Den 6 februari 213 ställde jag en fråga till Försvarsmaktens informationsdirektör Erik Lagersten enligt följande, apropå en beskrivning som han gjort av den kommande försvarsorganisationen:
Citat från E.L: ”i tillägg till volymskäl, men kanske ännu viktigare, blir Försvarsmakten en bättre organisation med en jämnare ålders- och könsfördelning,”
Fråga: Innebär bättre organisation effektivare i strid när det blir blodigt allvar d.v.s. det gäller landets överlevnad. Det lär ju ändå vara den verkligt viktiga och slutliga frågan. Vika empiriska studier visar detta? Varifrån kommer uppgiften?
Vidare: är det herr informationsansvarigs uppfattning att hela den mänskliga historien, där just unga män har varit de som skött det yttre stridande försvaret bygger på en fördom som Ni nu 2013 genom ett noggrant genus- och mångfaldsarbete äntligen avslöjat som falsk? Återigen vilka ovedersägliga bevis bygger man detta antagande på?
E.L. gav ett ganska långt svar, fyllt med det mesta utan konkreta svar på mina frågor. I min kommentar till E.L.s svar nedan, ligger alla E.L.s relevanta kommentarer till mitt urspunliga inlägg ovan citerade, varefter de kommenteras. Nedanstående har publicerats på Försvarets blogg >>
//Nu blir det här ett ganska långt svar eftersom herr informationsdirektören Erik Lagersten (E.L.) förutsätter saker som inte är så självklara som han tycks tro. Blandningen av åldrar i försvaret är självklart inget problem eftersom det i alla organisationer behövs både erfarenhet och ungdomlig dådkraft. E.L. påstående att en jämnare åldersfördelning skulle vara en fördel strider mot detta ganska självklara antagande. E.L. fokuserar i sitt svar på kvinnofrågan, så den går vi vidare med här, men mitt resonemang gäller all typ av rekrytering som bara sekundärt ser till individens förmåga och karaktär.
Jag kan till att börja med inte undgå att notera en viss von oben-attityd i svaret, som möjligen kunde fördras om den hade täckning i argumentationskraften – vilket den dock tyvärr inte är fallet. E.L. talar som han hade gått ut nyfrälst från ett genusseminarium och inte genomskådat något av det som påståtts där utan istället svalt inte bara betet utan också hela kroken. Vi kan vidare slå fast att de frågor jag ställde i mitt lilla inlägg, och som föranlett L.E. att ta fram stora basunen, fortfarande hänger i luften. Och det finns förstås goda skäl för det. Men låt oss nu börja argumentationsanalysen.
E.L.: ”Möjligtvis är det med tanke på kvällens medierapportering om hur kvinnor bemöts i det allmänna samtalet lite egendomligt att behöva argumentera varför Försvarsmakten 2013 är en bättre organisation om det finns såväl kvinnor som män i våra led”.
E.L. gör först en koppling mellan näthat mot vänsterkvinnor/feminister och frågan om det är optimalt för vår försvarsförmåga att ha kvinnor i stridande ställning (vilket en av mina frågor handlade om). En bedrövlig argumentation/insinuation helt utan relevans för sakfrågan.
”Du har säkert uppmärksammat att USA i veckan hävde förbudet för kvinnor att tjänstgöra i frontlinjen. Det är en utveckling som av många skäl är helt nödvändig, för Sverige kan jag spalta några argument som du själv kan välja från om någon svarar på din fråga:”
Kommentar: att ett land har upphävt ett sådant förbud innebär ju inte med någon automatik eller logik att försvars- eller angreppsförmågan blir bättre, varken i det landet eller något annat land som gjort likaledes – och det är ju det som är hela poängen med en försvarsutveckling eller hur, en maximal effektivitet och slagstyrka? Ett sådant beslut kan tas av helt andra skäl: t.ex. politiska påtryckningar och dessutom omgärdas av många undantag. Att kvinnor gör många värdefulla insatser i försvaret är ju självklart och de ska all ära och respekt för detta. Inget hindrar att kvinnor på lika villkor som männen kan nå långt i den militära hierarkin. Det vi talar om här är rörliga, stridande enheter där det krävs ett maximum av kraft, snabbhet, samanhållning och mod. Sistnämnda kan möjligen vara lika, men eftersom män generellt har ca 30 % större muskelkraft (större i extremerna) och snabbhet (evolutionärt utvecklat d.v.s. INTE en patriarkal konspiration, sorry E.L.) för att nu nämna några säkerställda skillnader i beteenden och förmågor, så finns det goda skäl att behålla dessa positioner med enbart män.
Frågan måste då ställas vad som händer om försvaret kvoterar in kvinnor i dessa förband trots att de inte uppfyller maximala krav (dvs. man sänker kraven för att uppnå ett ideologisk och politiskt syfte, INTE maximal ut-effekt). Svaret är förstås att man offrar maximal effekt för att uppfylla en illa resonerad politisk norm. På vilket sätt hjälper det Sverige i ett skarpt läge? Skulle man istället behålla alla hårda krav för t.ex. jägarförbanden, infanteri i front och någon enstaka kvinna lyckats kvala in så kvarstår ändå vissa frågetecken, vilka i motsats till E.L.: s skrivbordsresonemang har uppstått i verkligheten. Jag tänker t.ex. på den israeliska erfarenheten beskriven av Edvard Norton reservist i den Israeliska armen: ”Kvinnor har utestängda från strid i Israel sedan 1950, då en översyn av 1948 arabisk-israeliska kriget visade hur problematisk deras närvaro [i yttersta frontlinjen] kan vara. Studien visade att män försökte att skydda och hjälpa kvinnor snarare än att fortsätta sin attack. Som ett resultat, satte de inte bara sina egna liv i större fara, de äventyrade hela enhetens överlevnad. Studien visade också att enheten moral minskade markant när män såg kvinnor som dödats och lemlästats på slagfältet.” >>
Och så här skriver Elaine Donnelly, från the US Center for Military Readiness i en färsk kommentar angående den föreslagna ändringen i USA som E.L. refererar till. Jag väljer att lämna den oöversatt): ” It will cause enormous complications in the infantry battalions – the small tip-of-the-spear units, the ones that fight the enemy with deliberate offensive action under fire. These units are all-male for very good reasons.
Thirty years of studies, reports and actual experience… have shown that in direct ground combat units – the infantry – women do not have an equal opportunity to survive or to help fellow soldiers to survive. The physical aspects of it are only part of the reason.”
Vidare: ” a collocated support soldier may be the only person in a position to evacuate the wounded soldier on his own back. In this environment, women do not have an equal opportunity to survive, or to help fellow soldiers survive. Lives should not be put at needless risk just to satisfy “diversity metrics” (=kvoterad matematisk likhet ”jämställdhet” mellan kollektiv d.v.s. det som FM sysslar med) or the career ambitions of a few. (National Review 9/2-13).
Den sista meningen bör läsas om och om igen av alla politiskt korrekta farbröder som numera tycks befolka HK till ingen som helst nytta för ett ärligt och icke-opportunistisk arbete för Sveriges framtida försvar.
Hur tolkar nu E.L. detta som sagts ovan? Som den ”vite mannens” sätt att försvara sin krigiska identitet, d.v.s. utan några bärande argument alls? Återstår att se.
Men OK, om FM undviker att manipulera i kravspecen för att uppnå matematiska mål enligt ovan, så visst kan kvinnor vara med i många förband om dock inte alla enl. ovan. Eller som Ingrid Gjerde, norsk officer i infanteriet med 25 års erfarenhet säger apropå aktiv tjänst: ”You have to meet the physical standards, because the job is still the same. [inga kompromisser]. It works very well as long as women hold the standards [lika för alla.] (National Geographic News 25/1-13)
Är Gjerde ute och cyklar herr informationsdirektör? Uppenbarligen anses det så på HKV utifrån den policy man nu bedriver.
I Helsingborgsdagblad 19/1-2011 kunde man nämligen läsa följande uttalande av Lars Hammarlund GMU-samordnare angående den införda ”positiva särbehandlingen” av kvinnor:” Om vi har en man och en kvinna som båda har godkänt på testerna, så ska vi välja kvinnan, även om mannen har bättre resultat.” Det finns inget annat sätt att tolka detta på att en man ratar någon som bättre uppfyller kraven på sin roll enbart för att uppnå en matematisk kvot av en viss i sig helt kompetenslös kollektiv egenskap. Det vore intressant att höra E.L. eller annan ansvarig lägga ut texten om hur detta ökar effektiviteten och slagkraften i det svenska försvaret.
Beteendet att sortera ut folk och premiera vissa enbart på grund av en kollektiv egenskap (kön, hudfärg, etnicitet, religion) – som i sig innebär noll kausalitet med den enskilda individens kompetens, karaktär och förmåga – är f.ö. exakt det tänksätt som kännetecknar alla former av rasistisk politik, vart den än bedrivs. Kanske något som Högkvarteret borde reflektera över? (Jag kan rekommendera litteratur i ämnet, just let me know.)
Av nämnda artikel i HD framgår också att försvaret sänkt de fysiska kraven för kvinnor, alltså helt i strid med den erfarna norska officerens erfarenhet och inrådan – och vanligt sunt förnuft. Kan E.L. nu bekräfta eller dementera att man kommer att sänka antagningskraven för jägarförband och andra frontlinjegrupperingar? Eller är detta kanske redan gjort. Om det är så, vilket det verkar vara, hur ska E.L. motivera detta ur effektivitets och slagkraftssynvinkel? Kanske om han hänvisar till värdegrunden? Den som di svenske ska skrämma fi med när de en olycklig dag närmar sig vår kust.
Ett ytterligare sista exempel på den destruktiva kraft som präglar Försvarets ”mångfaldsarbete” kan nämnas kravsänkningen för kvinnliga officerare som – förstås! – omöjligen kan bidra till en i skarpt läge bättre officerskår. Men då glömmer jag förstås (förlåt) att försvaret numera inte arbetar mot det yttersta syfte att försvara landets frihet och integritet, istället ska man uppfylla politiskt satta mål av kollektivistisk köns- och etnicitetskaraktär. Sveriges Försvarskraft få någon annan ta hand om, oklart vilka. På nätet har jag läst en kommentar som gick ut på att HKV är en fredsskadad förvaltningsorganisation. Det är inte utan att man är frestad att instämma i detta.
Nu till E.L.s punkter
(Försvaret ska föra en kollektivistisk icke-individbaserad rekryteringspolitik byggd på kön och etnicitet därför att):
E.L.: 1. ”… regeringen och riksdag beslutat det.
Kommentar: Försvarets roll måste vara att argumentera för det optimalt starka försvaret inte böja rygg för politisk instuderade dumheter.
E.L.: 2. därför att unga människor förväntar sig en jämställd organisation, detta oavsett eget kön.
Kommentar: här har vi en vådlig generalisering – och oklar. Alla unga människor vill ha en kvoterad militär? Knappast troligt. Att någon större kohort av unga människor vill ha matematisk likhet mellan olika kollektiv (t.ex. kön) finns det föga stöd för i någon undersökning, annat än möjligen bland s Fi:s väljare och ett antal illa resonerande politiker. Det ska dessutom – förstås – inte vara unga som bestämmer försvarets utseende utan vuxna kunniga icke-opportunistiska – erfarna människor som vet vad som ytterst står på spel. Punkt 2 saknar således argumentativt värde.
E.L.: 3. därför att varje arbetsplats tjänar på jämställdhet och allas lika värde där fler perspektiv än ett finns.
Kommentar: Allas lika värde har inte varit uppe till diskussion. Vi diskuterar specialanpassade kompetenser. E.L. insinuerar att om en militär arbetsplats domineras av t.ex. män så finns bara ett perspektiv, alla tänker likadant. Stöd i forskningen? Nej, tvärtom, män har en större spridning över spektrat av talanger och förmågor både neråt och uppåt medan kvinnor ligger mer i medelvärdet. Hur som helst så är det en grov fördom och faktisk förolämpning mot män som söker sig till försvaret indikera att det då bara finns ”ett perspektiv”. Vidare så kan återigen en kollektiv egenskap i sig (t.ex. kön eller etnicitet) inte i sig bära ett synsätt, bara individen kan det – kvoteringsargumentet är således förlorat.
E.L.: 4. därför att en modern konflikt kräver ett perspektiv där kvinnor såväl deltar i besluten som i verksamheten, både därför att det ger högre operativ effekt som att hela civilbefolkningens behov tillgodoses. Detta är en tvingande resolution i säkerhetsrådet 1325.
Kommentar: Här går det lite över styr. Ingen har hävdat att inte kvinnor kan delta i verksamheten generellt, frågan är inom vilka befattningar. Högre operativ effekt är bara snömos. Hur då? Inom vilket område? På vilket sätt? Återigen, människor är i E.L. värld bara sina kollektiva egenskaper: kvinnor kan inte se till mäns behov och män inte till kvinnors. Helt motsatt all beprövad erfarenhet. Vidare: Res. 1325 säger att kvinnor ska vara med i fredsprocesser. Har förstås inga problem med det. Men det finns INGET kausalt samband med den resolutionen och nödvändigheten av kvoteringar och kravsänkningar inom försvaret i avsikt att nå en matematisk ”jämställdhet” inom alla sektorer och operativa enheter!
5. antalet män räcker inte till utan hela befolkningen måste bidra. Utan kvinnor kommer våra kaserner bokstavligt talat vara halvtomma när inte plikten tvingar enbart halva genpoolen.
Kommentar: Det beror förstås helt på vad man lockar med! Undertecknad har vidare aldrig påstått att kvinnor ska utestängas. Bara noterat att frontlinjetjänst i en del fall är kontraproduktivt uppdraget. Vidare har jag på goda grunder hävdat att inga kravsänkningar ska göras för olika grupper, samt att man ska se till individen inte kollektivet. Således: Avskaffa den kvoteringsdrivna köns- och etncitets”rasismen”! E.L. har också sagt följande som det kan vara värt att reflektera över:
”18-19 åriga män är överrepresenterade bland de som ansöker eller blir nominerade till GMU,” >>
Här har vi det icke-humana matematiska kollektivsttänkandet fullt utvecklat. Det finns alltså ett starkt intresse från unga män att delta i försvaret av sitt land. Det kallar E.L. ”en överrepresentation”. Jag säger att det är en slags rasism att döma människor pga. sitt kön och hävda att alla dessa unga män tyvärr inte kan få komma in i FM eftersom de inte bedöms (som kollektiv) kunna skapa ett effektivt försvar, just på grund av sitt kön! (Helt utan evidens eller empiri förstås). Detta är fullständigt nonsens och dessutom en förolämpning mot de pojkar/män som vill göra en insats för sitt land. Dessutom så svär det mot E.L: s påstående att kasernerna skulle stå tomma om man inte har en tvångsmässig kvotering av olika kollektiv.
Slutligen har vi EFL:s uttalande om att: ”den mänskliga historien kanske den inte alltid talar till männens fördel, om en försvarsmakts eller krigsmakts viktigaste uppgift är att bevara freden kanske kvinnors delaktighet hade undanröjt en hel del onödigt dödande och lidande.”
Kommentar: Uttrycket ”bevara freden” är dunkelt. Kan mycket väl tolkas defaitistiskt, i så fall är det ganska alarmerande. Kvinnorna har vidare alltid varit med männen i försvaret av sina samhällen vid krig och katastrofer. Den politiska demokrati och rättssamhälle som männen (oops) en gång initierade är det bästa skyddet mot aggressiv krigföring, men dessa institutioner kräver ännu så länge också ett försvar mot de krafter som vill ta över hela eller delar av dess territorium och/eller skada dess möjligheter att värja sin integritet. Det är den uppgiften som FM borde ägna all uppmärksamhet åt och inte vara slavar under tidsandans tokerier.
Slutligen efter att E.L. uttryckte att det INTE är viktigare att försvara demokratin än att baka surdeg (!!!) (P1 morgon 7/2-13), så torde det inte råda något som helst tvivel om att försvaret måste se sig om efter en ny informationsdirektör. Läget är ohållbart.
Tack för ordet!//
P.S. Har du personligen erfarenheter av kvotering och kravsänkning inom försvaret eller annorstädes, och vad det har fått för konsekvenser för arbetets effektivitet, så mejla tacksamt dina iakttagelser. Jag garanter din anonymitet och fullt källskydd. Mejla till leif.e [@] kommentaren.nu
Leif V Erixell
– i egenskap av författare, filosof, medborgare i Sverige och pincipiell försvarsvän.
