Caldwells bok kan verkligen rekommenderas för att få en ökad förståelse för hur otroligt stor – och utan paralleller – den religionsetniska omvandlingen av Europa, efter andra världskriget, har varit. Caldwell konstaterar att den islamska civilisationen aldrig varit någon vän av väst utan tvärtom om oftast en dödlig fiende. Om inte frankerna vunnit vid Poitiers 732, ovh Ferdinand och Isabella lyckats driva ut morerna ur Spanien 1492 och den polske kungen Johan III Sobieskis med sina husarer kommit till undsättning efter turkarnas belägring av Wien 1682, hade Europas historia sett mycket annorlunda ut. Upplysningen t.ex. hade säkerligen aldrig ägt rum.
Några få nedslag i boken:
Caldwell konstaterat att immigration kan förstärka starka kulturer men kan bryta ned och ta över svaga. Den västerländska kulturen i Europa med sin sentida atomism, ensamhet, skilsmässor en masse, sexualisering, statlig invasion av familje- och privatliv samt nationellt självförakt kan vara svårt att integreras i. I det läget kan sammanhållande religiösa läror, hur än primitiva –liksom våldsbejakande extremism! – visa sig vara starka och attraherande alternativ för många människor.
Kolonialism och nazism lämnade européerna med en känsla av skam. Därför lät eliten portarna stå öppna: att värna det egna landet ansågs vara “nationalistiskt” ett slags förstadium till fascism – vilket rent empiriskt är en defekt analys. Någon sådan korrelation finns inte. 1800-talets starka nationalism i Sverige övergick inte i “fascism” tvärtom övergick den så småningom i en slags socialistisk och demokratisk folkhemsnationalism. Numera förskingrad.
Juryn är fortfarande ute om islam kan anpassa till det fria väst men en sekulär stat och lagar och förordningar som ej bygger på sharia.
Migrationspolitiken har alltid varit ett elitprojekt. Folkets röst har förtrampats och stämplats ut, inte minst via rättsosäkra men ytterst aggressiva institutioner som svenska DO och den beklämmande “islamofobi”-retoriken. Men om man är auktoritär visavi den inhemska befolkningen så är man desto mer osäker och mumlande visavi västerländsk rättstradition om sanning, fakta och ansvar. Man har istället en extremt överslätande attityd till emigranternas eget ansvar för sina handlingar. Självspäkningen är legio. Problemen med utanförskap och våld är anses antingen slumpmässiga eller beror av den infödda landsmännens tillkortakommanden (sahlinism). Aldrig immigrationen i sig eller typen av immigration eller vissa människors kultur- eller religionsbagage.
Två problem kan konstateras vid all migration in till ett land:
1. Att assimilera immigranter av icke-muslimsk härkomst
2. Svårigheterna med islam
1 Löser sig oftast över tid, 2–3 generationer.
2. Permanent konflikt
Han talar också om “islams såriga gränser”. Något det inte är svårt att se i dagens värld!
Det mesta i boken baseras på fakta och undersökningar. Bör läsas av alla som vill förstås vårt nuvarande Europa – och dess kommande öde. Now in the balance. Särskilt så Sveriges öde. Landet som har ställt alla parametrar fel i nuläget visavi en möjlig integration för att inte tala om assimilering (anses inte ens önskvärt av den elit som ”styr” (= släpar med) i det beklämmande och för landet ytterst allvarliga scenario som nu utspelar sig.
