Det är sällan man kan säga att debattartiklar i svensk dagspress imponerar med träffsäkra analyser och klarsyn över sakernas verkliga och ofta bedrövliga tillstånd. Men idag – och publicerad i DN av alla ställen – kan jag säga det.
Stadsplanerare Jerker Söderlind tar på DN Sthlm Debatt bladet från munnen och säger sanningen om dagens i mångt och mycket sjuka arkitektur. Vi har en arkitektkår som bärs fram dels av ett grundmurat förakt för vad ”folk vill ha” (och det är väldigt sällan sterila funkislådor vare sig de är i glas eller poppigt svart eller vad det nu är för rundgång av trender i denna slutna cirkel kallad funkis eller ”nyfunkis”) och dels av en sektliknande ideologi som säger att ingen arkitektur före den store ledaren Le Corbusiers tid är värd att använda eller inspireras av (möjligen undantagen den som inspirerades av Bauhaus-rörelsen). Ty det är ju ”reaktionärt” eller om möjligt ännu värre ”populistiskt”!
Funktionalsimen har för övrigt mycket nära ideologiska band till den mest paternalistiska versionen av den sociala ingenjörskonsten. Den som säger att folk i gemen mår bäst av att styras och hållas i stramt koppel av de som vet bättre: ingenjörer, byråkrater, politiker och förstås – arkitekter. En överhetsideologi således.
Att denna ständigt självrefererande funkisideologi utmynnar i en, i sann mening reaktionär rundgång av åsikter och formspråk greppar man inte (lika lite som vilken sektmedlem som helst inte inser att han/hon sitter fast i en sekt, med dess, från ledande håll, ständiga malande av mantror och budord. För en troende sektmedlem är det alla andra som är vilseförda…). Lika lite förstår man att denna världsfrånvända elitism dels förfular och nivillerar stadsrummet och dels faktiskt begränsar arkitektens frihet att gestalta och knyta an till det oändligt rika arv som erbjuds i vår kulturhistoria. Sistnämnda borde ju vara för självklart för att ens behöva nämnas men här visas funktionalismens totalitära sida. Du skall inte göra detta, du får icke, ty då är du inte en av oss: du är en avfälling en, just det, reaktionär populist! Ska Du nu börja göra ”pasticher?!” Sistnämnda är en särskild svår förolämpning inom sekten oaktad att det enda funktionalisterna faktiskt gör är ständiga pasticher på sin egen cirkulära ideologi…
Här vill man önska arkitekter med större resning och mer av civilkurage. Kom igen, någon måste väl våga gå före och bryta detta tröstlösa staplande av ”avskalade” alternativt ”mönstrade” eller ”färgsatta”, klossar och kartonger ? Glöm kollegornas belöning. Folkets och kulturhumanisternas är bättre och varar längre.
Denna elakartade sekt – med ideologiska megafoner som Wingårdh Ariktektkontor och propagandister på arkitekthögskolan i spetsen – styr alltså gestaltningen av både vår boendemiljlö och arbetsmiljö i vilka vi och våra barn skall bli tvungna att vistas i. Det är i sanning deprimerande. Men om fler tar ton kan det på lång sikt bli en vänding.
Kanske får vi i en framtid se ett manifest med titeln: Funktionalismen är död: länge leve kulturhumanismen!
