Med stoppandet av TV-programmet ”Vita bolag” led rasifieringsvänstern ett tungt nederlag. Fokuserandet på hudfärg och etnicitet som någon slags utslagsgivande kompetens blev för uppenbart primitivt för några av de få kvarvarande cheferna på Public Service som ännu inte är ett med de senaste trenderna från Södertörns högskola. Rättviseförmedlingens groteska tes om att ”vissa typer av kroppar konsekvent underrepresenteras i vissa rum” kunde slås tillbaka till den anti-humanistiska undervegetation där den hör hemma (där den dock göds vidare med statsbidrag. The Swedish way.).
Som Sakine Madon, själv av invandrarbakgrund, skriver i en krönika i Dagens samhälle (2/3-15) …våra pigment säger förstås ingenting om våra egenskaper, meriter eller politiska åsikter. Föreställningen att vi är vårt yttre, vår ”ras”, är en återvändsgränd – och har inte ett skvatt med rättvisa att göra.” Och Nej, även om Mehmet Kaplan och hon kommer från samma region, så representerar han inte henne på någon punkt. Förstås.
Se även – och särskilt – denna artikel >>
För de som tänker längre än näsan räcker så är detta helt uppenbart. Att se till individen och dess egenskaper och karaktär (Dr M.L. King) är dessutom grundrekvisitet för all form av humanism medan rasifiering och etno-rasism istället är kungsvägen till en avhumanisering och objektifiering av hela kollektiv. Första steget till våld och fysisk eliminering. (“Låt den vita rasens västerland gå under i blod och lidande.” Sagt av Tobias Hübinette f.n. docent vid Södertörns högskola! )
Men den stora frågan är nu om detta nederlag bara var tillfälligt. Jag tänker på den nya SVT-chefen Hanna Stjärne. De signaler hon skickar ut är oroväckande i sin primitivism.
Hon ser nämligen som sin första prioritet ( SvD Näringsliv i dag och Journalisten 21/1-15) att ”öka [den etniska och könsmässiga] mångfalden” – ett slentrianmässigt sätt att säga att: ”Ja, jag har gått på ett seminarium i rasifieringsteori i Rättviseförmedlingens regi och svalt allt okritiskt.” På frågan varför hon vill öka den s.k. ”mångfalden” (inga resonemang kring kompetens här inte, här gäller etnicitet och yttre utseendemarkörer!), svara hon att det är viktigt att ”…sätta fingret på de frågor som är viktiga för människor ute i landet, och för att göra det behöver vi personer med olika bakgrunder och erfarenheter.” (Oj, mycket snömos här!) Fast vad som är viktigt för människor/tittarna har ju inte med reportrarnas bakgrund att göra det har med en allmän och skarp belysning av politik, brottslighet,sjukvård, skola etc. utifrån ett nationellt och lokalt medborgarperspektiv.
Hon drar sig heller inte för att gräva i människors etniska bakgrund (istället för att fokusera på deras yrkesmässiga prestationer) ” – Vi har undersökt hur många av de anställda som är födda i utlandet eller som har minst en förälder född utomlands.” Känns inte detta igen från ganska obehagliga ställen: att man snokar i folks “etniska bakgrund”? Det har dessutom inget (noll) att göra med reell förmåga för ett specifikt arbeta. Varken “ras” och hudfärg är som bekant ingen kompetens och kan heller inte med någon logik sägas “representera” andra med samma ytliga kännetecken.
Att människor med rötter i utlandet skulle ha några särskilda kompetenser för att spegla nämnda samhällsfrågor finns det ju ingen som helst grund för att anta. Det är normalt journalistiskt arbete som kräver: förmåga till research, kunna svenska och ha en god kommunikativ förmåga. Se där full tillräckliga anställningskrav för SVT – och för tittarna förstås! Att en person med utländsk bakgrund inte skulle kunna ta till sig en nyhetsförmedling p.g.a. att reportern är vit eller uppenbart ”svensk” är ju en extremt låg tilltro till människors perceptionsförmåga. ”Bara om hanon är ser ut som mig så kan jag ta till mig informationen jag får.”
Detta mina damer och herrar är ju faktiskt slutet för en nationell sammanhållning och ett befästande av landet som uppdelat i etniska enklaver som inte kan förstå varandra och som bara kan tilltalas av någon som liknar dem till hudfärg och utseende. Fast då har vi ju faktiskt hamnat i en ren etnorasism d.v.s. etniska grupper är så olika att de kräver sina egna talesmän för att respekteras. Individens kompetens blir sekundär till hennes utseendemarkörer. Det verkar alltså inte bättre än att vi fått en etnorasist som SVT-chef. Jag kan inte se att man kan dra någon annan slutsats. Då vill man inte gärna utropa, bra rekryterat SVT!
Pingback: Public Service på väg utför | Kommentaren.nu_2.0