Den rättsvidriga amnestilagen

En del kommentarer i sociala medier särskilt från omvårdnaden kvinnor och flickor med ett överskott av oxytocin är skrämmande i sin enfald. De talar om att ”kolla fakta” när kritik mot beslutet kommer upp (samtidigt som man sprider hatiska rasistinvektiv om sig som skulle få #jagärhär-drevet att rodna)  när de i själva verket harnoll (0) koll på vad de pratar om. De är bara så där rysligt nästintill kära i de här unga oskuldsfulla männen som inte gör en fluga förnär, som har flytt från ”krig och förföljelse” [sic] och som liksom ska bygga upp Sverige.

Notera följande (varning: risk för traumatisering av personer med ovanstående syndrom):

1. Man flyr inte från krig och förföljelse genom att lämna familj, kvinnor barn kvar. Vilka män skulle springa inte bara till närmaste grannland utan ta båten till t.ex  USA eller annat land långtbortistan om Sverige blev anfallet råkade i inbördeskrig – samtidigt som man lämnade familj, kvinnor och barn kvar?! Möjligen någon feg stackare men annars garanterat extremt få. I orostider sätter man alltid kvinnor och barn i säkerhet först. Det är också rent evolutionärt det klokaste.  Den här vänstermyten om att de åker före visar dels att det alls inte föreligger något ”krigstillstånd” dit de reser ifrån och dels att migrationsaktivister har en sällsam förmåga att producera absurda myter som de sedan tror på själva som på jultomten för en 5-åring.

2. Om det är krig i ett land så är det naturliga att fly till närmast fredliga land för att det där oftast finns den mest kulturella likheten och därmed möjligheten att etablera sig med språk och annat dels för att vänta ut freden eller delta i striden av försvaret av sitt land med baser utanför gränserna. Om man åker hundratals mil till ett främmande land så är det något annat som drar än att sätta sig i säkerhet och ha nära till att återvända…

3. De flesta ”afghanska” unga män och män kommer från ganska välbärgade familjer i Iran. De är inte förföljda där i någon nämnvärd utsträckning. Det är definitiv inte ”krig”. Så varför skulle de då åka hela vägen till Sverige? Ja, det är inte så svårt att förstå. Därför att landet har erbjudet extrema förmåner och en patologiskt kunglig behandling bara man säger att man är under 18 år, vilket de flesta nu har tagit som motiv för att ljuga om sin ålder  (runt 80 %är ertappade med detta) . Och varför skulle man ljuga  om man vore utsatt för krig och förföljelse och därmed kunnat påräkna flyktingstatus? Well, därför att man aldrig hade flyktingstatus (visat av att de allra flesta fått utvisningsbeslut) från början och visste det utan bara ville utnyttja det svenska systemet så länge det bara gick.

Resterande afghaner kommer från norr Afghanistan där det förekommer mycket narkotikamissbruk (heroin) vilket många av dem tagit med till anstalter och boenden, (bekräftas av polisen) samt in i den kriminella narotikahandeln (vi importerar således tung brottslighet). Allt detta är från poliskällor och i den inlänkade videon kan man ta del av detta.

4. De fredliga, rara pojkarna. Vi kan bara nämna Trygghetsvärdarna på ”Love and Peace” som som förgrep sig på flickor i publiken, vilka var det nu igen? Kalle och Sven? Nej, gissa vilka…? ”WE are Stockholm” : ”I ett internt PM som Aftonbladet har tagit del av skriver polisen att gärningsmännen främst misstänks vara unga män och pojkar från Afghanistan och Marocko ” (Aftonbladet 12/1-16). Liknade fakta om brottslighet är legio. Därmed inte sagt att det inte finns fredliga afghaner, men ingen kan påstå att deras kultur och generella kvinnosyn är kompatibelt med svenska värderingar. Poängen är att vi importerat problem som vi inte på något sätt hade behövt göra med en rationell och på riktigt human migrationspolitik  (man får t.ex. 25 gånger mer för pengarna till de allra fattigaste om man hjälper i närområdena – de som inte har familj och föräldrar som sponsrar deras resa till Sverige…)

5. Det stora flertal som fått  avslag på sina asylansökningar och under tiden (genom att de ljugit omsin ålder) kostat miljarder och åter miljarder för skattebetalarna har förbrukat resurser som kunde ha används för barncancervård, äldrevård, skola och annat för svenska medborgare som nu istället kastats i sjön på mestadels bedrägliga ekonomiska migranter.

6. Lagen om särskilda privilegier för de 9000 är fullkomligt rättsvidrig (bl.a. påpekat av lagrådet) och slår mot fundamentet för all  seriös lagstiftning d.v.s. likhet inför lagen och att utredningsbaserade myndighetsbeslut ska följas och inte köras över på grund av att sådan som Annie Lööf sitter (i likhet med många i den här tråden) känner och trånar så pass att allt klart tänkande för att inte tala om ansvar för landet flugit all välden väg. Pinsamt är ett för svagt ord för detta ansvarslösa beteende.

Hela den här afghan”barn”-soppan är ett av de värsta bedrägerierna mot svenska folket i modern tid och förmodligen i hela den svenska historien.

Kolla in inlänkande video från ett seminarium om detta bedrägeri. Ont om tid? Börja 15.30 in. (Och glöm inte: varje gång Du som tittar spottar ur er ordet ”rasist” har ni erkänt att Ni förlorat debatten och är oförmögna till en rationell diskussion. Om nu någon skulle undgå att förstå det.)

Ridå.

Denna patologiska hysteri har nu nått vägs ände.

Vi hoppas på ett snart tillfrisknande. Men tyvärr innebar riksdagens beslut nyligen att detta kommer att kosta mycket mycket mer innan den här cirkusen får ett slut. Framtida socialpsykologer har ett rikt material i Sverige när det gäller att studera ett samhälls förfall och en samhällspatologi av mycket mycket allvarligt slag.

Publicerat i Internationellt, Migrationsfrågor | Lämna en kommentar

Postmoderna kollektivister slår tillbaka

Nu när psykologiprofessorn och vänsterätaren Jordan B Peterson blivit allt för populär och påträngande med sin förintande kritik av postmodernism/kulturmarxism och identitetspolitik så är det föga förvånande att den akademi-, media- och kulturvänster som känner sina maktkotterier hotade och sina favoritideologier söndertrasade kommer ut med hela sin inte oansenliga arsenal av invektiv, förljugna förvridningar av hans argument (à la BBC:s Cathy Newman – se youtube https://youtu.be/aMcjxSThD54) och ”all in”-försök till karaktärsmord. SvD gav brett utrymme till en sådan proxy i form av Carl Cederström (SvD kultur 11/3-18) och hans ”recension” av Petersons nya bok 12 Rules for Life: An Antidote to Chaos.

Cederström har tidigare knåpat ihop några böcker om Wellnesindustrin och självhjälpsböcker. Vi behöver veta att han bekänner sig till den anti-meritokratiska socialism som överallt sänkt samhällen i förtryck och armod: ”…samhällets [d.v.s. statens] uppgift är att hitta system som fördelar resurserna” (vi förstår därav bl.a. att tidigare socialistiska stater har inte gjort rätt trots otaliga och blodiga försök, men nästa kommer att lyckas, vi behöver bara hitta det…). I hans bok ”Wellnesssyndromet” går han till attack mot det som faktiskt är västerlandets största landvinning nämligen att ansvaret för ens handlingar och liksom de mänskliga rättigheterna måste börja och sluta hos individen och inte hos kollektiv eller ”strukturer”: ”Boken Wellnessyndromets huvudtema är en samhällskritik mot individualism…” Cederström är således för kollektivism – och mot den frihetliga samhällssynens grundförutsättning – den metodologiska individualismen. (Citaten är från tidningen Dagen 13/5-15.)

Cederström har förstås inga problem med att endast referera till negativa recensioner av Petersons nya bok trots att det finns mängder av positiva och ärliga sådana (d.v.s. inte skrivna av kränkta postmodernister och vänsteranhängare som förstås inte kan missa ett sådant gyllene tillfälle att tvåla till Peterson) t.ex. New Yorker 5/3-18, The Guardian 21/1-18, Toronto Star 22/1, The Chronicle Review 17/1-18 m.fl. Han har heller inga problem med att deklassera Petersons bok genom att jämför den med hjälp dig själv till lycka-böckerna från 1930-talet och framåt trots att Peterson själv konstaterat att: ”The pursuit of happiness is a pointless goal” (Twitterinlägg).

Cederströms raljerar – utan minsta empiri – över Petersons syn på att ett eländigt liv faktiskt ofta kan ändras till det bättre genom att ändra individens egen kunskap, attityd och viljeinriktning, vilket det finns hur många bevis som helst på inte minst inom den kognitiva psykologin – och man kan ju börja med att gå till sig själv. Cederström vill alltså inte kännas vid västerlandets kanske största upptäckt för att säkerställa humanism och minska den ondska i värden som oundvikligen uppstår vid grupptänkande/identitetspolitik. Det som Peterson bland annat utryckt i följande rader:
Your group identity is not your cardinal feature. That’s the great discovery of the west. That’s why the west is right. And I mean that unconditionally. The west is the only place in the world that has ever figured out that the individual is sovereign. And that’s an impossible thing to figure out. It’s amazing that we managed it. And it’s the key to everything that we’ve ever done right.” (Twitterinlägg.)

Cederström avslutar sin artikel genom att via Nelson i Simsons försöka få Peterson att framstå som ologisk genom att leverera en argumentativ fallasi. Han indikerar att ”mobbaren” Nelson i Simpsons säkerligen hade hånat Peterson när han, i betraktelse över vad kollektivismen och grupptänkandet orsakat i form av död och lidande under 1900-talet fäller några högst berättigade tårar det vill säga han har ”visat svaghet” (i själva verket empati och ärlighet), som man ska förstå att Peterson ser ned på – oaktat att hela hans vuxna liv har gått ut på att hjälpa människor som de flesta socialister som kramar socialstaten och välfärdskomplexet skulle karaktärisera som just ”svaga” – och dessutom är själva syftet med hans nya bok. Tankefiguren är förstås extremt icke-analog enär Nelson, knappt ens streetsmart, verkar i en trång lokal miljö medan Peterson talar om filosofiska frågor av allmänmänsklig natur kring vilka Nelson inte fattat något även om han säkerligen i fantasin kunnat förstå Petersons känslor – efter extensiva förklaringar – genom förlusten av sin egen fadersfigur.

Givet Jordan B Petersons popularitet och föremålen för sin politiska och ideologiska kritik kan vi räkna med en inte oansenlig mängd av liknande artiklar som Cederströms framgent, inte mist i Sverige som ju tyvärr är ett av västvärldens starkaste fästen för en postmodern anti-humanistisk identitetspolitik. Men låt inte lura Er av dessa artiklars avskräckningsförsök. Gå till källan och bilda Er en egen uppfattning. Det är oftast väl värt besväret.

Publicerat i Genus och feminism, Historia och identitet, Vetenskap och bildning | Lämna en kommentar

Kriget mot pojkarna

Få saker kan vara viktigare än det som sägs i denna video. Ändå är det fullständigt ignorerat av det svenska pedagogindustriella komplexet. Ingen tjänar dock på den extrema feminisering som  skett av det svenska skolväsendet, inte ens flickorna faktiskt.
Fatta och agera. Det är långt gånget.

 

Publicerat i Genus och feminism, Skolväsendet | Lämna en kommentar

När könet som ”social konstruktion” drabbar barnen…

En lektor vid Lunds universitet vid namn Susanne Pelger har skrivit en barnbok som inte på minsta sätts ifrågasätts av SVT i en presentation (se länk i slutet av denna text). Slutsatsen att den skattefinasierade mediakolossen  delar de postmoderna förment progressiva värderingarna  med författarinnan blir därför oundviklig.

Det är dock uppenbart att en sådan här bok i händerna på ”pedagoger” är lika med att sexualisera små barn och att tvinga på dem ett ”tänkande” som de absolut inte är mogna för. Ett tänkande som dessutom bygger på falska premisser.

Författarinnan, genetiker som hon är, tycks helt ha förlorat verklighetskontakten. Hon påstår att ”Bara för att du har en XX eller XY kromosom så är könet inte bestämt”. Jo det är det faktiskt, det är bestämt av naturen. Punkt.

Andra varianter finns inte. Ingen människa har fötts med både fungerande livmoder och dito testiklar. Däremot kan det födas varianter med defekter av könsorgan och olika typer av hormonförändringar, som gör att vi dels får en predestinering till homosexualitet (genom bl.a. en deviering i den tesosterondusch som fostren får i livmodern och som till stor del avgör mäns sexuella läggning se t.ex. Garcia-Falgueras A, Swaab DF (2010). ”Sexual Hormones and the Brain) och dels kan få andra könsidentitesproblem – inte sällan accentuerade eller uppmuntrade av den sociala omgivningen.

Några tragiska fall kan belysa hur i grunden  defekt och direkt farlig idén on könen som en ”social konstruktion” är.  Det ena ganska välkända exemplet är när en kanadensisk pojke David Reimer genomgick 1966 en ”könskorrigering” till flicka efter att hans penis förstörts efter en misslyckad omskärelse. En kanadensisk läkare – John Money – av samma ideologiska typ som Susanne Pelger (och hennes försvarare i sociala medier) tyckte att det var ett lämpligt tillfälle att testa samma ”teorier” som boken indikerar/påstår d.v.s. att kön är något man kan hoppa in och ut i lite som man vill bara man slipper normtrycket från den ”instängande” och ”begränsande heteronormen”.

Money framhöll för föräldrarna och omvärlden teorin om att könsidentiteten vid tidiga åldrar var formbar och utvecklades primärt som ett resultat av externa faktorer.
Känner Ni igen resonemanget? Detta var också ett bra tillfälle att testa denna teori eftersom ”Brendas”/Davids bror var en tvillingbror som var enäggstvilling. Om gener inte hade något märkbart inflytande på könsidentiteten så skulle en lyckad transformering av David till flicka bekräfta Dr Moneys teori om könens formbarhet utifrån sociala faktorer.

Föräldrarna körde inledningsvis hårt med David och köpte kvinnliga leksaker, satte på honom klänning etc. I de första tidiga åren tycktes det hela fungera men det var en chimär. Han berättade senare att han tidigt kände sig fångad i en påtvingad roll. I tonåren (förväntat då könshormonerna på allvar börjar forma den medfödda könsidentiteten) började ha agera som den pojke han var.
”Brenda” gjorde sedermera en ny könsoperation till man (så gott det gick) och tog då namnet David Reimer. Både David och hans tvillingbror tog sedermera livet av sig. Tänk så det kan gå när könsrelativisterna tillåts härja fritt…

(Se även fallet M.C. versus Aronson även här försökte man göra en i fostret tesosteronduschad pojke till flicka. Vidrigt och förstås med tragiska följder.)

Hur snett Susanne Pelger är ute när det gäller att förvrida barnens syn på naturen är när hon låter påskina ett en ”häst kan bli en hund ”jaga katter och gillar ben” etc. Detta är ju att direkt förvrida tänkandet på barnen eftersom varken hundar, katter eller hästar kan gå utanför sin biologi och sina av evolutionen nedärvda instinkter och beteendemönster. Vad ska en dagisfröken svara när et barn säger ”men en häst kan ju inte bli en hund? ”Är du säker på det?” eller ska hanon kanske blåljuga och säga att ”det kan den visst, bara vi låter den välja själv utan trycket från den begränsande hästnormen?”

Det är alldeles uppenbart att en sådan här bok är lika med att sexualisera små barn eller rättare att tvinga på dem ett ”tänkande” som de absolut inte är mogna för. Könen är i grunden en dikotomi för fortplantning inom arten Homo sapiens: allt som är relaterat till kön i mogen ålder är därför i grunden relaterat till sex. Om en man målar läppstift tar han på sig en kvinnas attraktionsmedel för att attrahera män och konkurrera med andra kvinnor om uppmärksamhet och status i ett erotiskt spel (så primitivt är det tyvärr bakom allt självbedrägeri. Det handlar i grunden till mycket liten del om att vilja vara ”fin för sig själv” även om det är ett legitimt självbedrägeri).

Vi vet också att självmordsstatistiken för de ”transsexuella” som behandling i form av hormonterapi och/eller könskorrigering, d.v.s. där deras faktiska kön genom emotionella upplevelser ska korrigeras biologiskt, är extremt hög.  Är det kanske teorier om det relativa i ”sociala normer” och teorier a la Money om könets ”plastisitet” som driver fram denna ökning i kirurgiska ingrepp och antaganden om att önskningar och känslor kan ändra biologiska fakta?
Kanske vore psykiatriska behandlingar – och se tiden ann – ett bättre alternativ än drastiska fysiska ingrepp som sällan kan tas tillbaka? Frågan behöver hur som helst ställas.

Pelgers  bok bidrar inte på minsta sätt för att reda ut problematiken och hjälpa dessa människor som utan egen förskyllan har hamnat i en biologiskt baserad könsproblematik.

Och att förvirra barn med lögnaktiga påståenden om biologins formbarhet och vuxnas sexuella beteenden utifrån rent önsketänkande och en omogen analys är att utsätta dem för intellektuella och etiska övergrepp.

Här är SVTs ”trailer” för boken >>

 

 

 

 

 

 

Publicerat i Genus och feminism | Lämna en kommentar