När könet som “social konstruktion” drabbar barnen…

En lektor vid Lunds universitet vid namn Susanne Pelger har skrivit en barnbok som inte på minsta sätts ifrågasätts av SVT i en presentation (se länk i slutet av denna text). Slutsatsen att den skattefinasierade mediakolossen  delar de postmoderna förment progressiva värderingarna  med författarinnan blir därför oundviklig.

Det är dock uppenbart att en sådan här bok i händerna på “pedagoger” är lika med att sexualisera små barn och att tvinga på dem ett ”tänkande” som de absolut inte är mogna för. Ett tänkande som dessutom bygger på falska premisser.

Författarinnan, genetiker som hon är, tycks helt ha förlorat verklighetskontakten. Hon påstår att ”Bara för att du har en XX eller XY kromosom så är könet inte bestämt”. Jo det är det faktiskt, det är bestämt av naturen. Punkt.

Andra varianter finns inte. Ingen människa har fötts med både fungerande livmoder och dito testiklar. Däremot kan det födas varianter med defekter av könsorgan och olika typer av hormonförändringar, som gör att vi dels får en predestinering till homosexualitet (genom bl.a. en deviering i den tesosterondusch som fostren får i livmodern och som till stor del avgör mäns sexuella läggning se t.ex. Garcia-Falgueras A, Swaab DF (2010). “Sexual Hormones and the Brain) och dels kan få andra könsidentitesproblem – inte sällan accentuerade eller uppmuntrade av den sociala omgivningen.

Några tragiska fall kan belysa hur i grunden  defekt och direkt farlig idén on könen som en “social konstruktion” är.  Det ena ganska välkända exemplet är när en kanadensisk pojke David Reimer genomgick 1966 en ”könskorrigering” till flicka efter att hans penis förstörts efter en misslyckad omskärelse. En kanadensisk läkare – John Money – av samma ideologiska typ som Susanne Pelger (och hennes försvarare i sociala medier) tyckte att det var ett lämpligt tillfälle att testa samma ”teorier” som boken indikerar/påstår d.v.s. att kön är något man kan hoppa in och ut i lite som man vill bara man slipper normtrycket från den ”instängande” och ”begränsande heteronormen”.

Money framhöll för föräldrarna och omvärlden teorin om att könsidentiteten vid tidiga åldrar var formbar och utvecklades primärt som ett resultat av externa faktorer.
Känner Ni igen resonemanget? Detta var också ett bra tillfälle att testa denna teori eftersom ”Brendas”/Davids bror var en tvillingbror som var enäggstvilling. Om gener inte hade något märkbart inflytande på könsidentiteten så skulle en lyckad transformering av David till flicka bekräfta Dr Moneys teori om könens formbarhet utifrån sociala faktorer.

Föräldrarna körde inledningsvis hårt med David och köpte kvinnliga leksaker, satte på honom klänning etc. I de första tidiga åren tycktes det hela fungera men det var en chimär. Han berättade senare att han tidigt kände sig fångad i en påtvingad roll. I tonåren (förväntat då könshormonerna på allvar börjar forma den medfödda könsidentiteten) började ha agera som den pojke han var.
“Brenda” gjorde sedermera en ny könsoperation till man (så gott det gick) och tog då namnet David Reimer. Både David och hans tvillingbror tog sedermera livet av sig. Tänk så det kan gå när könsrelativisterna tillåts härja fritt…

(Se även fallet M.C. versus Aronson även här försökte man göra en i fostret tesosteronduschad pojke till flicka. Vidrigt och förstås med tragiska följder.)

Hur snett Susanne Pelger är ute när det gäller att förvrida barnens syn på naturen är när hon låter påskina ett en ”häst kan bli en hund ”jaga katter och gillar ben” etc. Detta är ju att direkt förvrida tänkandet på barnen eftersom varken hundar, katter eller hästar kan gå utanför sin biologi och sina av evolutionen nedärvda instinkter och beteendemönster. Vad ska en dagisfröken svara när et barn säger ”men en häst kan ju inte bli en hund? ”Är du säker på det?” eller ska hanon kanske blåljuga och säga att ”det kan den visst, bara vi låter den välja själv utan trycket från den begränsande hästnormen?”

Det är alldeles uppenbart att en sådan här bok är lika med att sexualisera små barn eller rättare att tvinga på dem ett ”tänkande” som de absolut inte är mogna för. Könen är i grunden en dikotomi för fortplantning inom arten Homo sapiens: allt som är relaterat till kön i mogen ålder är därför i grunden relaterat till sex. Om en man målar läppstift tar han på sig en kvinnas attraktionsmedel för att attrahera män och konkurrera med andra kvinnor om uppmärksamhet och status i ett erotiskt spel (så primitivt är det tyvärr bakom allt självbedrägeri. Det handlar i grunden till mycket liten del om att vilja vara ”fin för sig själv” även om det är ett legitimt självbedrägeri).

Vi vet också att självmordsstatistiken för de ”transsexuella” som behandling i form av hormonterapi och/eller könskorrigering, d.v.s. där deras faktiska kön genom emotionella upplevelser ska korrigeras biologiskt, är extremt hög.  Är det kanske teorier om det relativa i ”sociala normer” och teorier a la Money om könets “plastisitet” som driver fram denna ökning i kirurgiska ingrepp och antaganden om att önskningar och känslor kan ändra biologiska fakta?
Kanske vore psykiatriska behandlingar – och se tiden ann – ett bättre alternativ än drastiska fysiska ingrepp som sällan kan tas tillbaka? Frågan behöver hur som helst ställas.

Pelgers  bok bidrar inte på minsta sätt för att reda ut problematiken och hjälpa dessa människor som utan egen förskyllan har hamnat i en biologiskt baserad könsproblematik.

Och att förvirra barn med lögnaktiga påståenden om biologins formbarhet och vuxnas sexuella beteenden utifrån rent önsketänkande och en omogen analys är att utsätta dem för intellektuella och etiska övergrepp.

Här är SVTs “trailer” för boken >>

 

 

 

 

 

 

Comments

comments

Det här inlägget postades i Genus och feminism. Bokmärk permalänken.

Kommentera