Jag har sagt det ett flertal gånger förut. Barn, särskilt de från svåra hemförhållanden, behöver en fast ledning och en fast etablerad arbetsro utan tjafs. Nu med ytterligare stöd. Tyvärr är Skolinspektionen aggressivt emot en auktoritativ lärarroll och en ändrad kurs liksom större delen av det skolpedagogiska etablissemanget – marinerade som de är i gällande ideologi. De värnar om den destruktiva oredan för att den stämmer så bra med deras naiva idealism om ”medbestämmande” och ”demokrati”. Demokrati är ett system för val av politiska ledare utan blodsutgjutelse, inte ett system för utbildning och socialisering av ungdomar. Det är ett vuxenansvar tills ungdomen är myndig.
Notera gärna hur detta etablissemang kommer att antingen försöka förtiga Gabriel Heller Sahlgrens text, medvetet missförstå den eller misstänkliggöra honom med invektiv och stämplar. Att en regering med en Mp:are som skolminister skulle ta detta ad notam, får anses uteslutet. I valet mellan kartan och verkligheten gäller kartan. Tyvärr för våra barn. De som behöver ledning och vuxenhet mer än något annat.
”Skolbarn [i Sverige] ska i dag vara med och bestämma om undervisningens innehåll och upplägg. [Det vill säga individer utan mognad, erfarenhet och kunskap om samhälleliga förhållanden som går utöver deras ålder och logiska obildning d.v.s. anledningen till att de går i skolan till att börja med] De ska också ha inflytande över skolors styrning. Exempelvis rapporterade 54 procent av svenska 14-åringar i den internationella undersökningen ICCS 2009 att de deltar i beslutsfattande gällande hur deras skola styrs. Detta kan jämföras med Finland där siffran var 15 procent, vilket var lägst bland alla deltagande länder. [Finland har som bekant ett av de mesta framgångsrika skolsystemen i världen].
Speciellt viktigt i sammanhanget är att mer auktoritetsdrivna skolkulturer och traditionella metoder har visat sig kunna höja resultaten kraftigt bland elever från etniska minoriteter och svåra förhållanden. [och barn och ungdomar från svåra förhållanden är precis de som nu, pga landets migrationspolitik, kommer in i stora volymer till den svenska skolan.]
Reformerna bakom denna utveckling hade naturligtvis lovvärda mål. Forskning visar dock att de nya undervisningsmetoderna genererar sämre prestationer i kunskapsbaserade prov – i stället leder mer strukturerad, lärarledd undervisning till högre resultat.
Förändringar i pedagogik och skolkultur är förmodligen viktiga oavsett hur flyktinginvandringen utvecklas i framtiden; invandringens nuvarande och förväntade nivåer innebär att de sannolikt är nödvändiga.
Skolpolitiskt innebär detta ett bryskt uppvaknande. Även fast det är svårt att med säkerhet fastställa den exakta lösningen bör troligtvis fokus på elevinflytande i skollagen och den nationella läroplanen minskas, samtidigt som lärarens roll och auktoritet behöver stärkas.”
Läs hela artikeln här >>
