Två usla artiklar i SvD i dag.
1. Johan Norbeg >> försöker göra en Harrison och förklarar all invandring som positiv i ”det långa loppet” trots att experter som George Borjas m.fl slagit fast att det finns inget empiriskt stöd för att invandring är entydigt positivt varken på kort- eller lång sikt.
Norberg låtsas inte heller om elefanten i rummet d.v.s. en invandring av ca 400 000 människor under loppet av några få år fram till 2018, tillhörande en merendels disparat kulturkrets gentemot den sekulära individualistiska svenska , är exempellös i sin storlek och omfattning. Norberg, liksom f.ö. Dick Harrison, gör kardinalfelet att de likställer ett antal västerländska delkulturer med ytliga olikheter men en gemensam grund, med den islamiska kultur- och värdegrunden viken är väsensskild från den västliga, även om den i vissa grupper kan vara positivt påverkad av den. Norberg hoppas som vanligt på att lite liberala reformer (sänkta låglönetrösklar och en flexiblare arbetsrätt) helt plötsligt ska skapa ett sådant arbetskraftsbehov hos näringslivet att inte bara den nuvarande arbetslösheten om 429 900 (ekonomifakta idag) utan ytterligare ett antal hundratusental människor med dels ett språkligt nolläge och sannolik ytterst inkompatibla kompetensprofiler ska sugas upp om sådana reformer införs.
Men problemet i Sverige är ju inte en brist på arbetskraft som är villig att arbeta för låga löner utan brist på arbetsgivare och entreprenörer som har behov av lågutbildad arbetskraft samt brist på företagare som har behov av att anställa dessa stora numerärer. Johan Norberg blir alltmer verklighetsfrämmande och förkroppsligade allt mer bilden av latteliberal som sippar sin märkeswhisky i barer runt om i väldens metropoler men har noll förståelse för de sociala och kulturella konflikter som nu byggs up runt om i landet på svenska landsbygd (där innevånarantalet plötsligt dubblas av nytillkomna) eller orter där befintliga elever i skolan sätts i en enormt försämrad skolmiljö där individer utan rötter i vare sig land eller språk ska ta plats och kräva de begränsade resurser som finns för utbildning och arbetsro. Detta ska enligt Norberg och likasinnade den svenska befolkning bara hacka i sig. Det är deras moraliska förbannade plikt! Allt blir bättre på sikt – vilket det förstås kunde bli om invandringen var normal, begränsad och i paritet med bostäder och resurser.
Men det som redan är och det som kommer är en exempellös situation, men det låtsas inte den gode Norberg om. Det blir bra på några års sikt. En uppfattning som det finns noll (0) fakta,trender, logiskt eller statistiskt stöd för relativt dessa stora volymer.
2. Christer Mattsson och Poul Perris visar en artikel en uttalad vilja att relativisera den islamska terrorismen. Visst finns det en likartad symtom och orsaksbild hos fanatiker men det betyder ju inte att de källor ur vilka fanatikern hämtar sin inspiration och de metoder som används vid den påföljande terrorn/mördandet är irrelevanta (t.ex. Koranen). De två herran utvecklar en ytterst märklig tes om att IS-krigarna och dess vilja att upprätta ett medeltida kalifat beror på att ”västvärlden hotar bildandet” av ett sådant. (What?)! Ok, det är DÄRFÖR de halshugger kristna och andra muslimers inte vill anpassa sig. Klarsynt grabbar! Det är således därför att personer i väst är så kritiska mot islam som islamisterna reagerar med våld. Om vi bara slutar med det så blir det inget kalifat…! Hur har vi kunnat undgå att fatta det?
De utgår vidare från att föreställningen att islam i sin kärna strävar efter världsherravälde – eller i alla fall har en inneboende och våldsbejakande intolerans mot andra religioner (t.ex. judendomen) och kulturer samt ett farligt bejakande av teokrati i sina skrifter – är en felaktig föreställning och att de som tror det eller är andra sidan av myntet an d.v.s de är fanatiker de med – i en ständigt ond cirkel.
Herrarna gör också den märkliga kopplingen att tack vara ett det kommit in islamistkritiska partier (grunden för fanatism, remember) i västerländska parlament (läs SD i Sverige), så är detta i sig en grund och orsak till islamsk terror. ”För att bevisa faran med islam behövs IS”. Jaha, ok. Då är det väst igen som har dragit igång det hela eller snarare ”islamofober”. Faran finns egentligen inte, det är en inbillning av “fanatiker”.
Om t.ex. SD eller Fp eller anat parti skulle säga att vi är better of utan en fundamentalistisk islam och en religionisering av närings- och samhällsliv så är man därmed beredd att ta till ”symbolsikt våld” enligt herrarna: t.ex. genom krav på lagar lika för alla, förbjud av nikab eller slöja i vård eller uniform, utvisning av terrorister etc, och således trigga terroristerna.
Deras svar är således: Islam är i grunden en fredlig religion, stå inte upp för sekularism, knip käft om islamism – anpassa Er till den och allt kommer att bli bra. Då tar det öppna och fredliga samhället form byggt på ”tillämpad empati och respekt”.
Christer Mattsson och Poul Perris – det här var inte bara enfaldigt, det var ett direkt farligt resonemang. Ytterligare två medlemmar in till de verklighetsfrämmande idealisternas klubb. Börjar bli väldigt trångt i den svenska avdelningen. >>
