De nya moderaterna når vägs ände?

(Denna artikel var publicerad på Newsmill 12/2-10
Överförd från kommentaren.nu 1.0, 2011-06-26)

Partisekreterare Per Schlingmann (M) har uppenbarligen studerat Norges kvoteringslagar gällande bestämda procentsatser av kön i börsbolag. Hur som helst så meddelar han nu via media att det kan bli kvotering i börsbolagsstyrelser även i Sverige om inte den statistiska, matematiska nivån av kvinnligt kön går upp till en viss specifikt angiven gräns i börsbolagens styrelser.

Nu är väl inget bestämt ännu vad gäller partiets faktiska policy. Reaktionen tycks ha blivit ganska starkt negativ på många håll. Men den som följt de nya moderaternas resa vänster ut är inte förvånade. Det var bara en tidsfråga.
För en frihetlig och liberal kritik av Norgeexperimentet se t.ex. Norge>>

Jag tänker på ett foto som satt sig i minnet. Det var från någon tidning i början av mandatperioden. Schlingman sitter vid ett bord med en kaffemugg med texten ”Jesus kommer, låtsas arbeta!”. Kul först men inte efter lite reflektion. Kanske borde han fundera på att om Jesus verkligen kommit så hade han enkelt genomskådat ”arbetandet” – precis som han genomskådade all annan skenhelighet.

Det behöver ju inte vara fel att ha en taktiskt inriktad partisekreterare.: att vara taktisk är en viktig kvalitet i politiken, men utan en grund i ett idémässigt eller visionärt patos riskerar denna taktisism att snurra blint som en kompass utan magnet. Det kan i det långa loppet aldrig attrahera några stora väljarskaror. En renodlad opportunism blir sällan långlivad.

Det hela bottnar förstås i den trianguleringstanke som ledde fram till de nya moderaterna inför och efter valet 2006. Denna innebär ju i korthet att man ska försöka vinna över så många som möjligt av (det man uppfattar som) motståndarnas starka frågor och därmed också få över en del av väljare från samma parti. För ett belysande grunddokument se: http://www.zetterberg.org/Lectures/l060925.htm .
Zetterberg inkluderar Reinfeldt i ekvationen men jag föredrar att tro att han ännu har viss distans och att en kursändring kan komma från det hållet. Måhända naivt. Mera korrekt är i så fall, blir min hypotes: Borg, Schlingmann, Littorin i kärnan med Reinfeldt som iakttagare och moderator.

Trianguleringen börjar kännas gammalDet tragiska – eller komiska beroende på ståndpunkt – i Per Schlingmanns fall liksom f.ö. i hela den moderata trianguleringsgruppens agerande är att de så totalt missuppfattat orsakssambanden till Alliansens valframgång och därmed också ständigt arbetar på fel saker. Valet vanns ju nämligen på att man erbjöd ett alternativ till socialdemokraternas politik. Hade man utlovat mer av samma vara hade men inte haft en chans. Vad man gjorde var att man vann en majoritet för förändring; för en större frihetlighet, för ett minskat bidragstänkande för bättre skola etc. Inte för ett kramande av offentlig sektor, miljardstöd till AMS, kvarhållande vid en destruktiv värnskatt, en oflexibel arbetsrätt, ogint fiskalt synsätt på det civila samhället (negativismen hos finansen mot avdragsrätt för gåvor till ideella ändamål) ständigt påtalade likheter mellan S och M (i t.ex. synen på sjukvården) och nu kvoteringshot i näringslivet.

Man fortsätter alltså snickra på en vänsterfasad trots att som Zetterberg uttryckte i i nämnda text: ” Moderaterna hade ledarrollen och gick till val enbart på Alliansens valplattform, inte det egna partiprogrammet.”

Nu står dock den egna partiutvecklingen i fokus och det främjar sig allt mer från Alliansens urspungsprinciper. Kvoteringsballongen är symtomatisk för detta märkllga skifte. Kan man med utgångspunkt från allt detta återigen bygga ett slagkraftigt Alliansalternativ?

Kallt uppvaknande för de nya moderaterna?
Man fick en chans till en ny frihetligare politik efter valet och ett enastående tillfälle att med goda och ihärdiga argument trygga och bygga ut den uppnådda majoriteten för alliansens olika program och ”borgerliga” synsätt. Och vad gjorde de nya moderaterna? Man började imitera dem man just besegrat och som en majoritet redan vänt sig ifrån! Man tonar ner ”konflikter” med det ledande oppositionspartiet och låter t.o.m. socialdemokratiska ideologer ge råd inför valrörelsen. Detta är en mycket egenartad utveckling.

Väljarna å sin sida har ännu inte riktigt begripit vad som pågår utan tror fortfarande att moderaterna är ett i grunden “borgerligt” parti d.v.s. som i grunden är emot socialdemokratiska idéer om det nödvändiga i ett högt eller t.o.m. världens högsta skattetryck med höga marginalskatter, emot en ekonomsikt resursslukande och överbyråkratisk offentlig sektor, för ett starkt försvar särskilt i utsatta delar av riket, för entreprenörskap och en utveckling av det civila samhället genom t.ex. avdrag för gåvor till ideella ändamål och organisationer och att det ska löna sig att utbilda sig och ta ledaransvar m.m. Sanningen är ju att om dessa tankar ännu i mycket lever kvar i många väljares sinne, och även hos många ledamöter i partiet under elitnivå, så pågår samtidigt en stark nyordning och ett ständigt taktiserande och övertagande av socialdemokratisk ideologi i partitoppen utifrån trianguleringstanken.

E24 redovisar en undersökning som visar att hela 68,4 procent av tillfrågade företagsledare skulle rösta på Moderaterna medan bara 2,6 % på Centern. Trots att det är Centern som drivit alla de frågor som företagare sätter högst som minskat regelkrångel och sänkta arbetsgivaravgifter. Här har vi verkligen en orättvis bestraffning från väljarnas sida. Ty vem har stoppat och motarbetat centerns olika förslag i denna väg från dag ett? Jo, Anders Borg och finansen! Fräckheten får ett särskilt tydligt uttryck i finansmannen Gustaf Douglas (som aktivt motsätter sig varje uppmjukning av LAS) som i samma artikel säger :” – Centern har talat mycket om regelförenklingar och positivism till småföretagare. Men det skulle vara bra om det blev mer verkstad av det.” Tala om fräckhet!

Har någon hört Anders Borg, Littorin eller Schlingmann säga något positivt med någon som helst passion om entreprenörskap och småföretagare med ambitioner?
Man får leta mycket länge framför alt hos Borg. Här är i själva verket ett stort hål i Alliansens politik. Men talar om arbetsutbud men minimalt om hur nya arbeten ska skapas. Det är även här ett återvändande till gammal s-märkt politik, där sysselsättningen i huvudsak ska hållas uppe av den den exportdrivna storindustrin. Så om bara Kina kommer igång igen och USA så ska nog allt ordna sig! Småföretag och entreprenörer tycks mest vara en slags besvärande undervegitation som förtjänar skatteregler som är allt utom enkla och generösa mot risktagande och ambition. Men Centern har många av förslagen men får bära hundhuvudet för finansens ovilja och långbänkar – ofta dolt bakom dimmoln av akademiska algoritmer.
Se t.ex.: http://www.dn.se/opinion/debatt/regeringens-ekonomer-forstar-sig-inte-pa-ekonomi-1.568046

Anders Borg har numera blivit så tänd på skatter (i grunden medborgarnas egendom) att han ringer storföretag och tackar för deras stora skattebetalningar (Expressen 11/2-2010) Hade han ringt och sagt att man nu kommer att förenkla regelverket för att driva företag, sänkt arbetsgivaravgifterna så att företagen kan anställa fler, sänkt skatten på ägande och investeringar så att företagen kan fortsätta stå starka i konkurrensen och fortsätta med att ge anställningar och skatteinkomster till samhället, så hade men kunnat förstå. Men nej, här tackas det för att företagen varit tvungna at lämna ifrån sig mängder av utvecklings- och innovationsresurser till staten! Vid ännu högre skattesatser kan man förvänta sig ståtliga diplom och guldmedaljer från finansdepartementet!

Det senaste i trianguleringens vänstersväng fick vi alltså ifrån Per Schlingmnan med sitt hot om kvotering i börsbolagens (till att börja med) bolagsstyrelser. Mycket riktigt väckte förslaget bestörtning från ”triangulärt omedvetna” gräsrötter i partiet, se t.ex. en grupp moderatkvinnor (Svd Brännpunkt 23/1>>)

När bredare led inom parti och allmänhet kommer att inse vad dessa i grunden dogmatiska taktiker sysslar med i sitt elfenbenstorn kan det nog att bli ett ganska kallt uppvaknade på många håll. Icke-socialistiska väljare har ju andra alternativ inom Alliansen, varför då välja det minst borgerliga, det minst frihetliga och, som det verkar det, minst visionsrika alternativet?

Comments

comments

Det här inlägget postades i Alliansen. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar