2013 – ett turår?

Kan 2013 bli ett turår? Låt oss hålla tummarna för det.  Men som talesättet säger: tur får man inte, man förtjänar det. Återstår således inget annat än fortsatt hårt arbete och sedan vänta och se om gudarna låter några projekt går ens väg. Man kan bara göra sitt bästa. Ungefär så här >>

Det svåra är att hitta vägar in till sitt maximum, att få ut allt man har att ge. Det är många som cirklar kring sitt eget öde, som inte hittar vägen in till mittpunkten, till den kreativa kärnan i sin person, där guldet ligger. Livets kärnfråga. Den vi väl alla arbetar med att lösa. God tur i det arbetet önskar jag alla!

Nu till nuets elände, som ju beskrivs med enda avsikten att få bort det, att förbättra situationen. Man önskar man slapp älta alla dumheter, men någon måste göra det i annat fall fortsätter vi alla utför.

Alla goda krafter måste ju arbeta för att vända Sverige förfall på alla de områden där underkvalificerade politiker ställt till det, t.ex. inom rekryteringen till livsnödvändiga funktioner som polis, försvar och brandkår. Här tror man på fullt allvar att kompetens sitter i kollektiva egenskaper som kön, religion eller etnicitet. Inte ens i en första lektion i filosofi på gymnasiet skulle en elev gå på en sådan tanke. Men politiker och mydighetschefer tror att detta är höjden av progressiv radikalitet. En poliskår t.ex. ska av någon anledning “representera befolkningen” snarare än lagföra brottslingar och därvid uppfylla de högsta möjliga kraven både fysiskt och mentalt som går att uppbringa för detta oavsett kollektiv egenskap enl. ovan. Något empiriskt stöd för att denna kollektivism, som nu grasserar som urvalskriterier, ökar polisens effektivitet finns förstås inte. Allt är bara PK-nonsens. Resultatet är istället oundvikligen lägre kompetens hos de som ska skydda allmänheten: både språkligt och fysiskt. Vilket bevisas av att man sänkt just dessa krav för antagande inom just polisen. Här finns bland de sökande högkvalificerade personer som ratas, vars drömmar släcks – och på hårresande enfaldiga grunder.

Om allt detta är det märkligt tyst i media och hos politiska reportrar vars uppgift det är att ställa ansvariga politiker till svars. Man är liksom samma andas barn: det viktiga hos myndigheter är inte deras effektivitet utan att det sitter rätt antal människor med olika religiösa eller etniska egenskaper. När man tänker närmare på saken, vad är detta om inte en typ av “rasism”. Man förordar vissa “underrepresenterade” kollektiv i maktposition istället för att se till individen och den faktiska förmågan.

Vilja och den yttersta förmågan som står att uppbringa ersätts av kollektiv representativitet, vilket sedan får ursäkta sänkta krav.

Nedan följer en lysande artikel som visar hur djupt den svenska polisen sjunkit. Men samma tänk finns även hos brandkåren och inom det svenska försvaret, där en sänkning av kompetenskraven har om möjligt ännu mer skrämmande konsekvenser än hos polisen, vid en akut krissituation.

Som i alla förfallstillsånd är det ledarskapets förfall som driver utvecklingen nedåt. Dumheten är med största sannolikhet jämt fördelad över seklerna, det är i förfallstillstånd som den blir offentlig och flyter upp till toppen, och därefter likt ett nedbrytande enzym skyndar på sönderfallet.

Se här >>

För att avsluta på en lite mer positiv not, lyssna på detta >>

Comments

comments

Det här inlägget postades i Försvaret, Genus och feminism, Media. Bokmärk permalänken.

Kommentera