(Skapat 2008-10-20 överfört från kommentaren.nu 1.0.)
Nu vänder troligtvis opinionen till alliansregeringens fördel. Orsakerna kan diskuteras men en inte alltför djärv gissning är att det beror dels på regeringens fasta hanteringen (än så länge) av finanskrisen i kombination med Mona Sahlins velande i oppositionsledarrollen visavi Mp och V, svaga insatser i valduellerna och ett antal tossiga förslag som t.ex. återinförande av den för hela nationalekonomin djupt skadliga förmögenhetsskatten.
Den analys som här lämnas kring alliansregeringen är dock baserad på hela regeringsperioden och alliansens dåliga resultat i opinionen fram till i dag och den avses också vara hållbar för resten av mandat perioden försåvitt förhållandena återgår till det någorlunda normala efter den ekonomiska kris vi nu bevittnar.
Här följer en kort beskrivning av nio av alliansens viktigaste misstag när det gäller åtgärderna för att få Sverige långsiktigt på fötter och alliansen en majoritet med sig på valdagen 2010.
1. De nya moderaternas vänstersväng
Moderaterna är det största partiet i alliansregeringen. Det blir därför naturligt att om man diskuterar alliansregeringen så måste det också bli en diskussion om de nya moderaterna. Om dessa kan man säga att det är svårt att i deras nyproducerade skrifter hitta en djupt känd och fast liberal idé om människors frihet och självbestämmande. Vad man finner bakom en ideologisk rest av frihetligt tänkande är en taktiserande rörelse vänsterut.
Eftersom taktiken är överordnad ideologin har man inga problem med att gå längre och längre in på den tidigare strängt förbjudna paternalistiska (förmyndaraktiga) vägen med omyndig-förklarande av medborgarna genom t.ex. idéer om ”jämtälldhetsbonus”, obligatorisk a-kassa, båtkörkort, m.m. Med tanke på vilka vindar som egentligen blåste i valet 2006 är denna vänsterdrift ett historiskt misstag.
2. Feltolkning av valresultatet
Istället för att lita till styrkan i sina frihetliga visioner och sökte vinna över de många som alltid kan lockas av engagemang och övertygelse började man istället plocka in tankegods från motståndaren – den som majoriteten hade vänt sig ifrån! Ty faktum är som den stora valanalysen från SCB visar (allmänna valen 2006): ”Högervinden är därför en huvudförklaring till Allianssegern.” eller med en mindre vänsteristisk statskunskapsretorik: man vann för att väljarkåren var mindre trakterad än vanligt av paternalism med vidhängande bidragstänkande, pampvälde, socialism och kollektivism.
3. Bakvänd triangulering
När Bill Clintons rådgivare 1996 införde begreppet triangulering tog man in konservativt idégods från republikanerna och vann därmed över viktiga mittenväljare som tvekade. Likaledes gjorde Tony Blair med new Labour många av Thatchers idéer och beslut till sina egna. Man kastade kort sagt allt gammals socialistisk bråte överbord och insåg det som alla framgångsrika politiker insett mitten är i grunden liberal men inte alltid så partitrogen. Man väntar på en stark vision och ett ärligt ledarskap. Köper inget av tradition eller gammal vana. Mitten i Västeuropa är frihetlig, vill självbestämmande utan att därför lämna de utsatta och “svaga” i sticket.
De nya moderaterna däremot försöker vinna de tvehågsna genom att göra tvärtom härma den förlorande sidan i deras sämsta grenar, kramande av högskattesamhället (ännu nr 2 på världslistan över skattetryck), fientlighet eller markerat avstånd mot näringslivet, smekningar av facket och ett kramande av en oflexibel entreprenörsfientlig arbetsrätt, paternalistiska och socialistiska initiativ och tänkande inom barnomsorgen, anammande av vetenskapligt nonsens om kön som ”sociala konstruktioner”, jantelag och avund framför positiva incitament för samhällsutveckling och ekonomi (läs bevarad “värnskatt”). Det var sannerligen inte detta majoriteten röstade på!
4. Felbedömning av media
Tongivande reportrar och redaktörer på de stora nyhetsredaktionerna inom främst etermedia visade en sällan skådad blodtörst efter några felsteg från några ministrar (som en erfaren S-regeringen enkelt hade kunnat parera). Nu blev handfallenheten till en som det tycks ännu större lust att i drev smutskasta och förlöjliga regeringen i allmänhet och moderaterna och Fredrik Reinfeldt i synnerhet.
Jag tror slutsatsen från framtida medieforskare kommer att bli att media under detta första år till stora delar svek sitt uppdrag som oberoende granskare och gick i opposition tillsammans med Socialdemokraterna. När vi sakta närmar oss nästa val kan man befara att detta skall upprepas. Hittills har alliansen inte förstått och använt media på rätt sätt.
5. Taktik före vision
Det bakvända trinaguleringstänkande innebär en uppenbar konflikt mellan gammalt och nytt tankegods och man hamnar därför slut i en ren i pragmatism dvs. det som man tror gynnar partiet och dess tillväxt väljs utifrån rent taktiska skäl. Men långsiktigt har taktik aldrig vunnit över övertygelse och djupt kända ideologiska principer.
6. Konflikträdsla och (s)-anpassning.
Eller som Fredrik Reinfeldt uttryckte det i riksdagens debatt 16 januari 2007 ang. den svenska sjukvården: “Jag tror att vi i grunden är mycket mer överens än vad Mona Sahlin vill göra gällande. Det kommer att fortsätta att vara min utgångspunkt.” Här vill man alltså vara överens om sjukvården med ett parti som med näbbar och klor motarbetat entreprenörskap inom vården något som bevisligen kan effektivisera verksamheten, ge mer engagemang hos personalen och inte minst får ut mer av skattebetalarnas pengar. Fler exempel på denna konflikträdsla finns.
7. Schlingmanns hink
En regering har en hink med en viss mängd energi att ösa ur för olika reformer… säger Per Schlingmann angående kraven på att snabbt inrätta storregioner i Sverige. (SvD 30/12-07)
Vad väljaren förväntar sig av sina politiska ledare är förstås att de ska hantera alla frågor som dyker upp under en mandatperiod och som pockar på att lösas – te.x. frågan om storregioner eller inrättandet av ett svenskt F.B.I.
Inget krav finns dock att avsluta alla ärenden under en mandatperiod däremot att resolut ta tag i dem och ge dem en inriktning. Att frambära att vi har bara en “hink” och det är den enda vi orkar bära är inte vad man förväntar sig av ett välbetalt politiskt ledarskap.
8. Utbudsfixering
Den politiska ingenjörskonsten på finansdepartementet är byggd på en viss typ av ekonomisk forskning – den om arbetsutbudets funktion. Det är modellen för dagen. Entreprenörens roll som givare av arbete glöms bort. Småföretagarna har fortfarande inte glömt ”käftsmällen” på en höjning av arbetsgivaravgiften med 5 % tidigt under mandatperioden. I denna ingenjörskonst finns heller ingen plats för moraliska och politiskt bärande synpunkter t.ex. på det berättigade att ha extra höga skattenivåer på risktagande, ansvar och utbildning som i fallet med värnskatten.
Professorn vid handelshögskolan Magnus Henrekson säger i en artikel på DN debatt 27/9-07
”Det är därför dags för de nationalekonomer som befolkar departement och myndigheter att upptäcka den felande länken inom sin egen vetenskap. Svensk politik har inte råd att förbise entreprenörens roll som ekonomins viktigaste motor”
Ur denna synpunkt kan inte alliansens politik med bästa vilja i världen sägas ha en modern och framtidsinriktad syn på entreprenörskap och näringsliv.
+1 Gotland…
Det mest annorlunda och också det allvarligaste misstaget rör vår nationella säkerhet. Därför förtjänar det en särskilt status som det nionde misstaget.Ty allt politiskt förändringsarbete är ju ingenting värt om vårt nationella oberoende hotas eller rent av kränks. Krisen i Georgien, hoten och trakasserierna mot de baltiska staterna från Rysslands sida och energivapnets användning mot Ukraina m.fl. samt den kommande gasledningen i Östersjön gör det omöjligt att förstå att man inte snabbt sätter in en kraftfull och permanent militär resurs på Gotland för at markera mot alla möjliga frestelser, hot och akut uppdykande problem i vårt närområde. Det skulle också vertka stabiliserande. Att alliansen inte fått det ”värdegrundsmässande” militära högkvarteret att fatta sådana beslut eller själva ta dem är illavarslande och en klar fötroendesänkare. Här behövs beslutskraft i Sveriges intresse. Det brådskar.
P.S.
Ett tips för framgång
Finns det något mer alliansregeringen kan göra annat än att korrigera angivna misstag ovan (vilket förstås bara är en from förhoppning!) ?
Mycket naturligtvis. Men det finns en viktig sak. Svensken är i grunden frihetsälskande och vill rå sig själv. Socialdemokratins vurm för paternalism/maternalism; med kvoteringstendenser och styrning av individen är därför en uppenbar angreppspunkt som kommer att vinna en djup anklang hos medborgare i gemen.
P.S. 2009-04-06
Jag noterar en symbolisk trupp till Gotland i nytt förslag. Bättre än ingenting.
Moderaterna större än S i ny mätning. Samtidigt går både Anders Borg och Schlingmann ut i kollektivistisk sluggerstil och anklagar “Näringslivet” för att vara “omodernt” alternativt att vi visst har en flexibel eller t.o.m. FÖR flexibel arbetsrätt. Fråga alla ungdomar som inte kommer in på arbetsmarknaden alla de som inte vågar byta jobb för de är rädda att hamna sist i kön och att företag kan vara tvungna att sparka spetskompetens för att de var “för sent anställda” etc etc.
Sedan kommer Schlingmann (Svd 26/3) och låter påskina att krisen skulle ha sina orsaker i att det inte finns tillräckligt med kvinnor eller invandrare i företagens styrelser. Inte ett ord om att med ägande följer rätt till val av ledarskap eftersom med ägande följer också ansvar vid falering och att det är fullständigt orlmiigt att utifrån detta staten genom kvoteringssystem av kollektiva egenskaper “kvinna/invandrare” skulle köra över ägandets ansvar i en marknadsekonomsikt baserad rörelse. Dumheten i dessa kvoteringstankar är gränslös och dess konsekvenser för en fri ekonomi förödande.
Bakom Borgs och Schlingmanns taktiska väderspänningar kryssar även Sven Otto Littorin vars oförmåga att ens stå upp för småföretagare som trakasseras på öppen gata av ett övermäktigtb fack är patetisk och ovärdig någon som i alla fall ibland kan tänkas hävda att han bär på liberala värderingar.
Borg slutligen spår arbetslöshet på tvåsiffriga procenttal. Men var gör han för att gynna småföretagandet och entreprenörera? (De enda som stått för ett nettotillskott av arbetskraft de senaste åren: +300.000 sedan 1990 enl. Företagarnas statistik). Hotar med kvotering av styrelser? Se även ovan ang. Borgs blindhet för entreprenörskapets roll.
Men varför lyfter då moderaterna och alliansen? Jo, förstås genom motsatsen till den röd-gröna rörans så uppenbara inkompetens. Och det allvar man utstrålar och relativa sammanhållning.
Det tragikomiska är att Schlingmann-Borg-Littorin kan gå omkring och få för sig att det är deras utspel mot näringslivet och för kvotering och andra tvångslagar mot det fria samhället som är orsaken. Tala om att leva i en bubbla.
