, “manlighetsriter typ, liksom”. Hur som helst väldigt långt från vad som korrekt och vetenskapligt förespråkas på Södertörn lågskola avdelningen genusstudier. Men inte heller den analysen lär tyvärr avskräcka en huligan, det blir bara ytterligare ett gapflabb. Men det kanske Enström, Borg och Co tycker vi kan bjuda på. Uppenbarligen är det så. Man undrar bara hur mycket man i ett akut krisläge skulle vara villig att bjuda på när det gäller Sveriges territoriella integritet för att lugna buffeln. Allt för mycket tyvärr. Det är dit allt pekar. Om ingen förändring sker kommer ett högt pris att få betalas – och man kommer också medvetet att betala det. Det är det otäcka. Det går inte att tolka mentaliteten i dagens militär och statsledning på annat sätt. Då kan vi tala om en svensk tragedi av historiska dimensioner – självförvållad dessutom.

Inte i år, inte nästa år heller och kanske inte året efter heller men sen är det ett töcken ur vars dimmor ingen nu vet vad som kommer att framträda. Vad vi däremot vet som ett faktum är att det finns en starkt incitament för fientliga handlingar mot ett land om det har en svag försvarskraft samtidigt som det i ett angränsande land finns en aggressiv militär kapacitet i händerna på en diktatorisk kraft. Men Anders Borg har uppenbarligen inte tid all läsa militärhistoria.  För honom tycks det bara finnas en sanning och det är Göran Perssons gamla devis att den sista miljarden till en budget kan man alltid ta från försvaret.  Visst är det en underbart patriotisk, klarsynt och framtidsinriktad maxim?

Comments

comments

Det här inlägget postades i Försvaret. Bokmärk permalänken.

Kommentera