Hijaben som en motståndshandling…

Skribenten och feministen Sara Granath har bland annat gjort sig känd som en försvarare av den mordiska galningen Valerie Solana (vars tes om biologisk utrotning av män hon menar motsvaras av vad män sagt om kvinnor i tusentals år…) och som bagatelliserat hennes mordförsök på Andy Warhol genom att framhäva att nämnda galning tyvärr sammankopplats med en man, ”Andy Warhol, som hon sköt, dock utan att omedelbart döda.” (SvD 8/11-11). Denne vänsterskribent eller ”kulturmarxist”, styrk det som inte önskas, har nu tagit till orda i debatten om vad en hijab och slöja står för i en recension av kommunisten/marxisten America Vera-Zavalas pjäs ”Svenska hijabs” (SvD 16/10-16) Recensionen är en orgie i korkade kommentarer och ett praktexempel på hur man agerar nyttig idiot för islamistiska och kvinnoförtryckande krafter – samtidigt som man påstår sig vara feminist. Se artikeln här >>

Några citat. Granath inser att hijaben liksom slöjan inte bara är ett klädesplagg vilket som helst utan att den betyder något. För bäraren kan den ibland vara ”en motståndshandling”. Kan det vara en motståndshandling mot manligt islamskt koranbaserat förtryck utifrån koranens vers 33:59? Den som lyder:
Profet! Säg till dina hustrur och dina döttrar – och till [alla] troende kvinnor – att de [utanför hemmet] noga sveper om sig sina ytterplagg; på så sätt blir de lättare igenkända [som anständiga kvinnor] och undgår att bli ofredade.”
(Notera: Kvinnor som inte sveper sig kan alltså bli ofredade. Det är naturligt/logiskt utifrån teologin.)

Nej, förstås inte. Då återstår bara en ”motståndshandling” nämligen den mot kvinnors frihet att kläs sig som de vill utan repressalier. För sådan kommer ”som ett brev på posten” om flickan eller kvinnan befinner sig i en någorlunda strängt religiös familjemiljö. En motståndshandling mot sekulära fördomar om hijaben som förtryckarsymbol kan det definitivt inte vara eftersom den, när analysen väl är gjord, är just det och inget annat. Det är ingen ”fördom”.

Den senaste tiden har flera kvinnor berättat om trakasserier i Stockholms förorter. Det handlar om konservativa muslimska män som kommenterar hur muslimska kvinnor och unga tjejer klär sig och att de bör följa religiösa regler.>>

Rubrik: ”Friheten krymper för muslimer i förorterna”, ”Dilshad tycker att Hammarkullen börjar likna Saudiarabien. – När vi kom till Hammarkullen gick min fru varma sommardagar ut i shorts och linne. Nu gör hon inte det. Och hon cyklade. Nu kan ingen kvinna cykla i Hammarkullen!
Vad händer den som struntar i dessa, kan tyckas, fåniga förbud? Skitsnacket sätter igång: ”se, hon har blivit svensk”.
Och detta redan 2005! >>

2016:”Vår studie visar bland annat att 28 procent av de tillfrågade tjejerna upplever att de är ’Mycket hårt’ kontrollerade hemifrån. Den visar också att hela 63 procent inte får ha en relation med någon av en annan etnicitet.” >>

En studie gjort i Frankrike 2003 visade att: En undersökning gjord i Frankrike i maj 2003 fann att 77 de kvinnor och flickor som bar hijab gjorde det för att slippa fysiska hot från islamistiska grupper.[1]

För den muslimske mannen krävs inget särskilt klädesplagg för att dölja sin kropp men kvinnan avkrävs det för att andra mäns lust (som förutsätts varav otyglad) inte ska uppväckas och kvinnan som en enda mans eller familjs ägodel och en ärbar kvinna som därmed slipper att antastas och kallas tillmälen ska säkras. Det är innebörden av koranens 33:59 – som alltså är upphovet till kvinnors döljande med tyg av hår och ansikte i strängare fall. Vi kan med hundra procents säkerhet slå fast att varken hijab eller slöja är något som sprungit ur kvinnors egen önskan och längtan. Det är ett manligt religiöst påbud. Punkt slut.
Att acceptera detta handlar förstås inte om ”frihet” eller en ”motståndshandling” av berömvärt slag utan om att kunna existera utan repressalier i en specifik religiös-kulturell miljö. I Sverige är det ännu inte lagstadgat att bära hijab men i många muslimska länder är det. Så vilka ärenden går då en pjäsförfattare och en recensent som kolporterar dessa dumheter? Kvinnors frigörelse? Frihet från religiöst förtryck? Mörka reaktionära kvinnoförtryckande krafter?

100 miljoner människor under lagar där det är obligatoriskt för kvinnor att bära slöja. I Iran är straffet för att inte bära hijab eller att bära det på fel sätt, 70 piskrapp eller 60 dagar i fängelse.”

”… att från detta och några historiska fall dra slutsatsen att hijab kan fungera som en symbol mot förtryck är långsökt, populistiskt och ett hån mot alla de kvinnor som med våld har tvingats på slöjan. Faktum är att för många kvinnor i världen är det en frihetshandling att ta av sig slöjan.” (Aftonbladet 20/8-13).

It is illegal for women to go out in public without wearing headscarf in the country, where thousands of undercover agents and “morality police” patrol the streets to check for violations.”

>> [2] Och detta: >>

Slutligen en fråga ställd av Devin Rexvid: ”Hur många kvinnor skulle välja att bära slöja om det inte fanns förväntningar, bestraffningar och religiösa belöningar för att bära den?”

Han säger också:
Det är de som försvarar slöjan som visar kvinnoförakt. De skriver ingenting om hur många kvinnor skulle välja att bära slöja om det inte fanns förväntningar, bestraffningar och religiösa belöningar för att bära den. Det går inte att se slöjan utan sitt sammanhang; när detta förnekas, förnekas även den ofrihet som många kvinnor lever med.”

Läs hela texten här: >>

Hur man då i Sverige skriva en pjäs som glorifierar hijaben och på ett utstuderat sätt koppla loss den från sitt sammanhang? ? Det kan bli begripligt utifrån Jamie Glazovs tes från boken United in Hate, om att motståndarna mot det fria västerländska samhället d.v.s. i detta fall den yttersta vänster och islamisterna går samman för att försöka krossa det för att sedan på dess ruiner bygga sina respektive utopier/drömsamhällen. Dessa skiljer sig visserligen åt men de har ett gemensamt mål i själva förstörelsearbetet. En annan kompletterande förklaring är förstås ren enfald, och det kan mycket väl spela in i både recensentens och regissörens fall, men sistnämndas kommunistiska stans indikerar även att den första förklaringen kan spela in.

Vi lämnar dessa spekulationer och går vidare i recensentens text.
Uppsättningen satsar på att visa kvinnornas utsatthet, och det är inte en utsatthet i den egna familjen, utan i det svenska majoritetssamhället!”.
Man vill utbrista: men herregud! Det är ju själva familjesituationen som tvingar på kvinnan hijaben – som begränsar hennes frihet att kläs sig. Ty vad händer om hon vägrar bära nämnda plagg eller slöjan när hon rör sig i offentligheten? Är det konfliktfritt? Hot om våld och allmän smädelse utifrån 33:59? Om detta sker vilket all statistik indikerar hur kan man då tala om ”frihet att klä sig som man vill”? Eller hävdar Granath och regissören att det som den 16-åriga Aqsa Parvez råkade utför när hennes far mördade henne för att hon inte ville bära hijaben i skolan är ett unikum som man inte behöver bry sig om? >>
Hijaben är bara ett vackert fladdrande tyg liksom? Heliga enfald!

Vidare: ”Några av kvinnorna har gått i Prideparaden.” (check, då har de fått ok av det progressiva Sverige. No more questions.) Någon vill bli lärare (och antar man inte ta av sig hijaben under lektionerna) och hävdar ”Nej, jag ska inte bli bortgift efter studenten!” (= svenska fördomar). För det första vet men inget om det, är hon från en strängt troende familj kan risken inte uteslutas. För det andra: om hon förälskar sig i en icke-muslim får hon då gifta sig med denne utan repressalier av kanske livsfarlig art? Kärleken måste stå tillbaka för den patriarkala hederskodexen? Den frågan undviker både recensenten och regissören America Vera-Zavala noga. Fundera på varför.

På premiären är det nog lika många med slöja som utan i publiken. Ingen vanlig syn på Dramaten. Det känns hoppfullt med den blandningen, liksom att höra Evert Taube och arabisk sång sida vid sida.”

Varför är det hoppfyllt att förtryckta kvinnor utan frihet att klä sig som de vill går på Dramaten för att få sitt förtryck befäst av en för det islamska prästerskapet nyttig idiot? Det är väl egentligen ganska sorligt.

Och att höra Evert Taube bredvid islamistiska sånger är väl så långt ifrån hoppfullt man kan komma. Bara skrämmande.

Jag tror att den vänder sig lika mycket till dem som bär slöja som till oss andra, mer eller mindre fördomsfulla.” Avslutar Granath recensionen och uppmanar de ”mer eller mindre fördomsfulla” – d.v.s. de som anser att hijaben är en förtryckarsymbol – att gå och se pjäsen.

Ridå!

[1] Reuter rapporterade i samband med detta att: ”A series in the newspaper Liberation in 2003 documented how Muslim women and girls in France who refuse to wear the hijab are insulted, rejected and often physically threatened by muslim males. Muslim women who try to rebel are considered “whores” and treated as outcasts.” >>
[2] Se även detta på facebook: https://www.facebook.com/StealthyFreedom/

 

Publicerat i Genus och feminism, Migration & integration | Lämna en kommentar

Ramberg, humanismen och statsmoralismen

Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg har nyligen varit ute och uttryckt ett påbud om att svenska pensionärer och andra inte längre kan kräva några nya förmåner. Nu måste de maka på sig för de många nya migranterna som inte bara kräver plats och utrymme i Sverige utan framförallt drar enorma kostnader från den offentliga sektorn. Men detta är inte mer än rätt menar Ramberg. Det är nämligen ett uttryck för det högre värdet ”humanism” som slår ut alla inhemska krav på förbättringar i välståndstjänsterna som medborgaren kan ha på staten.

Men är detta verkligen rimligt? Finns det någon grund för hennes påstående och önskemål om vad staten bör prioritera? Läs mer här >>

Publicerat i Konstitutionella frågor, Migration & integration | Lämna en kommentar

Sport och identitet – du kan inte ha det ena utan det andra

Nu lite sport, närmare bestämt ”uniformens” betydelse för identitet och koppling till fans och supporters.

Det finns en anledning till att tröjorna i NHL i princip har sett likadana ut i decennier – och hittills har varit fria från synlig reklam – i kommersialismens hemland! Man har förstått att ett lag (liksom all sportutövning) byggs av tradition och kultur. Samma tröja som faderns lag gillade går i arv till son och döttrar som bildar en kedja av sammanhang kultur och identitet. Lagtröjor är inte, kan inte och ska inte vara en tummelplats för egotrippade designers som dels har noll känsla för det lag man designar för och dels inte begriper något om vad kultur, igenkänning och identitet betyder inom sportvärlden. Deras naturliga fokus är att sätta sitt namn på ”designkartan” d.v.s. de vill vara originella (ungefär som modernisterna inom arkitekturen som också har noll koll och känsla för tradition och sammanhang) och kan absolut inte tänka sig att underordna sig den så viktiga lagkulturen och fansens (brukarnas) behov av igenkänning.

71rn29ko0FL._SL1200_

Svenska lag i de högra divisionerna är lekbollar för sponsorerna, som går fram som helt okänsliga bulldosers. Om man backade ett slag och tänkte efter skulle man stärka både sitt eget och klubbens varumärke mer – liksom fansens så viktiga anknytning – genom att köra kringevenemang vid matcher och sälja souvenirer istället för att propsa på att göra dräkterna till ständigt förändrade julgranar av osammhängande loggor i ett gytter. Se ett skräckexempel nedan från Gefles fotbollsdräkter.

Gefle-extra-Nya-matchstallet-presenterat

 

 

 

 

 

 

De nya svenska bortadräkterna för fotbollslandslaget (uppvisade på hemmaplan! 30/5 i Malmö) är ett utmärkt exempel på hur man gått vilse i när det gäller den så viktiga identiteten och igenkänningen. I utbyte mot fria tröjor och sponsring så säljer men ut själ och kultur för landslaget utan minsta tvekan. En designtomte från Adidas har fått fritt spelrum och resultatet blir det förväntande. He don’t care a shit about swedish football. Hans prioritet är att vara chick och originell. Det är så designers tänker. Inte svårt att räkna ut på förhand. Ha vill således införa ”nya färger” till den svenska landslagsdräkten som ju av logiska skäl alltid präglats av blått och gult. Nu ska Sverige se ut som Skottland i mörkblåa pyjamasar! Så dumt och självdestruktivt – med förbundets goda minne  dödar han identitet och tradition – att man baxnar.

sveriges-bortatroja

”Det är enligt en överenskommelse med vår samarbetspartner Adidas. Sen vill vi också gärna visa upp vårt snygga bortaställ även på hemmaplan”, skriver landslagets presschef Niklas Bodell i ett sms.

Presschefen uttrycker här det som kallas rationalisering. Han vill ha Adidas pengar och förtränger då alla någonstans insedda tvivel och försöker proklamera ett positivt estetiskt värde ”snyggt” som om det i sig skulle kunna vara avgörande för ett lags speldräkter istället för är det PASSANDE i den inarbetade och identitetsskapande traditionen. Svaret måste då bli ett absolut nej. Ett nej som inte har med en relativ ”smak” att göra överhuvudtaget. Att sedan presschefen står tämligen ensam i sin syn på ”snygghet” framgår av de enkäter som kvällstidningarna gjorde igår där en överväldigande majoritet gav tröjorna bottenbetyg. Min övertygelse baserat på ovanstående är att det beror på att man förolämpat den identitet, minne och kultur kring landslaget som traderats över tid, till förmån för ett banal och fullständigt förfelat modevisningsupplägg där designern hamnar i fokus. Att man inte satte ned foten tidigt i denna process visar att man tyvärr inte har rätt personer på plats i fotbollsförbundet. Väsentliga insikter saknas. Det är oroväckande för svensk fotbolls framtid.

Samma sak hos My Bäck, ”nordisk sponsordirektör” hos Adidas. Hon försvarar sig med att hon faktiskt läst några positiva recensioner och att det hela är väldigt ”subjektivt”. Nej, My du har inte fattat någonting. Det är inte subjektivt vad som är ett lags identitet och etablerade kultur. Den finns tillgänglig svart på vitt. Och Sverige är inte Skottland, och laget spelar fotboll och ska inte ställa upp i ett pyjamasparty och nej ett landslags tröjor är inte som att skapa ett nytt vårmode varje år. Det är känsligare saker på gång här. Djupare saker som du – och tyvärr alltför många sportledare – tyvärr inte förmår begripa. De som förlorar på detta i det långa loppet är försåts lagen själva och intresset för den sport där dessa ständigt ompyntade julgranar ska verka. Till yttermera visso är dessa tröjor inget snabbt och panikartat hugskott utan man har ”jobbat länge med det tillsammans med landslaget” ??

Hur man kan jobba länge med detta utan att inse grundläggande fakta för att skapa en kultur kring ett lag är nästintill obegripligt.

Avslutar med en kännare av fotbollströjor som intuitivt har känt att dessa bortatröjor är helt fel för sitt lag (från Expressen).

”Den italienske fotbollsjournalisten Tancredi Palmeri twittrade ut följande recension av tröjan till sina över 120 000 följare på Twitter.

Official Sweden pajamas for Euro2016. No wait it’s 2nd kit pic.twitter.com/bdXW1yqFFn

  • Tancredi Palmeri (@tancredipalmeri) November 12, 2015

SportExpressen ringde upp Palmeri för att få honom att utveckla.

– Jag är en samlare av fotbollströjor. Jag har 250 stycken. Varje gång det kommer en ny tröja vill jag bidra med min åsikt.

Och det här var inte en av dina favoriter?

– Absolut inte! Det var en besvikelse. Förstatröjan är helt fantastisk, den funderade jag på att köpa. Men den andra ser ut som en pyjamas, vilket är bra om man ska få försvararna att somna.

Varför tycker du att den ser ut som en pyjamas?

– Den är grå, vilket inte har något med de svenska färgerna att göra. Sen har vi en kontrast med en blå färg, en blå nyans som man hittar i pyjamasar. Och den grå linjen i mitten påminner också om en pyjamas.

Tycker du att den är värdig att bäras av Zlatan?

  • Jag säger så här: en tröja kan vara hur ful som helst, den kommer att bli älskad om laget gör bra ifrån sig. Folk köper vackra tröjor som bärs av förlorande lag. Folk köper fula tröjor som bärs av vinnande lag. Men ingen köper fula tröjor som bärs av förlorande lag. Så Zlatan har dubbelt ansvar nu.”//

 

Ridå!

 

 

 

Publicerat i Sport | Lämna en kommentar

Staten som centralistisk kolonialmakt gentemot sin egen befolkning

Den svenska demokratin är svårt centralistisk. Det demokratiska underskottet alarmerande stort. Nu vill statliga byråkrater med penna och passare – och krystade argument – rita lite nya roliga storregioner utan minsta hänsyn till medborgare eller historiskt-kulturella identiteter. Detta måste stoppas. Det finns bättre alternativ.

Se här >>

 

Publicerat i Konstitutionella frågor | Lämna en kommentar