Malin Ekman på SvD Näringsliv får idag (11/7) ett uppslag till förfogande för att kritisera Public Service. Fokus: PS inträngning på de kommersiella marknaderna samt den extrema lobbyverksamheten för DAB-radio. Båda delar bör absolut kritiseras, särskilt radiotekniken. DAB hade gjort Sverige extremt sårbart (lätt att slå ut) samt pådyvlat en fullständigt onödig kostnad för folk i gemen när alla mottagare måste bytas ut. Men Malin tar även upp en innehållsaspekt och landar då i bevakningen av kungahuset. Här var det tydligen för ”okritiskt”. Uschana mig!
Det som Ekman tydligen inte alls tycker är värt kritik är:
1. Att 83 % av journalisterna på PS sympatiserar med vänsterblocket.
2. Att urvalet av gäster i t.ex. P1:s nyhets- och samhällsprogram som en trend bekräftar denna vänstervridning. Att man då och då bjuder in någon liberal eller rent av “konservativ” ändrar inte bilden. Det blir undantagen som bekräftar regeln.
3. Att de frågor som ställs (och framförallt de som INTE ställs) ständigt kan kopplas till punkt 1.
4. Att man bjuder in sommarpratare som (om de är politiska) genomgående lutar åt punkt 1, se exempelvis Athena Farrokhzad som i Sommar (SR) ostört fick bedriva den mest rabiata våldsromantik i ett program med mycket stor publik, Således: våldsromantik från höger är tabu (bra) men från vänster helt OK (Jo, det är sjukt).
5. Nyhetssändningar som sällan eller aldrig kopplar våldet i no-go zonerna och utanförskapsområdena till invandringspolitiken, inkl. multikulturalismen samt skolpolitiken trots att det med 100 procents säkerhet är kopplat till dessa faktorer och den bristande integration och utanförskap som dessa politikområden leder till. Istället rapporterar man bara att det har hänt som om det vore ett helt normalt och oundvikligt inslag i det svenska samhället. (Till detta hör också oviljan att lämna ut signalement på brottslingar trots att det i de flesta fall torde hjälpa polisen att få in tips om förövarna. Här är dock polisen lika goda kålsupare. Tyvärr.)
6. Att vi har en chef för SVT, Hanna Stjärne som gräver i folks etniska bakgrund som den värsta rasist för att säkerställas det inte finns för mycket “svensk blod” i ådrorna på de anställda (Jo, det är tyvärr sant. Hur märkligt det än låter): annan hudfärg och etnicitet är nämligen prioriterat. (Se vidare:>>).
7. Man rapporterar människors rätt att tillsätta vilka ledare i styrelsen för sin egendom och sina investerade pengar man vill, som ett problem ”Det är fortfarande bara 30 % kvinnor i bolagens styrelser” etc. Vilket dels är att ignorera äganderättens principer och dels annonserar en socialistisk grundsyn på företagande och näringsfrihet.
8. Sportredaktioner som driver den mest primitiva könsmatematik. Det ska helst vara 50-50 i nyhetssändningarna vilket innebär att man börjar en sändning med att en kvinnlig handbollsspelare kanske missar nästa em-kvalmatch för en förmodad skada för att sedan mot slutet av sändningen gå över till Champions league-matcher. Även detta reflekterar dels en primitiv vänsteragenda och dels ett fräckt monopolbeteende där man inte anser att man behöver ta hänsyn till publikens preferenser som i 9 fall av 10 lär prioritera Champions league och inte ens ha ett marginell intresse av den förstnämnda nyheten.
9. En utrikesbevakning som har en tydligt USA- och judefientlig slagsida (Lyssna ca 50:50 in i denna upptagning, inlägg från publiken: >>). Ett av många exempel.
Så Malin Ekman och SvD. Om Ni nu ska kritisera Public Service, vilket det finns alla anledning att göra, så finns det material för åtskilliga uppslag. Som läsare förväntar jag mig en fortsättning – samt en fokus på väsentligheter…
Ni vill ju vara en kvalitetstidning.
