Multikulturalimens offer

Stark text med fingerade namn:
Faster Eva tar fram en rakkniv, Anna förstår inte vad som händer, och börjar tycka att det är obehagligt och gråter. Mamma och moster tröstar henne samtidigt som de griper tag om hennes armar. De två andra kvinnorna håller i hennes ben medan faster närmar sig hennes underliv. Smärtan är outhärdlig, hon skriker, gråter och vädjar åt dem att sluta. De gyllene skorna är förstörda av blodet som runnit ned på dem.
(Nuri Kino på SvDs ledarplats 18/6-17)

Denna text kommer säkerligen att väcka i alla fall några av alla de systembärande politiker som måste ha en rejäl dos av känslor för att fatta vidden av ideologiska problem man ständigt är upptagen med att förneka och förtränga.

För vad handlar detta i grunden om? Jo förstås: den svenska statsideologin – multikulturalismen, ”alla kulturers lika värde” (av vilka den svenska ändå ologiskt ska ha en undanskymd plats, inte förhäva sig).

Patriarkala klankulturer med hederstänkande, vare sig de islambaserade eller inte, är enligt denna statsreligion på samma nivå som den upplysningsbaserade jämlikhetskultur som Sverige och andra västländer tillkämpat sig genom århundraden av frihetlig kamp (kvinnofrid lagfästes f.ö. redan 1280 genom Alnö stadga).

Visst är könsstympning av flickor förbjudet i Sverige men det är alldeles uppenbart en lag skapad under galgen, man kan ju inte gärna bara låta det ske. Men pojkar omskärs fortfarande på skattebetalarnas bekostnad i Skåne, motiveringen är typisk: ”Delar av etiska rådet menar att ett förbud skulle kunna uppfattas som ett uttryck för intolerans och främlingsfientlighet.”(SvT Nyheter 30/11-16)
Vi ska alltså inte hävda våra jämlika frihetliga värden. Någon kan ju bli förnärmad och det kan verka som att vi har en mer utvecklad kultur och bättre värdegrund. Det kan vi ju i multikulturalismens namn förstås inte hävda. Bättre då att låta de medborgare som står för upplysningstänkandet FINANSIERA eländet. Argumentet att man gör det för att förhindra ”köksbordskirurgi” är ju lika illa det. Vi tillåter inte sexuella övergrepp i landet och ännu mindre på religös grund p.g.a. kvinnor anses förtjäna det eftersom de av förövarna anses vara ”otrogna” och visar det i sin klädsel. Bättre då att övergreppen får ske inom landstinget så att vi kan säkerställa att de går hygieniskt rätt till.
Hårddraget? Absolut, men signalerna är de samma. Vi står inte upp för att vår kulturs dominerande värden är värda att slåss för, tvärtom: vi stapplar oss fram med dåligt upprätthållna förbud och värderingar under hot från multikulturalistiska snedseglare om att vara ”främlingsfientliga”.

Det borde vara enkelt:

1, Tillämpa lagen om könsstympning (Lag 1982:316) konsekvent i den övre delen av straffskalan. Signalerna som skickas måste bli övertydliga.

Föräldrar och alla anhöriga som kan visas ha medverkat och initierat det på barn utvisas om de inte är svenska medborgare. Barnet tas ur den destruktiva familjen för att lämnas till betrodd laglydig släkting om sådan finns annars till en kärleksfull familj (jag är verkligen otroligt emot att ta barn från sina föräldrar men i detta fall är det svårt att se några alternativ. Signalen måste bli tydlig också till alla potentiella stympningsbenägna föräldrar om vad som kan hända. Finns det bättre skonsammare lösningar med samma effekt så är jag förstås öppen för det.)

2.Den multikulturalistiska relativiserande skrapa med foten-ideologin ”alla kulturer är ju lika” skrotas (inkl. i grundlagen 1 kap § 2 ) till förmån för att i Sverige gäller Svenska värderingar: relaterade till vår historia i de delar som rör humanism, demokrati, upplysningstänkade,rationalitet, jämlikhet mellan könen och barns rätt att slippa kroppsliga övergrepp innan de är mogna att själv bestämma – med mera. Minoritetskulturer har självklart rätt att utvecklas i det civila samhället av egen kraft – så länge de inte bryter i sak och lag mot nämnda värderingsgrunder – men ska inte ”främjas” med statliga medel.

Den här relativiserande vänsterrörelsen för tvehågset agerande mot förtryck och övergrepp i multikulturalismens blodbesuldlade namn måste få ett slut.

Nu. För tusentals barn är det dock försent. Och det är Ni svenska exekutiva politiker som i högsta grad är delansvariga för detta.

Sov på det.

Comments

comments

Det här inlägget postades i Migration & integration, Migrationsfrågor. Bokmärk permalänken.

Kommentera