Datainspektionen har råkat i blåsväder. Nu senast har man stoppat ett viktigt forskningsprojekt. Men uppståndelsen är lite förvånande.
Di för bara vidare en lång svensk myndighetstradition – folkföraktet. Man lägger ut (kvasi)filosofiska dimridåer avsedda att dölja sin njutning när man med ett lätt överlägset grin sätter sig på medborgarnas frihet och självbestämmande. Dock tycks nu Di – under sin allt snurrigare jurist – ha växlat upp ett snäpp i dessa beteendemönster. Det vi nu ser är en myndighetsbyråkrati vars paternalismen blivit pinsamt tydlig.
Detta finns att läsa på Datainspektionens hemsida: “2008 förelade Datainspektionen en hyresvärd att upphöra med kameraövervakningen i entréerna i sina fastigheter. Orsaken var att en sådan övervakning gör det möjligt för värden att kartlägga hyresgästernas vanor och bekantskapskrets.” Fastighetsägaren nekas därför att ha kameror.
I domen i högsta förvaltningsrätten (Mål nr 6914-09) hävdar fastighetsägare följande:
“Omfattande information lämnas om kamerorna till tilltänkta hyresgäster. Det står dem fritt att mot bakgrund av dessa upplysningar välja ett boende i huset eller inte. Namnlistor från nuvarande hyresgäster visar att de samtycker till kameraövervakningen. I dag finns – veterligen – inga boende som inte samtycker. Eftersom samtycke föreligger sker ingen kränkning.”
Vidare kan noteras att inspelat material inte lagas i mer än två veckor. !
Di säger följande kring den lagstiftning man har att följa:
“Bedömningen av vad som är en kränkning ska inte göras schablonartat enbart utifrån vilka uppgifter som behandlas utan måste även ta sin utgångspunkt i t.ex. vilket sammanhang uppgifterna förekommer, för vilket syfte de behandlas, vilken spridning de har fått eller har riskerat att få samt vad behandlingen kan leda till (prop. 2005/06:173 s. 25 ff.).”
I nämnda ärende är det uppenbart att spridningen är obefintlig (regleras dessutom av branschreglerna) och likaså risken för spridning. Inspelningarna hanteras av ett fåtal personer med styrelseansvar. Filmsekvenserna kan inte leda till annat än att det kan vara hjälp vid skadegörelse/brott. Det är ju därför kamerorna satts upp! Ett fullt legitimt skäl. Domstolens hävdande att det skulle kunna användas till “kartläggning av besökare” är befängd. Kartlägga hur då: in- och utpasseringar med klockslag? Varför skulle en fastighetsägare ens hypotetisk ha vare sig intresse eller tid att syssla med sådant? De hela faller på sin egen orimlighet.
Di säger vidare:
“För att en sådan övervakning inte ska vara kränkande i den mening som avses i 5 a § person- uppgiftslagen bör det därför krävas att det i det enskilda fallet står klart att det finns ett påtagligt behov av övervakningen och att detta väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli övervakad.”
Här kommer paternalismen in och lägger sin klorgas över en sund och mot medborgaren respektfull diskussion:
“Det finns ett påtagligt behov”. Men vem vet detta bäst: de som varje dag lever i en verksamhet/verklighet eller ett antal stoffiler som sitter och filosoferar på ett kontor i Stockholm, går på fina middagar och säkerligen förfasar sig mellan skål och vägg över den okunniga populasen? Enligt svensk rätt: i de allra flesta fall det senare. Så är det. Di avgör vad som är “ett påtagligt behov”, precis som de gamla sovjetiska myndigheterna avgjorde vad som var folkets egentliga behov.
Likadant med “detta väger tyngre än den enskildas intresse av att inte bli övervakad”. Här förutsätter man något som man återigen inte vet, än mindre bryr sig om att ta reda på, nämligen om de som blir filmade verkligen har något emot det. Jag har inte träffat någon som är emot kameror i offentlig miljö på högt trafikerade eller brottsbenägna platser om det kan leda till att brott minskar eller klaras upp (vilket det naturligtvis gör om de sker inför någorlunda kvalitetssäkrade kameror). Men Di menar att man inte vill bli “övervakad”, (notera de värderande övertonerna. Det är detta axiom man bygger hela sitt agerande på). Man inser inte att folk i gemen vet att dessa kameror inte berör någon medborgare som rör sig normalt i staden (portuppgång) och inte har några brottsliga ärenden. Det är trots allt utanför ens egen privata sfär. Men är också mycket medveten om att sådan bilder inte spars länge. Man ser helt enkelt rationellt, sakligt och nyktert på saken.
I nämnda fall med fastighetsägaren så finns ett allmänt samtycke till kameror och därmed faller (i en förnuftig värld) DI:s anledning till ett nej dvs. ingen känner sig övervakad utom de som har orent mjöl i påsen. Dessa får däremot (som en oavsedd konsekvens?) stöd av Di – däremot vänder sig Di mot de som sköter sig.
Visst verkar Di vara en bra och nödvändig myndighet?
Nu senast har Di och sin alltmer ifrågasatta jurist Gaby Borglund stoppat Lifegene ett forskningsprojekt vars avsikt är “…att hitta mekanismerna bakom vanliga folksjukdomar som hjärt- och kärlsjukdom, diabetes och fetma. Genom att kombinera analyser av insamlade biobanksprover med genetisk information, enkätsvar och uppgifter från sjukdomsregister och samhälls- och livsstilsdata får man en tydligare sjukdomsklassificering, möjligheter till nya förebyggande åtgärder och individuellt skräddarsydda verktyg för tidig diagnos och behandling. Denna forskning är nödvändig för att möta framtidens sjukdoms- utmaningar.” (Svd 22/12)
DI menar nu med en tragikomisk formulering att Lifegene är för brett formulerat men säger samtidigt att det inte framgår av Pul hur detaljerade ändamålen måste vara. Man har alltså återigen filosoferat en stund och kommit fram till att man ändå vet hur detaljerade de måste vara, trots att man nyss anfört att man inte vet det. Man stoppar därför projektet…
De i relation till Di mer klartänkta professorerna vid svenska institut och lärosäten ser dock genom dimman och anför följande i nämnda artikel:
“Att inte ge provgivarna möjlighet att säga ja till framtida forskning, som genomgått etisk prövning, innebär i praktiken en begränsning av deras självbestämmande, och därmed att myndigheterna omyndigförklarar dessa individer som av fri vilja vill bidra till forskningen.”
Så är det. Den svenska byråkratiska paternalismen har återigen visat sitt dumdryga anlete.
Lägg ner eller gör om! Får bli uppmaningen till Alliansen, men något säger mig att tant Greddelin inte bryr sig ett dugg eller kanske tillsätter hon ännu en utredning (egentligen samma sak) som blir klar 2015 och då föreslår minimala ändringar…
