Soheila Fors heter en modig och berömvärd kvinna som organiserar olika verksamheter mot hedersvåld och för en bättre integration av främst invandrarkvinnor från muslimska och fattiga utomeuropeiska länder i Sverige. I en intervju i TV4 (26/1) för hon fram den i och för sig självklara uppfattningen att svenska myndigheter bekämpar symtomen för hedersvåld (ger en del kvinnor – och män som berörs – skydd samt inför lagar emot tvångsäktenskap) men gör mycket lite för att stävja själva grunden för beteendet genom att ställa tydliga krav för att få vistas i Sverige. >>
Man bör ställa krav av den, kan man tycka, självklar typen att i ”I Sverige gäller svenska lagar”. Problemet, som hon själv nämner är att om lagarna inte har något bett så bryr dessa hederssläkter och patriarker sig inte om dem. Som hon säger: problemen fortgår trots det som görs får myndighetshåll. Så vad är då egentligen problemet? Svaret är ju uppenbart: den svenska självutplånande attityden till sitt eget land, manifesterat i allt från den Sahlinska förnekelsen om att Sverige har en egen kultur bortsett får en midsommarstång över Reinfeldts tes att det svenska i grunden bara är ”barbariet” till den extrema snällism som tycks prägla stora delar av flyktingmottagandet, där allt de invandrade för med sig är så oändligt värdefullt och viktigt medan de svenska administratörerna tävlar inbördes om att lägga huvudena på sned och vara så dör OÄNDLIGT förstående, snälla och självutplånande. >>
Eller som den från Afghanistan invandrade Ulmay Afzani säger i SvD (25/1):
”De flesta är från sina hemländer vana vid att myndighetspersoner och lärare är auktoriteter, inte närmast självutplånande, vilket många av oss ofta möter här.” >>
Detta beteende är ingen bra grund för att motivera integration, varken hos dem för vilka myndigheter är något man ska ha respekt för, men även hos dem som kommer från en självklar men ändå inkluderande patriotism som t.ex. USA, Kanada eller Frankrike.
INGEN imponeras förstås av någon som står ursäktande och skrapar med foten och rullar ut en röd matta för att sedan hoppas att man ska respektera landets lagar och värderingar eller skulle finna skäl att överge några av sina egna värderingar för det mottagande landets – t.ex. i syn på kvinnors jämställda rättigheter. Och om nu den på mattan inträdande ändå skulle missbruka dessa gester av oändlig godhet och devåt underdånighet och begå brott, och staten plötsligt bli lite så där lagom hård och tuff och lagföra personer för t.ex. hedersrelaterat våld, – so what? Det var ju otur att man åkte dit – några månader eller år med fri logi, TV och playstation – men påverkar detta hederskulturen eller det förakt eller hat för svenskar som insidern Ulmay Afzali berättar att många invandrare från hans kulturkrets visar när han säger ”…tyvärr flera av mina landsmän och andra som invandrat som bär hat och förakt i sina hjärtan mot svenskar och som inte vill anpassa sig och integreras i det land som gett dem möjligheter.” Svårt att se det. Och är det egentligen så konstigt? Det finns ju inga kompromisslöst utsagda värden att anpassa sig till enligt officiell retorik – och hur klokt är det? Mycket oklokt förstås. Att tona ned eller förneka det mottagande landets egen kultur (sahlinism) i tron att det gynnar integrationen är nog den enskilt mest korkade idén – eller snarare attityden: den är av förklarliga skäl inte genomförd som idékomplex – som hittills kommit fram i integrationsdebatten. Likväl präglar den, som vi sett i vittnesmålet ovan, stora delar av flyktingmottagandet såväl som offentlig retorik! Statsvetaren A.J. Heinö säger följande: ”Mångkulturalism som hindrar självsäkra uttryck för majoritetskulturen är kontraproduktiv; en kulturell självsäkerhet är en förutsättning för att det ska finnas något att dela, integreras och assimileras i. [!]” (Ur boken Hur mycket mångfald tål demokratin).
Två frågor: Hur kan någon undgå att: 1. Förstå detta som en självklarhet och 2. Implementera denna insikt i mottagande av alla invandrare med anspråk att få stanna i landet – såväl som i kraven för permanent uppehållstillstånd (PUT) och medborgarskap är, om inte en gåta i ljuset av ovanstående, så desto mer av en skandal. Punkt två är dessutom illavarslande för svenska politiker och myndighetspersoner när det gäller bedömningen av deras förnufts- och beslutskapacitet.
Afzali säger vidare: ”Den svenska asylhanteringen måste bli strikt, tydlig och rättssäker och svenskarna bör inte acceptera att lättvindigt kallas rasister. Annars blir de gisslan i sitt eget land och föraktet för dem riskerar att växa hos de asylinvandrade.” >>
Visst, det är en sak att stå upp mot påstådd rasism i ett land som i alla undersökningar visar sig som ett av det mest toleranta – det är viktigt – men viktigare ändå är attityden från svenska myndigheter inklusive skolan till de nytillkomna från start ända långt upp i skolåldern.
Nu har Ullenhag tagit fram ett nytt förslag till medborgarskapslag, men det bidde knappt en tumme av det som kunde blivit en rejäl rustning kring de krav som ett självmedvetet och för sina värderingar stolt land hade kunna implementera för de som vill ta dela de frihetliga och demokratiska värden och traditioner som det tagit många generationer och mycket hårt arbete att mejsla fram. Jag har på annat håll kommenterat medborgarskapsutredningen i detalj men låt mig här bara kort beröra två uppenbara missar i utredningens förslag – och relatera detta till hedersvåldsproblematiken.
Miss 1. Man vill inte ha några språktest för medborgarskap trots att språket är det allra viktigaste för att komma in i ett land och inte bara förstå dess lagar, värderingar, seder och bruk utan också delta i den politiska debatten – och ta del i en demokratiska processen generellt.
Miss 2. Kunskaper i det nya landets samhällsskick och grundläggande värderingar om t.ex. allas likhet inför lagen innefattande jämlikhet mellan män och kvinnor till exempel när det gäller frihet att utan tvång och hot få välja livsväg och partner. Här blev utredningen pinknödig och sade nej. Att föreslår några sådana, kan man tycka självklara saker, gick inte för sig. Det hade ju nämligen kunnat tydas som om Sverige på ett påstridigt och uppfordrande sätt stod upp för sina egna grundlagar, demokratiska och frihetliga och jämlikhetssträvande traditioner. Den konkreta motiveringen från utredarna till att inte ställa krav på samhälls- och värdeorientering är ”den som har kunskaper i svenska också tillgodogöra sig kunskaper om samhället. Mot den bakgrunden finns enligt utredningens mening inte tillräckliga skäl för att knyta kunskaper om samhället till naturalisationsförfarandet.”
Men hur detta ska kunna ske samtidigt som man släppt kravet på test i språket är alldeles uppenbart att skjuta sina egna argument i sank. Detta med ”…kan tillgodogöra sig” är ju också till intet förpliktigande. Man kan ju lika gärna ge fullständigt tusan i att ta till sig dessa kunskaper. Något som man däremot inte kan undvika – eller i efterhand säga sig inte känna till – vid en tydlig och påskriven kravspecifikation. Argument mot denna typ av krav kan man interpolera från gängse kultursidorsjarong och twitterdrev rör sig kring begrepp som ”postkolonialistiska attityder” eller ”exkludering” etc.
Om förstnämnda är nonsens så är sistnämnda faktiskt helt rätt: Sverige SKA exkludera icke-frihetliga värderingar som står i motsats till likhet inför lagen och våra lagar och grundlagar i övrigt – som grund för att få PUT eller medborgarskap. Religion kan således aldrig bli ett alibi för brott mot dessa värden och lagar, varken från nyanlända eller infödda svenskar. Har man väl insett och erkänt detta så är resten ganska enkelt.
Följande text borde därför, eventuellt med någon modifikation, vara självklar som ett underlag för ett avtal med nyanlända. (I dagens svenska samhällsklimat får nog förslaget mera betraktas som en slags chockterapi för våra politiker):
//För att PUT ska fås så ska den som erhåller det först skriva under en försäkran där han eller hon förbinder sig att följa svensk lagstiftning vad gäller alla människors likhet inför lagen innebärande dels att alla krav på särlagstiftning på grund av religion inte kommer att accepteras samt att en kvinna är ett likvärdigt rättssubjekt med samma värde och talan som mannen och med samma rättigheter att utan tvång eller våld forma sitt liv inklusive att få gifta sig med den hon själv väljer. Undertecknaren inser också att vid brott mot denna försäkran om ett hederligt liv i Sverige, så kan ansvariga personer komma att utvisas på en tidsrymd som domstol bestämmer. Dömda för mord, våldtäkt och hedersrelaterat våld ger alltid livstids utvisning. //
Går man inte med på att signera detta dokument och ändå har flyktingskäl enligt gällande förordningar, så kan man tilldelas tidsbegränsat uppehållstillstånd, tills situationen i hemlandet är sådan att man bedöms kunna återvända. Självklart gäller samma straffregler för beivrande av brott etc. som ovan ändå vilket man ska upplysas om.
Även reglerna om medborgarskap behöver ses över och uppgraderas kraftigt, med ovanstående skrivningar och ytterligare ting – som t.ex. redovisad kunskap om landets historia och samhällsinstitutioner etc., – så att det blir ett tydligt instrument för integration sammanhållning och ansvar för landet man har valt att under överskådlig tid leva i (som i t.ex. Kanada), utan att det därför ställs andra krav på likhet i etnicitet eller beteende i övrigt under lagarna – lika för alla. Se här för mer kring den delen >>
