Alliansen solkar sitt eftermäle

Professor Birgitta Almgren vid Södertörns högskola har fått regeringens (via Regeringsrätten) tillåtelse att med kraftiga begränsningar och förbehåll forska om Stasis medlöpare i Sverige. På DN debatt 15/9 berättar hon om sitt projekt som resulterat i en bok.  

Det fanns alltså under det kalla kriget ett flertal medborgare som var beredda att sälja ut vår frihet och oberoende till den totalitära kommunismen. Anat av många men nu alltså fastslaget av professor Almgren. Men detta är inget som får regeringen att öppna arkiven fullt ut och att utkräva ansvar; att visa fram dem som så lumpet i ett krisläge kunde ha saboterat våra försvarsansträngningar och i förlängningen äventyrat nationens fortbestånd.  Nej, här är det fråga om något som man tydligen ser som lite ”bus” så där som man väl ändå inte ska behöva schavottera med inför svenska folket med. Nej, bort det! Här gäller det att gömma undan, trycka ner, anonymisera. Just så, på det typiskt svenska sättet; anonymisera ansvaret. Göm det i en utredning. Slå fast ett kollektivt ansvar, vad som helst bara inte ett PERSONLIGT individuellt ansvar för ens handlingar! Följdriktigt måste professor Almgren numrera de 50 medlöpare som hon fokuserat på i sin utredning. Nr 3 gjorde så, nr 6 gjorde si. En parodi, om det inte vore en så allvarlig materia det handlar om.

Men alliansregingen hade kunnat göra annorlunda, men valde att istället att låta följande direktiv sanktioneras till Almgren: ”Jag har förbjudits att avslöja namn, jag får inte ta kontakt med de personer som finns i Säpos arkiv.”

Motiveringen till detta av Regeringsrätten är utstuderat krystad. Det menas nämligen –sufflerat av Säpo –  att vissa av dessa medlöpare även var dubbelagenter för den svenska säkerhetstjänsten och att en öppning av arkiven i dessa fall skulle kunna innebära men för deras säkerhet. Men detta är ju rent fåneri! Det är ju bara för Säpo att undanta dessa från den fria forskningen då – förstås. Det rör sig ju enligt Almgren också bara om ett fåtal, resten var tvättäkta diktaursvärmare. Men ska de därför likt en Ingvar Kamprad behöva rulla först i varm tjära och sedan fjädrar för att under upprörda ”intellektuellas” vinande piskrapp förklara sig och be om ursäkt?  Ja, naturligtvis! Vad är skillnaden? Den finns inte. Snarare är det ju så att hotet från Sovjetkommunismen och dess allierade var så oändligt mycket större på den tiden än några förvirrade nazister från Småland mot slutet av andra världskriget.

Med detta ser inte alliansregeringen, man vill skydda bemärkta personer som ”gjort lite fel” (Ungdomssynder? Man ville ju bara ett bättre samhälle?) och att de skulle få möjlighet att förklara sig och kanske t.o.m. be om ursäkt finns inte på kartan.

Almgren har sagt att flera av medlöparna var journalister. Kan det ha på verkat bedömningen månne? Man vill ju inte generera dem man dagligen frotterar sig med…

Riksdagsledamoten Mikael Oscarsson (KD) ifrågasatte regeringens hållning i en skriftlig fråga till justitieministern vid riksdagsdebatten 18/2-11:
– Hemlighetsmakeriet är orimligt, Vi behöver göra upp med historien och inte sopa problematiska relationer till totalitära diktaturer under matten, säger han. Men se det tyckte inte tant Greddelin. (Den förmodligen sämsta justitieminister Sverige någonsin haft – och det säger inte lite).

När alliansregeringens jobbskatteavdrag är uppätna av inflation och nya pålagor och ingen längre minns deras käpphästar, så kommer minnet av detta svek mot de som blev lurade och det land som kunde sålts ut, leva vidare. Det blir ett av de tyngre minnena av alliansregeringens tid vid makten. Om man inte svänger. Men inte mycket tyder på mod och rättrådighet från dagens ledarskap. Snarare en försiktig ängslighet i allt som tyvärr mycket lätt slår över i ren feghet eller kanske ska man säga ansvarslöshet…

 

Comments

comments

Det här inlägget postades i Alliansen, Historia och identitet. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *