Toleransen kan endast vara tolerant mot toleransen

Den våldsbejakande intoleransen är förstås ett gissel för varje samhälle. Den förekommer regelmässigt längst ut på ytterkanterna inom politik och religion. Så också i Sverige. Den alldeles uppenbart mest farliga (förutom islamismen), tillika högljudda och på många håll accepterade eller t.om. av media stödda extremismen, är den till vänster. Vilket också insatta organ som Säpo konstaterat.

Till denna vänster måste man tyvärr även räkna större delen av den s.k. “anti-raistsiska” rörelsen, d.v.s. de som anser att yttrandefriheten bara gäller sådana som tycker som dom, som inte låter partier tala till punkt, som river ner valplakat, som hackar sönder webbplatser eller konton hos meningsmotståndare eller som inte låter ett demokratiskt parti annonsera i media ens med rent faktabaserade annonser. Detta är en intolerans som ingen demokrat och försvarare av det öppna samhället har skäl att tolerera.

Karl Popper:
“The so-called paradox of freedom is the argument that freedom in the sense of absence of any constraining control must lead to very great restraint, since it makes the bully free to enslave the meek. The idea is, in a slightly different form, and with very different tendency, clearly expressed in Plato.

Less well known is the paradox of tolerance: Unlimited tolerance must lead to the disappearance of tolerance. If we extend unlimited tolerance even to those who are intolerant, if we are not prepared to defend a tolerant society against the onslaught of the intolerant, then the tolerant will be destroyed, and tolerance with them. — In this formulation, I do not imply, for instance, that we should always suppress the utterance of intolerant philosophies; as long as we can counter them by rational argument and keep them in check by public opinion, suppression would certainly be unwise. But we should claim the right to suppress them if necessary even by force; for it may easily turn out that they are not prepared to meet us on the level of rational argument, but begin by denouncing all argument; they may forbid their followers to listen to rational argument, because it is deceptive, and teach them to answer arguments by the use of their fists or pistols.

We should therefore claim, in the name of tolerance, the right not to tolerate the intolerant. We should claim that any movement preaching intolerance places itself outside the law, and we should consider incitement to intolerance and persecution as criminal, in the same way as we should consider incitement to murder, or to kidnapping, or to the revival of the slave trade, as criminal.”
Ur “The Open Society and Its Enemies”

Comments

comments

Det här inlägget postades i Konstitutionella frågor, Politik och ekonomi, Vetenskap och bildning. Bokmärk permalänken.

Kommentera