Johan Croneman, vald till årets republikan 2009 av republikanska föreningen, sätter sitt förtroende på spel genom att använda mediautrymme för att fortsätta det smutsiga drevet mot kungen så gott det går. Nu senast i en kommentar till kungens jultal (DN-kultur 27/12). Han fortsätter därmed den process som beskrivs i en kommentar till hans text på DN:s webb: “Media och gangsters har gått hand i hand för att svärta ner kungen.”
Vänligen notera att jag inte är någon större rojalist (se http://newsmill.se/artikel/2011/05/31/folket-har-f-tt-nog-av-mobbingracet-mot-kungen) men jag har däremot en uttalad allergi mot fult spel och hyckleri. I Cronemans fall så är det den här blandningen av maliciös elakhet och ren dumhet som måste kommenteras.
Visst, man kan säga att personen i fråga är en fullständigt oväsentlig skribent som inte har lyckats prestera ens en A4 av sammanhängande resonemang kring statsvetenskapliga frågor, men det utrymme han ges i Sveriges största dagstidning motiverar ändå en kommentar.
Nu till hans text kring kungens jultal.
Först gör han faktiskt en någorlunda korrekt sammanfattning av talet, som faktiskt innehåller det man kan förvänta sig av statschef, sedan kommer det: “Det var inte många månader sedan som hans krona först hamnade på sniskan, sedan trillade av. Nästan hälften av svenskarna tyckte att han skulle abdikera.”
Ok, och vad berodde detta på (om vi nu för en stund antar att dessa undersökningar/polls var seriösa)? Ett fullständigt seriös och empiriskt oklanderligt journalistiskt arbete som utan minsta tvivel visade att konungen av Sverige har gjort allvarliga misstag i sitt ämbete alternativt fört en djupt omoralisk vandel i sin ungdom som nu 30 år senare måste leda till att han nu bör avgå?
Ingalunda. Istället har vi en rännstensbok som av seriösa historiker avfärdats som helt omöjlig att att på allvar som källmaterial och vars kriminella källor producerat manipulerade bilder och därmed även för den mest vindögde republikan har blottlagt en samling gangsters försök (stundom uppenbarligen lyckade!) att mjölka svenska media på pengar. (vem kollar den skandalen!???).
Men innan dess, ett mediadrev utan dess like. Ett drev som tyvärr fick många människor som ännu har haft någon slags tro på att journalister är ute i objektiva syften och som inte har en susning om republikanska nätverk i ledande media, att bli påverkade. Här var tydligen något på gång! Ingen rök utan eld etc. Så kunde opinionen påverkas. Men det går nog bara en gång. Folk börjar inse vad som pågår i dessa drev och vilka agendor som ligger bakom.
Detta är således nämnda rännstensmaterial som föranleder årets republikan 2009 att smutskasta och förlöjliga vår för Sverige hårt arbetande statschef. Det är extremt lågt och extremt uselt och vittnar om en personlighetstyp (Cronemans) som verkligen är djupt osympatisk.
Tillbaks till artikeln. Croneman fortsätter:
Kungen borde säga: “Jag har begått många misstag, och jag förstår om ni är besvikna. Det finns all anledning både för mig och för er, folket, att fundera över min framtid”
OK Croneman. Jag är beredd att skicka in medlemsansökan till republikanska föreningen om du på ett sakligt, logiskt och empiriskt trovärdigt sätt kan redogöra för exakt vilka misstag som kungen i verkligheten begått och som borde leda till att han ska fundera över sin framtid, som du råder kungen till – som den statsvetenskapliga guru du är.
Sedan sägs det: ” Det var inget tal till nationen. Det var en klyscha ut i rymden”. Svaret här blir förstås: Jo, det var ett tal till nationen. Men din ömkliga text Croneman var inte ens en klyscha ut i rymden. Det var ännu en spik i den svenska kultur- och samhällsjournalistikens kista. Kanske dina kolleger borde be dig fundera över din framtid i stället, för att rädda det som räddas kan av förtroende?
Slutligen slår Croneman fast:”Alla vet att ingenting längre blir som det har varit, förtroendet är för alltid rubbat. Hans tid är förbi.”
Historien kommer att visa vems tid som är förbi. Men när det gäller förtroendet så tror jag alla med något förnuft kvar i huvudet är helt eniga. Cronemans förtroende är inte bara “för alltid rubbat”. Det är förbrukat.
