Karin Pettersson och ”intellektuella pygméer”

Karin Pettersson heter en krönikör i Aftonbladet. Hon har inte redovisat några särskilda kunskaper i Nationalekonomi eller i övrigt en förmåga att föra evidensbaserade resonemang. Detta blir också ganska uppenbart i en krönika 30/1 betitlad: ”Bra att folk kommer hit>>

KP går ut hårt med en hel mängd påståenden som går emot all seriös forskning. (Jag vill med denna text visa varför min vana att mycket sällan läsa Aftonbladet är en sund sådan, förutsatt att man vill ha ny kunskap och berikande insikter. Ett annat motiv är att förevisa mediavänstern i syn prydno.)
Pettersson avslutar sin artikel med orden ”Och när det känns som om den offentliga debatten om invandring i allt större utsträckning förs mellan intellektuella pygméer och lata opportunister.” Vi återkommer till vad detta egentligen betyder.

KP öppnar med följande tunga påstående: ”Det är något fundamentalt fel med debatten om integration och invandring. Och då menar jag massivt, katastrofalt fel.

Vad kan då det vara frågar sig den nyfikne läsare: kan det vara det faktum att politiker år ut och år in mörkat det faktum att invandringen inte varit lönsam sedan början av 1990-talet? Prof. Jan Ekberg huvudförfattare till ”Rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi 2009:3″ har konstaterat: ”Under 1990-talet övergick nettointäkten till en nettokostnad, dvs. en inkomst- omfördelning från infödda till invandrare. Vid mitten/slutet av 1990-talet uppgick årskostnaden för infödda netto till 1,5 till 2 procent av BNP.
En OECD-rapport från 2013 ” “International Migration Outlook 2013” som försökte motbevisa denna trend, visade sig vara ett falsarium som vederbörligen falsifierades av bl.a. Tino Sanandaji. >>  Sanandaji har även visat att de drastiskt ökande kostnader i statsbudgeten för avsnittet Migration (48 miljarder) som Borg och moderatern aviserad mot slutet av valrörelsen 2014 var i underkant: ”Mer utförliga beräkningar ökar kostnaderna jämfört med Anders Borgs budgetkalkyler, tvärtemot vad Magdalena Andersson hävdar. Snarare än betydande intäkter uppkommer nettokostnader på ca hundra tusen kronor per flykting per år utöver de 48 miljarder i ökade kostnader Anders Borg pratat om.>> Till och med sådan vurmare för oavbrutet rekordhög asylinvandring som ekonomen Joakim Ruist är ändå så ärlig att han berättar hur det är. Det som forskningen faktiskt visar.  Han vill att ”Sverige” – d.v.s. den politiska och mediala eliten – ska fortsätta bestämma hur och på vilket sätt folket ska visa sin altruism för de som har det svårt. Men konstaterar samtidigt ”Nej, flyktinginvandringen är inte ekonomiskt lönsam.” Vidare: ”Och påståenden om att kulturell mångfald är så bra för kreativitet och innovation att det uppstår vinster på sikt, som bara är svåra att mäta, har inget trovärdigt empiriskt stöd.>>

Fast vad säger då Karin Pettersson? Jo först insinuerar hon att den politiska debatten domineras av påstående som att ”invandrare utmålas som slöfockar som vill leva på bidrag.” Jan Björklund bl.a. sägs förespråka denna uppfattning (dock helt utan belägg i konkreta citat) ”Personer som har flytt från krig och umbäranden till denna iskalla plats i Europas utkant är knappast några latmaskar.” Vem som ansett att de är latmaskar framgår inte.

Däremot har ju den berättigade frågan ställts varför asylsökande (inte flyktingar) tar sig hela den besvärliga och kostsamma resan ända upp till en ”iskall plats” lång upp i norra Europa. Frågan är förstås berättigad: Tror KP att denna resa skulle ha skett om Sverige inte erbjöd några bidrag alls att tala om för de nytillkomna och om man inte hade en generös syn på frånvaron av identitetshandlingar? Vad hade i så fall varit motivet för en sådan resa? Det skulle man vilja se ett utfört resonemang om av den förmodat intellektuella giganten Karin Pettersson.

Hon försöker vidare göra en semantisk analys av begreppet ”Vi” som hon menar är felaktigt använt eftersom ”En av fem vuxna svenskar är födda i ett annat land, eller har två föräldrar som är det.” Det går inte att tolka som annat än att människor född i andra länder men verkande i Sverige aldrig kan känna en nationell gemenskap med andra svenskar. De kan aldrig bli delaktiga i ett ”vi. Man får förmoda att detta är ett försvar för det konfliktfyllda multikulturalistiska samhället. Föga fruktbart dock – och en dyster samhällssyn.

…att invandring är en börda och belastning är helt enkelt fel.” påstår sedan KP resolut. Som belägg citerar hon sin förmodat ideologiska motpart Anders Borg som i en intervju sagt: ”Det är en stor fördel för Sverige att det har kommit tiotusentals människor från Syrien,­ Irak, Iran, och Somalia. De bidrar till att göra Sverige bättre”. Studerar man detta uttalande närmare så finns det varken evidens utlagda i någon av Borgs skrifter eller forskningsstöd i övrigt som stödjer detta påstående, vilket iofs är fullständigt logiskt eftersom uttalande är av en så gravt generaliserande karaktär. Det saknas också nyanseringar i vad som gentligen avses med ”bättre”. Mer högteknologiskt utvecklat? Nya oumbärliga maträtter? Ett fint inflöde av hederstänkande och islam?
Det finns faktiskt INGENTING som stödjer Borgs påståenden från en nationalekonomisk ståndpunkt. Det tar i genomsnitt 7 år för en utomeuropeisk invandrare att komma i arbete och detta har inte förbättrats under senare år (se SCB:s statistik). Kostnaderna har istället ökat stadigt sedan början av 1990-talet (Docent Jan Tullberg t.ex. beräknar kostnaderna till över 200 miljarder om året i sin senaste bok ”Låsningen” – när man räknar in alla undanträngningseffekter vad gäller jobb och bostäder samt kostnader tvärs igenom offentlig sektor ner på lokal nivå. Men halvera detta till 100 miljarder och det är ändå hiskeliga belopp.)
Vi kan hur som haver sammanfatta den rådande forskningen i ämnet som att invandringen i Sverige – särskilt så den utomeuropeiska asylinvandringen är en nettokostnad.

Karin Petersson har gjort det som obildade okunniga debattörer ofta gör sig skyldiga till nämligen okvalificerade Argumentum ad verecundiam – argument genom hänvisning till en auktoritet utan närmare täckning eller evidens i stödjande fakta. Och eftersom Borg har ett ganska grundmurat (men nu snabbt krackelerande) rykte som ”kunnig”, så ska läsare få intrycket att detta var ett starkt argument. Vilket det alltså inte var. Det var extremt svagt.

Nästa påstående är också märkligt. De viktigaste integrationsproblemet Sverige har (med ca 240 utanförskapsområden och nu över 50 no go zones i landet, inkl. tung kriminalitet ) är bristen på bostäder: ”Vi måste­ bygga bostäder och se till att alla dessa högskoleutbildade människor från Syrien som inget hellre vill än att jobba snabbt får en chans att göra det.” Alla dessa? KP nämner inga siffror. Att högskoleutbildade med relevant utbildning för den svenska arbetsmarknaden skulle vara talrika eller i majoritet av den syriska invandringen saknas det belägg för. Och varför anser inte KP att det ska byggas bostäder för de 100 000-tals svenska ungdomar som inte kan starta sina självständiga liv – och finns det en prioriteringsordning i detta. Vilka ska ha förtur? Och hur ska dessa bostäder komma till när man inte lyckats på decennier och med en sossepolitik som vägrar avskaffa hyresregleringen? Inga svar från KP – bara bygg!

Sedan anser KP att det är ”ett stort svek från ledande politiker att inte i dessa dagar säga som det är: att invandring är bra för Sverige. Och jag menar nu från ett icke-humanistiskt, nyttomaximerande, iskallt ekonomistiskt perspektiv.” !
Stöd? Anders Borgs fullständigt forskningsbefriade utsaga. Och sedan tar hon till Borg igen!”Ett mångkulturellt samhälle är ett effektivt och starkt samhälle”.
Jo, absolut, detta är en pinsamt lågt stående demagogi. Vi tar ekonomen Ruist igen”Och påståenden om att kulturell mångfald är så bra för kreativitet och innovation att det uppstår vinster på sikt, som bara är svåra att mäta, har inget trovärdigt empiriskt stöd.” Hepp KP, ingen vidare text det där. Dålig dag på jobbet – fast jag tror det har andra orsaker av mer permanent natur.

Se vidare alla utförskapsområdena, no go zones, ett starkt inflöde av hedersbaserad kultur och extremt svårintegrerad islam för ytterligare korroborering av Ruist rön.
KP får härmed, i sina framförda påståenden ovan, anses fullständigt falsifierad.

Vi behöver fundera på hur vi stärker vårt lands utvecklingskraft. Här är ökad invandring en del av lösningen, inte av problemet.” Återigen ett fullständigt okvalificerat och därmed oseriöst påstående. Visst kan expertinvandring och invandring av kulturellt integrerbara människor med utbildning i linje med vad näringslivet efterfrågar vara värdefullt för landet. Forskningen visar dock att utomeuropeisk asylinvandring är utomordentligt kostsam och har så varit i decennier. Karin Petterson recept att ”bygga bostäder” är för enfaldigt att ens ta på allvar och ställer fler frågor än det ger svar.

KP avslutar som sagt sin artikel med att ”det känns som om den offentliga debatten om invandring i allt större utsträckning förs mellan intellektuella pygméer och lata opportunister.” !
Jag tror att läsaren är med mig i den oundvikliga slutsatsen att en av de lata opportunisterna heter Karin Petterson. En annan allvarligare, inte lika självklar slutsats, är att personer som hon kan misstänkas ha ett stort inflytande på både regeringens och flera borgerliga partiers migrationspolitik – och ledare som bygger sin politik på luft och falska förhoppningar kan omöjligen bygga fred, frihet och välstånd. Det motsatta är istället det mest sannolika. Tyvärr.

P.S
Här kommer ytterligare fakta för Karin P att börja försöka ta in och som ytterligare motsäger hela hennes – let us be honest – föga geniala resonemang. Tolv punkter, det blir svårsmält Karin. Jag är osäker på om du kommer att klara av det. Förträngning – eller någon annan irrationalitet –  är ju alltid en utväg. The way of the left.

  1. Sverige tar nu emot fler invandrare i relation till sin befolkning än USA:s rekord under den transatlantiska migrationen. Notera då att invandringen till USA skedde utan några som helst skyddsnät eller bidrag om man inte kunde får ett arbete. I Sverige gäller som bekant bidragsförsörjning i detta fall, alltså skattemedel från svenska tillgångar och de som faktiskt arbetar. Och det är inget kortvarigt stöd: enligt SCB:s statistik har efter sju år har endast hälften av de nyanlända asylsökande med beviljat uppehållstillstånd kommit i arbete.
  2. Under Göran Perssons tid som statsminister beviljade Sverige i genomsnitt asyl till cirka 30 000 flyktingar och anhöriginvandrare per år. 2013 hade siffran ökat till cirka 70 000, i år (2014) väntas enligt migrationsverkets beräkningar runt 80 000 människor. Vi har i dag fått veta att det allsmäktiga Migrationsverket anser att vi måste ta emot minst 95 000 asylsökande och med den mängd beviljade uppehållstillstånd som samma verk egenmäktigt beslutat att man ska ge, och den kravlösa anhöriginvandring som följer på detta så får man räkna med runt 150.000 människor. Ett helt Stor-Uppsala på ett år! I ett land med höga murar till arbetsmarknaden och kronisk bostadsbrist. De flesta kommer från Mellanöstern och fattiga delar av Afrika. De allra flesta av dessa människor är inte kompatibla med arbetsmarknaden utan står helt främmande inför ett högteknologisk robotiserat näringsliv – och inför en tjänstesektor som ställer höga krav på språkkunskaper, kulturell adaptivitet men där däremot låglönearbeten med låg kompetensprofil är extrem fåtaliga – endast ca 2,5 %.
  1. Andel som förvärvsarbetar åldrarna 20-64, SCB för år 2012: Inrikes födda: 82 procent, Utrikes födda: 57 procent
  1. Utrikes födda utgör i dag cirka 16 procent av Sveriges befolkning (ökar snabbt) men cirka 40 procent av de arbetslösa. Bland de långtidsarbetslösa är andelen 47 procent. Bland inrikes födda har arbetslösheten sjunkit något sedan 2006. Hela ökningen av arbetslösheten under den borgerliga regeringsperioden drevs av invandring. Ett ytterligare inflöde av lågutbildade, i många fall analfabeter, kommer förstås att öka arbetslösheten ytterligare. Och det planeras för ett inflöde av ca 400 000 människor fram till 2018 av just denna typ av migranter inkl. anhöriga. Och de ska alla ha höga bidrag under mycket lång tid – såvitt den svenska arbets- och bostadsmarknaden inte genomgår en plötslig och extrem metamorfos. Tecken på det? Inga alls. Noll.
  2. I den förra regeringens fördelningspolitiska rapport (9/4-14) kan man läsa att ca en tredjedel av ökningen av relativ fattigdom i Sverige sedan 1991 direkt drivits av invandring. Ojämlikheten ökar i landet MEN den är inte oundviklig utan medvetet konstruerad av politikerna. Invandring av lågutbildad arbetskraft eroderar således skattebaserna och pressar ned landets snittinkomster.
  3. Eftersom bara 57 % av alla invandrare och en ännu lägre andel bland utomeuropeiska invandrare i arbetsför ålder förvärvsarbetar uteblir invandringens ”dynamiska effekter”. Det är nu allmänt erkänt bland de fåtal ekonomer som vågat sig på att räkna (och redaktörer som vågar publicera) att invandringen sedan ett antal år är en förkrossande förlustaffär för Sverige i rent pekunjära termer. Inte minst Anders Borg som hade modet att lätta på kamouflagenätet innan valet 2014 har bidragit till en ökad insikt kring detta. Vad gäller det kulturella värdet eller berikningen av en stark inströmning av patriarkala hederskulturer och en religion som i sina heliga texter kräver överhöghet – även statlig sådan d.v.s. teokrati – är juryn fortfarande ute. Eller snarare domen är redan klar men får inte meddelas p.g.a. medial och politiskt censur. Se dock Ruist rön ovan.
  4. Mer tråkig ekonomi: Det många nu börjar begripa är att statens budget  bara är en delkostnad (Ekberg, Tullberg, Ruist)) även om posten migration är en rekordsnabbt växande gökunge:  2006 var kostnaden 8 miljarder. 2014  34 miljarder  + ett äskande från Migrationsverket om ytterligare 48 miljarder för 2016–18 vilket ger ca 150 miljarder på 4 år. Det är en ökning på närmare 500 % bara på några år – och övriga kostnader (Ekberg, Tullberg m.fl.) ej inräknade.
  5. När arbetsmarknaden har höga murar och mångkulturalismen är statsideologi – d.v.s. när det egna landets kultur och värderingar ska stå tillbaka för en ”likavärdesprincip” – inte minst i regelverk och normer med minimal krav kring medborgarskapet – så minskar rent logiskt incitamenten till integration och så småningom assimilering. Ty vad ska man integreras i om ingen självmedveten värdkultur tillåts existera annat än med ursäkter och skrap med foten – d.v.s. en grundfalsk men påbjuden sahlinism? En annan effekt är lägre social tillit vilket också är fullt naturligt i ett landskap med extremt olika kulturtraditioner.  Lägg därtill forskning som talar om sämre generellt sämre skolresultat p.g.a invandringsrelaterade problem. Här har dock friskolereformen faktiskt möjliggjort en viss exodus även för invandrares barn ur dessa förhållanden.
  6. Finansdepartementet skriver: ”De utrikes föddas position i inkomstfördelningen har försämrats mellan 1991 och 2012 … En orsak till detta är att invandringsstrukturen har förändrats under perioden. Från att nästan helt ha dominerats av arbetskraftsinvandring har flykting- och anhöriginvandring kommit att utgöra en allt större del”. (PROP. 2013/14:100 Bilaga 2.)
  7. När Eurostat redovisar siffror för antal som beviljas asyl första halvåret 2014 visar det sig att Sverige, med ungefär 2 procent av EU:s befolkning, står för 22 procent av de beviljade asylansökningarna. Det innebär att Sverige ensamt beviljar fler asyl än vad Storbritannien, Frankrike, Spanien, Finland, Danmark och Norge gör tillsammans! På Migrationsverket säger man att man inte kan göra annat p.g.a. internationella konventioner. Samma konventioner som de andra länderna skrivit under. Det är således inte skrivit i sten. Det är en tolkningsfråga. I annat fall hade ju det moraliskt högtstående Sverige förstås dragit dessa länder inför domstol. Det finns således inget tvångsmässigt i det svenska mottagandet. Det är självvalt. Helt och hållet.
  8. Inget västland är sämre på att integrera invandrare på arbetsmarknaden än Sverige. Att ”bygga bostäder” kommer inte på något sätt att ändra detta – det finns ingen logiskt relation till grundproblemet som ligger i arbetsmarknaden visavi de inkommandes kompetenser + volymerna.
  9. Assar Lindbeck – ekonom, nestor och svår att karaktärisera som “högerekonom” (vilket givetvis om så vore fallet hade gjort varje slutsats hur än faktabaserad omöjlig att ta på allvar…): ”Ett rikt land som Sverige med nio miljoner invånare i en värld med många miljarder fattiga kan omöjligen ha fri invandring. De måste ha en restriktiv invandring. Och den måste vara väldigt restriktiv om man ska skydda löner och välfärdssystemen i rika länder. Det är fullständigt ofrånkomligt. Redan Gunnar Myrdal insåg det för många år sedan när han skrev att välfärdsstaten är ett nationellt projekt. Med det menar han att de förmåner en nation lyckas skaffa genom att ha en framgångsrikt ekonomisk utveckling under hundra år, de kan man inte erbjuda resten av världen utan att vårt system går omkull.”

Slutsatsen av sistnämnda punkt blir att antingen så har den exekutiva eliten inte förstått dessa enkla sammanhang eller också har man det, men ignorerar dem, och driver således Sverige medvetet mot en kollaps. Så hur var det i så fall med den överlägsna godheten och moralen som man bröstar sig med, finns det inte ett ganska stort drag av ondska i den – en dödsdrift rent av? Ett förvånande mått av förakt för det egna landets öde?  Frågor för kommande socialpsykologer. De som ska rota i spillrorna efter den svenska välfärdsstaten.

 

 

Comments

comments

Det här inlägget postades i Politik och ekonomi. Bokmärk permalänken.

Kommentera